Jag infriade mitt nyårslöfte 2010

Inför år 2010 hade jag ett enda nyårslöfte, att under året läsa minst fem böcker om mordet på Olof Palme. Det löftet infriades med råge, då jag hann med hela 12 stycken:

 


Ebbe – mannen som blev en affär,
Anders Isaksson

Mordet på Palme och polisspåret, en vitbok

Mörkläggning – Statsmakten och Palmemordet, del 1, Gunnar Wall

Mörkläggning – Statsmakten och Palmemordet, del 2, Gunnar Wall

En iskall vind drog genom Sverige – Mordet på Olof Palme, Lars Borgnäs

Inuti labyrinten – om mordet på Olof Palme, Kari & Pertti Poutiainen

Palmemordets nakna fakta, Ingemar Krusell

Jakten på Olof Palmes mördare – de tre första månaderna, Ann-Marie Åsheden

Cover Up: Palmemordet, Sven Anér

Rättegången om mordet på Olof Palme – en advokats analys, Claes Borgström

Jag och Palmemordet, ”33-åringen”  (Victor Gunnarsson)

Olof Palme är skjuten!, Hans Holmér

 


En bok i månaden alltså, kan tillägga att jag utöver dessa under året läst ett 40-tal böcker till, så det är ett hyggligt facit. Det lär finnas ett 50-tal böcker om Palmemordet utgivna i Sverige och jag tänker såklart försöka läsa alla, tids nog. Många tror att jag har varit väldigt intresserad av detta mord länge, men så är inte fallet. Jag har alltid funnit det intressant, men det var först för ett drygt år sen jag verkligen fastnade för detta fall.


 
Expressens och Kvällspostens tidningar 1 mars 1986, lär ha sålt bra!


Jag kommer väldigt väl ihåg när jag fick veta att Olof Palme hade mördats. Den första mars 1986 var jag lite mer än 9,5 år. Kvällen innan hade jag sett den då skräckinjagande TV-serien ”V” vilket mina föräldrar inte var helt nöjda över, min moster Eva var på besök från Gävle också, det minns jag. När jag glad i hågen vaknade, förmodligen lycklig över att det var lördagsmorgon och därmed Go’morron Sverige vilket garanterade lite tecknat i form av Hacke Hackspett. Men ett äventyr med den lilla blå fågeln blev det inte. Istället förkunnade min far att ”Olof Palme är död, han sköts till döds inatt”, eller något sådant, minns faktiskt inte exakta meningen. Lite senare under morgonen gick jag ut och åkte pulka med en vän, och det tog oss ganska lång tid innan vi nämnde händelsen. Dialogen om händelsen lär väl ha låtit så här:

 

”Hörde du att Olof Palme blev mördad?

”Ja”

”Sisten ner för backen är sämst!”

  

Varför har jag då på senare tid blivit så intresserad av detta? Det var nog P3 Dokumentär som verkligen fick mig att förstå hur mycket Olof Palme var inblandad i egentligen. En stor del av allt som hänt i Sverige under den sista halvan av 1900-talet hade han ett finger i. Att sätta sig in i Palmemordet och alla tänkbara gärningsmän ger en fantastisk överblick över de största händelserna i Sverige då. Allt hänger liksom ihop, Norrmalmstorgsdramat, Ebbe Carlsson, Bordellhärvan/Geijeraffären, Christer Pettersson, IB-affären, morden på PKK-avhoppare, Baseballigan… ja, de flesta av de mest intressanta stora händelserna i Sverige. Jag tror att huvudanledningen till att mordet inte går att lösa är att det helt enkelt finns för många tänkbara gärningsmän. Det var många som ville bli av med den provocerande socialisten Palme. Att mordet är olöst, och förmodligen också alltid kommer att vara det, samt att man vet så otroligt lite om vad som egentligen hände på brottsplatsen, trots att det är så grundligt genomgånget gör detta till den i särklass mest intressanta händelsen i Sveriges historia!



Platsen där Olof Palme sköts ihjäl!


Sist jag var i Stockholm hade jag inte alls samma intresse för detta som jag har nu, nästa gång jag besöker huvudstaden vet jag några kvarter jag verkligen vill besöka och noga undersöka!


Frågan är bara - vilket nyårslöfte ska man avge inför 2011? Fem böcker om andra världskriget kanske?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
free counters

RSS 2.0