En bild som får tala för sig själv...

...vet dock ej vem denne Scott var men hans favoritband går nog gissa?

Göteborgsföretag med ett intressant val av logotyp #7

Om jag själv så skamlöst kaxigt hade snott en känd figur från Disney så hade jag gått omkring varje dag på helspänn och väntat på ett besök från deras advokater. De ska inte vara så tillmötesgående har jag hört. Såg en bil med denna logotype med en gås som inte direkt är helt olik Disneys Mårten (som de dessutom "lånat" namnet till elfirman av också) när jag for igenom Stenungsund norr om Göteborg där företaget håller till. Kaxig stöld och ett befriande "fuck you" till jättekoncernen Disney, tycker jag!


Nyss hemkommen från tatueraren, blev riktigt fint va?


Whip it, Reinfeldt & Co.

Kanske den mest långsökta Look-A-Liken i bloggens historia men en bild på ett hjälmförsett Alliansen i en artikel på GP fick mig helt osökt att tänka på de amerikanska artrockarna i Devo.



Skaka galler, snickra pall och en fängelseturné på det!

Hovrätten fastställde tingsrättens fängelsedom på tre månader för narkotikabrottet i Göteborg i mars ifjol, där han greps med 3,36 gram näsgodis i fickan. Själv menar han att han borde få en fotboja istället, eftersom det nu är synd om de överiga medlemmarna i bandet Eldkvarn som inte kan försörja sig nu när deras "ledare" ska skaka galler (läs: snickra pall) ett tag. Nä, klart övriga bandet inte kan uppträda utan honom men varför nu skuldbelägga det svenska rättssystemet för det, Plura? Vi har de lagar och regler vi har här i landet och tycka vad man vill om dem (bra ibland, dåliga ibland om ni frågar mig) men Plura vet ungefär vart på straffskalan kokaininnehav ligger. Det är hans eget fel att han har försatt sig själv i denna situation.




Jaja, Plura själv kommer att gå stärkt ur detta, han har inte gjort en Nylander och hymlat med sitt brukande, och hans popularitet stiger för varje år som går, han har blivit en kultfigur och rebellstatusen kommer att öka markant efter en volta. Inte nog med det, han har nu möjligheten att anamma Johnny Cash idé med att uppträda på fängelser runt om i landet, varför inte med nyskrivet material han skrivit under sin egen fängelsevistelse, han lär ha gott om tid till skrivandet inne på kåken. I alla fall på kvällen, på dagarna ska han väl snickra pall för att ha råd med cigaretter.

Personligen har jag inte fastnat för Eldkvarns musik, har försökt lyssna lite grann men det har aldrig krypit in under fontanellen på mig, men många gillar dem och de verkar vara ett ganska så genuint och äkta kämpande band. Dock behöver jag inte "Kärlekens tunga", den önskar jag att jag slipper höra mer. Klipp kärlekens tung! Dock undrar jag vad de som gillat honom i de drygt 40 år han varit aktiv tycker om att han helt plötsligt lallar runt i diverse matlagnings-TV? Förmodligen tycker de att det är kul, hans fans verkar vara av den trogna sorten, så de finns nog kvar där ute om tre månader också.

GP, SvD, DNExpressen, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet

VAB med Sheena idag

img_6923 (MMS)

Det pärlas. Klart leksaksponnyn ska ha sig ett halsband.


Vad ska man tycka om denna reklam?

Sexistisk eller effektiv, smaklös eller smart? Vette tusan, allt på samma gång kanske? Hoppas reklamen fungerar och att någon skriver upp sig för donation efter att ha sett den och att någon får den hjälp de behöver, i sådana fall fyller den ett gott syfte, trots att det är väldigt tröttsamt med reklam som anspelar på sex, för inte är det blodet eller en njure det anspelas på att donatoren skulle vilja stoppa in i henne?



Snygga kläder ni har fått grabbar, men jag bara undrar en sak...

...vem sköt plastmattorna?

Tänkvärdheter från vår motvillige monark



"Jag tycker det är viktigt att se framtiden an i ljusa färger. Att vara pessimistisk hjälper ingen, varken dig själv eller andra. Men det gäller att ha kraft att ta tag i sitt eget liv. Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig om att göra ditt bästa"

/Carl XVI Gustaf, mannen som vet vad han talar om.

Är det sant att Mick Jagger var med i den svenska TV-serien "Varuhuset"

Nej, bli inte lurade av bilden, mannen ni ser tillsammans med Christina Schollin är inte Michael Philip Jagger, mannen är Rico Rönnbäck. Dock är de ganska så lika, milt sagt, vilket jag tror Rico Rönnbäck kommer att bli glad över att jag har skrivit när han hittar hit vid en av sina "google yourself"-tillfällen!



Göteborgsföretag med ett intressant val av logotyp #6

Att man dödar djur för att äta dem är något de flesta accepterar, även om de kanske inte tycker att det är sådär jätteroligt att prata om. Scan påstod att deras korv minsann kom från glada grisar (vilket jag i ärlighetens namn inte tror på) för att inte framstå som elaka. Göteborgsföretaget Johan i Hallen däremot, de är riktigt hardcore. Brukar se deras firmabil ganska så ofta inne i centrum och tycker om deras "vi-står-för-att-vi-har-ihjäl-djur-mentalitet". Här är det ingen muntergök som Scans gris, hos Johan i Hallen är det bara nötkreatur i sina "krafts da'r" som får sätta livet till och de ser inte direkt glada ut för det. Inget bagatelliserande och gullegull här minsann! Kött är gött, änna!



Rökpaus


Gränsöverskridande möten vi minns, Entombed feat. Östen Warnerbring


Roligaste utsikten från mitt fönster hittills?

När man tittar ut genom sitt vardagsrumsfönster kan man se allt möjligt, ibland är det en polishelikopter, ibland en polisbil eller tre, ibland någon som har felparkerat och fått en p-bot, ibland några ungdomar på moped som slår sönder parkeringsautomaten med ett hårt föremål... Ja, ni fattar, ibland ser man något roligt och ibland ser man något tråkigt. Det jag såg idag hör dock till den förstnämnda kategorin:


Hur tar man sig fram på en sån där?

Scenen som censurerades från filmen "Lejonkungen"

SEX NOLL TVÅ kan som enda blogg visa den bortplockade scenen från filmen Lejonkungen. Detta klipp var tänkt att användas i filmen, men Disney ändrade sig i sista stund och valde istället att göra savannäventyret lite mer trevligt. Disney hade efter ett åttiotal fyllt med gulliga sjöjungfrur, detektiven Basil Mus och Bernard & Bianca börjat övergå till betydligt mer våldsamma filmer som Skönheten & Odjuret och Aladdin och så långt gick det visst bra, men när de kom till Lejonkungens dråpliga avslut på sitt livsöde (vilket dessutom helt skull exkludera en numer obligatorisk uppföljare som skulle generera mycket inkomst och lite tankeverksamhet då ingen större tid läggs ned på dem) satte ledningen ner foten. Så här kan man väl inte göra med barnens hjälte? Nej, det kan man faktiskt inte.


"Oooooooops!"

Med AdBlock slipper man all reklam på internet

...eller i alla fall nästan. Alla banners verkar försvinna och det är ju trevligt. Jag har gjort mycket vettigt på internet, som t.ex. startat den här bloggen, laddat hem mängder av musik, film och TV-serier, letat fram hur man gör när man går ur svenska kyrkan, hängt ut några fula fiskar på Flashback, avslutat mitt konto på Familjeliv, sökt jobb och skaffat mig en hel del vänner, för att nämna några saker. Det bästa jag gjort online måste ändå vara när jag lade till AdBlock till Google Chrome. Helt gratis och ni hittar den här, om ni nu har Google Chrome... annars finns det väl någon annan variant som passar er, men den får ni googla fram själva.

Installera, och vips ser det mycket trevligare ut när ni surfar runt, exempelvis försvinner den lilla fula reklamen som ni AdBlock-lösa ser nedanför mitt översta inlägg, den reklam blogg.se "förgyller" sidorna för åt bloggarna som inte väljer att pynta 50:- i månaden för att slippa den.

Och hörrni, ni behöver inte vara oroliga, AdBlock tar inte bort de inlägg jag lägger i min blogg under kategorin "Dåtida reklam". Tur va?


Sånt här blir ni dock aldrig av med!

Inte nog med att hon är gift med en clown, hon ser ut som en själv också!

Fick dessa bilder till min mejl, det var min far som ville påpeka likheten mellan dessa två personer...


jack nicholson silvia inte riktigt hundra kungen 99 kronor sedel
Batmanskurken Jokern gestaltad av Jack Nicholson och drottning Silvia!

Göteborgsföretag med ett intressant val av logotyp #5

Hur har det här gått? Själva logotypen är väldigt intetsägande egentligen, trots att man lyckas med en rejäl särskrivning. Men varför har man sett till att förkortningen av företagsnamnet blir detsamma som den statliga televisionens? Undrar vad de tycker om den fantasilösa företagsnamnsförkortningen Svensk Våtrums Teknik.


Aha, är det här Sveriges Television håller till? Nej, men väl Svensk Våtrums Teknik

Look-A-Like-special med Stefan Schwarz, del 3 av 3

Schwarz ser på denna bild ut som Klasse Möllbergs okända son (eller lillebror)

Åh, ständigt dessa sexuella anspelningar i populärmusiken


Ännu ett "gissa vad det här är för filur"-inlägg

Alltså, jag hade big plans for tonight, hade tänkt skriva ett långt och genomtänkt inlägg men jag pallar helt enkelt inte. Jag hade en hel del att göra på jobbet idag, bland annat åka till Lidköping och hämta 42 stora lådor på andra våningen i ett hus som naturligtvis saknade hiss. Ikväll var jag ute på en joggingtur som definitivt dödade min sista ork, så nu är det istället ni som får använda hjärnan och vara lite finurliga. Vem kan denne okarismatiske yngling vara? Inte är han väl rik och berömd nu för tiden? Eller?



Look-A-Like-special med Stefan Schwarz, del 2 av 3

look a like angus young
Stefan Schwarz är lik Angus Young på denna bild, men Young är inte alls lik Stefan.

Boken om OKEJ, 80-talets största poptidning

Med skräckblandad förtjusning lånade jag Boken om OKEJ - 80-talets största poptidning på biblioteket. Anledningarna till att jag lånade boken var många, men jag hade egentligen mest tänkt få mig ett gott skratt åt det överlag väldigt smaklösa åttiotalet (OKEJ existerade mellan 1980-2010 men boken handlar i princip uteslutande om tidningens mest framgångsrika decennium). När jag läste den kom jag ihåg hur mycket jag gillade tidningen under stora delar av min uppväxt (well, åldern 8-12 i alla fall), hur häftig man tyckte att den tidningen var, hur farliga man verkligen trodde att hårdrockarna var (ja, jag trodde nog att W.A.S.P. åt rått kött på riktigt), och hur mycket hårspray popartisterna verkligen hade. Åttiotalet var verkligen en visuell tid, på alla sätt och vis.






Tidningen OKEJ måste ha gjort ett väldigt stort intryck på mig, man känner igen väldigt mycket av det bildmaterial som illustrerar Jörgen Holmstedts text, som faktiskt hade klarat sig någorlunda bra på egen hand utan det rika bildgalleriet, men någonting säger mig att ändå boken inte kommer att släppas i en billig pocketvariant. Det här handlar om färg, form och ”ös på med så mycket bilder som möjligt”, precis som det var i själva tidningen när det begav sig.


Samtliga framsidor från 80-talets alla nummer är avbildade i slutet av boken, och jag känner verkligen igen nästan alla från åren 84-88 ungefär, trots att jag själv inte ägde alla så hade man en del kompisar som hade de andra numren. Alla i min generation bläddrade i OKEJ, kändes det som, alla hade väggarna täckta av affischer från tidningen. Själv hade jag väldigt många, när jag var synthare var det Depeche Mode och när jag var hårdrockare hade jag helst affischer med W.A.S.P. Affischen från filmen Rovdjuret med en lerig Schwarzenegger hade jag länge på min garderobsdörr, men när det kom till Samantha Fox hade jag bara en påklädd (jo, tro det eller ej det existerade sådana bilder på henne) variant på min vägg, lite småfeg som jag var i unga dagar.





Tidningen var väldigt bra på att göra udda saker, få artisterna att ställa upp på knasiga bilder var de verkligen bra på, förmodligen bäst av dem alla. Vem har exempelvis glömt bort bilderna på Dag Finn i badkaret? Inte jag, tyvärr. De återfinns i denna bok, precis som väldigt många andra udda fotosessioner. Hur tänkte tidningen när de valde att klä ut artisterna i alla dessa konstiga kreationer undrar man, och varför ställde de allra flesta upp på dessa galna upptåg? Jag tror ju knappast att dagens artister skulle ställa upp på många av dessa idéer. Inte många av dem i alla fall. Ofta får vi roliga anekdoter om fotograferingarna samt i vissa fall alternativa bilder som inte återfanns i tidningen.




 



Utöver de fantasifulla bildreportagen var OKEJ verkligen duktiga på att ”koka soppa på en spik”, det räckte med att ta en bild på Michael J. Fox och en på Samantha Fox och koka ihop ett helt uppslag på att de två kortväxta kändisarna hade samma efternamn. Michael J. och Samantha, två "dvärgar" med samma efternamn. En klassisk rubrik.

 

Den här boken är fruktansvärt underhållande, men man skrattar inte bara åt den, man inser att tidningen OKEJ var en produkt av sin tid, och faktiskt så var den inte så oseriös som man i efterhand kan tro. De vågade skriva om band som kvällstidningarna struntade i, när W.A.S.P. gjorde sin första Sverigeturné skrev inte kvällstidningarna om dem alls, men när de senare upptäckte hur skandalös scenshow hårdrockarna hade fick de vända sig till OKEJ för att köpa bilder från Sverigespelningarna. OKEJ brydde sig om band innan de blev kända och skaffade sig genom detta en bra relation med många stora band, som ofta gav exklusiva intervjuer till tidningen. Ofta var det hårdrocksjournalisten Anders Tengners förtjänst. Med stort kunnande och lika stor entusiasm kom han många världsartister nära inpå livet, bland annat gav han Guns N’ Roses utrymme i tidningen innan annan svensk media ens ville ta i dem med tång, så när bandet blivit ett av världens största åtgärdade de tjänsten genom att låta OKEJ som enda svenska tidning besöka bandet under inspelningarna av Use Your Illusion-skivorna.

 

Men, trots intervjuerna är det ändå det visuella som är den stora behållningen när man nu ”återvänder” till tidningen i bokform. Det mesta i denna bok är fullständigt bisarrt. Jag tänker inte dra en massa exempel ur den, jag får istället rekommendera alla att själva läsa i den, och såklart titta på alla bilder. Som nostalgi eller som tidsdokument är den helt utmärkt och faktiskt mer än OKEJ.

 


Betyg: 8/10


Look-A-Like-special med Stefan Schwarz, del 1 av 3

Stefan Schwarz och Luke Skywalker, samma mamma?

Samtidigt, hemma hos Mona Sahlin


Jakten på världens bästa låt, del 29

"Sharpshooter" av Whitford/St. Holmes

Den här låten hör till den minst sagt tvivelaktiga musikkategori som jag kallar för "hero rock". Det är lite svårt att beskriva exakt vad som kännetecknar en "hero rock"-låt, men tänk på den där låten i filmen Top Gun, den där låten där de sjunger "highway to the danger zone" ett tresiffrigt antal gånger, den låt som är med ungefär sju gånger i den filmen och som du gillar men som du aldrig skulle erkänna att du gör. Andra låtar i genren är Survivors "Burning Heart" som återfinns i Rocky IV och såklart samma grupps ”Eye Of The Tiger”. Låtar som hämtade ur hjältefilmer från det Hollywoodska 80-talet helt enkelt. Låtar som spelas när den slagne hjälten planerar sin revansch och tränar så svetten dryper. Låtar som låter exakt som Rob Lowe såg ut i den pajsiga ishockeyfilmen Youngblood. Eller i alla fall låtar man kan tänka sig spelas i sekvenser där han gjorde armhävningar. Dock handlar det inte om varken om ishockey eller boxning, låten handlar om en man som ska ner på stan för att få sig ett nyp. Nu låter det kanske som att denna låt är helt fruktansvärd men det är den inte, den är fullständigt magisk. Ett fantastiskt driv och gitarrsolot är inte att leka med. Gruppen kallar sig Whitford/St. Holmes. Brad Whitford är till vardags rytmgitarrist i Aerosmith, och Derek St. Holmes som spelar gitarr och sjunger på denna låt har bland annat varit sångare åt Ted Nugent. Ja, det är St. Holmes som sjunger på tidernas främsta cockrock-anthem "Stranglehold", minsann!




Låten "Sharpshooter" är hämtad från bandets enda och ganska bleka album med den otroligt fantasifulla titeln Whitford/St. Holmes utkom 1981 och gjorde inget större väsen av sig. Intresset för Aerosmith vid denna tidpunkt var relativt svalt efter att bandet blivit sämre och sämre (ett tydligt exempel på artister som knarkat bort stora delar av sin talang), och intresset för en hobbyplatta med bandets okarismatiska rytmgitarrist var såklart ännu mindre. Whitford/St. Holmes lades ned efter en turné som inte heller drog några besökare. Några år senare gjorde Aerosmith stor comeback och blev åter igen ett av världens största rockband, precis som de var under delar av 70-talet, Men den historien känner vi ju alla till.

Sydney och Sheena vet hur man gör brunnslocken lite mindre trista

Var ute i förmiddags med mina små kära terrorister, sparkade lite boll, lattjade och målade med asfaltskritor. Jag blev så otroligt sugen att muntra upp ett lock till en A-brunn med de färgglada kritorna, och började så smått måla på det, och barnen hakade snabbt på. Dock frågade Sydney, vän av lag och ordning som hon är, om man verkligen får måla på dem. Det blev väldigt fint när det var klart måste jag erkänna.


Sydney, Sheena och ett brunnslock i regnbågens alla färger!

Städhjälpen som lämnar det rent till 90% - första gången!

Den här intressanta lappen finns för tillfället att beskåda på Willy's Hemma, Opaltorget. En städfirma som inte bara måste vara världsmästare i särskrivning, dessutom lovar de att bara lämna kvar 10% av dammet - första gången ni anlitar dem! Om de lämnar mer eller mindre smuts nästa gång framgår tyvärr inte av lappen.


städhjälp städ hjälp sär skrivning

Elving Gruvedal - Den slutliga sanningen om Palmemordet

Den här boken, som bär undertiteln En annorlunda mordutredning, nygamla indicier är en av de allra sämsta böckerna jag läst om mordet på Olof Palme och händelsens eftermäle. Det är ett hedervärt försök att skriva en bok som i princip enbart handlar om att Christer Pettersson är oskyldig till dådet, men behövs det verkligen en hel bok för att övertyga människor om det? När det dessutom redan skrivits så många böcker med den infallsvinkeln. Att Christer inte mördade Olof Palme har väl de flesta förstått, själv skrev jag två A4-sidor som väldigt kortfattat täckte in det mest väsentliga om hans oskuld (det kan ni läsa om här).

Författaren Gruvedal kommer egentligen inte med något nytt, han använder sig för mycket av det som står i andra böcker, sådant som redan vridits och vänts på, och någon slutgiltig sanning om mordet har han såklart inte. I sådana fall hade han ju varit 50 miljoner kronor rikare.

Boken är dock inte helt utan poänger, den duger att läsa för den som är lite mer än normalintresserad av fallet, men tyvärr verkar den inte ens ha korrekturlästs, det är väldigt många stavfel i den. I snitt ett par stycken på varje sida. När man skriver en bok bör man för övrigt stava rätt på viktiga personer i svensk nutidshistoria, vilka är Ingvar Karlsson och Tomas Kvick? Nä, läs Inuti labyrinten (Kari och Pertti Poutiainen), En iskall vind drog genom Sverige (Lars Borgnäs) eller Mordgåtan Olof Palme (Gunnar Wall) istället. De böckerna kan jag starkt rekommendera för dig som vill ha bra och nutida samhällsböcker. Tyvärr kan jag inte säga det samma om denna bok, trots att det märks att Gruvedal gjort så gott han kan, och det är ju hedervärt på sitt sätt.


Betyg: 3/10


En bok, många stavfel

Göteborgsföretag med ett intressant val av logotyp #4

Sweco (som i och för sig inte är ett renodlat Göteborgsföretag men de får vara med här ändå eftersom deras logga syns på en hel del byggnader i centrala delar av staden) har en väldigt punkig logotyp. Jag vet inte riktigt när de skaffade sig den, eller när företaget grundades, har gjort djup research (Wikipedia!) men hittade inget om det, men förmodligen var det någon gång efter slutet av 70-talet. Vad är det då jag svamlar om undrar ni förstås? Jo, kolla in denna logotyp, inte så märkvärdig, eller?




En röd cirkel, en symbol som man inte ser vad det föreställer samt företagsnamnet i tråkigaste tänkbara typsnitt. MEN, vad händer om man tar bort företagsnamnet, förstorar den röda cirkeln och lägger den i förgrunden samt roterar bilden 90 grader åt höger? Vips, så har vi fått oss punkbandet Dead Kennedys logga. Sweco är punk!


dead kennedys swedish company

Ted is not dead!

Brukar nästan dagligen, nyfiken som jag är, kolla vilka sökvägar folk använder sig av för att hitta till min blogg. Jag brukar berätta för er om de mest spektakulära och igår var det någon som hade googlat sig fram hit genom att söka "ted åström död". Åh, nej, har allas vår Ted gått bort nu? Det var vad jag trodde direkt när jag såg sökningen. Kollade runt på våra stora nyhetssidor och hittade lyckligtvis ingen information som styrkte påståendet om att Ted Åström skulle vara död. Vad jag har förstått är han skönt nog fortfarande i livet! Hans karriär däremot...


ted åström karriär


Göteborgsföretag med ett intressant val av logotyp #3

Ja, vad ska man säga om denna coola bud- och transportfirma? Första gången jag såg en av deras bilar var när jag tittade ut genom mitt köksfönster och den for förbi på vägen utanför. Det är ruskigt coolt företagsnamn som utöver den uppenbara referensen Gudfadern får mig att tänka på något av alla de roliga och "fantasifullt" döpta företag som brukar skymta förbi sådär i bakgrunden när man kollar på The Simpsons. Budfadern. Fan vad ballt.




Ännu mer skit som händer här ute...

Två män och två kvinnor var inblandade i ett kniv- och basebollträslagsmål i Frölunda ikväll, vid brandstationen så det var i alla fall ett par kilometer från oss. Fan vad mycket skit som händer här i Tynnered/Frölunda nu. För några dagar sedan hade ett par butiker vid Opaltorget inbrott där det stals en hel del, kassaapparat och annat, och i helgen var det två kvinnor som blev knivrånade av två andra kvinnor alldeles utanför vårt hus. Jävla skit, trivs så bra här överlag, varför ska vissa idioter bete sig som de gör, jag har egentligen ingen lust att flytta härifrån men som det håller på att urarta nu, det är inte hållbart i längden. Paul Kersey, vart är du när vi behöver dig?


"I'm watching you"

Undrar vartifrån Edmo Lift AB fick inspiration till sin företagslogotype?

På vissa arbetsplatser stöter jag på lyftbord från företaget Edmo Lift AB, varenda gång jag ser dem blir jag så fruktansvärt sugen på en kall läskedryck med colasmak från en viss leverantör. Undra varför? Och undra varför The Coca Cola Company inte stämmt brallorna av Edmo Lift AB? Det här måste väl vara ett av de mest uppenbara varumärkesintrången i världshistorien? Men lyftborden är bra, det kan man dock inte ta ifrån Edmo Lift AB.




Äntligen kom jag på vem Ulf Lundell är lik nu när han skaffat sig skägg

alec guinness ulf lundell
Obi-Wan Kenobi, naturligtvis! Att jag inte kopplade det innan?

Rock N' Roll Train (vissa artister behåller bägge fötterna på jorden)

Det är skillnad på folk och folk, idag pratade jag med en människa med känningar inom ett av Göteborgs mest exklusiva hotell. Personen berättade att den besvärligaste världsstjärnan de haft att göra med minsann var självaste tenoren Pavarotti, han hade visst haft divalater av rang, hotellet fick till och med specialsy gardiner som skulle passa den övergödde italienaren.

AC/DC däremot, de verkar fortfarande behålla fötterna på jorden trots att de är ett av världens största band, i början av 2000-talet anlände de till Göteborg efter en spelning i Stockholm. Gruppen valde att själva, dvs utan turnémanagers, livvakter eller annat, bege sig till Göteborg med tåget. När de anlände på centralstationen klev de av och gick till hotellet själva. Inga divafasoner där inte. Blev, lite småfjantig som jag är, riktigt glad när jag hörde denna gulliga lilla berättelse. AC/DC är trots allt bandet som med Back In Black gjort världshistoriens näst mest sålda album efter Michael Jacksons Thriller. Hade jag gjort världens näst mest sålda album hade jag under min hotellvistelse garanterat krävt en gigantisk skål med non-stops där jag krävt att alla av någon specifik färg skulle vara bortplockade.

Tänkte, lite passande sådär, bädda in gruppens låt "Rock N' Roll Train" här men inbäddningsfunktionen avaktiverad på YouTube, så ni får kolla in den här istället.

Kolla på vad du vill när du vill

Med Sonys fantastiska Betamax-spelare kan du se vad du vill när du vill. Du kan till och med programmera den så den spelar in dina favoritprogram åt dig. Du behöver inte ens vara hemma för den gör jobbet åt dig. Inte nog med det, den kan spela in ett program åt dig på en kanal, samtidigt som du tittar på en program på en annan kanal! Wow! Vilken fantastisk uppfinning. Den lättmanövererade mirakelmaskinen kan spela in hela tre timmar på varje videoband. Väger bara lika lite som ett kylskåp. Fantastiskt!



Bilturen till jobbet brukar ta runt en kvart, i morse tog den över två timmar

Regnkaoset har verkligen drabbat Göteborg rejält. I vanliga fall tar det sällan mer än 20 minuter för mig att köra till jobbet ute i Lindome, i morse tog det minst sagt lite längre tid. Jag beräknade att vara framme innan klockan 08:00 men var på plats 09:45, precis när den första rasten var slut. Nu var det såklart inga problem med det eftersom jag inte direkt var ensam om att inte hålla tiden. Jag hatar verkligen att komma sent, första dagen efter semestern var det också. Coop i Sisjön brukar jag fara förbi efter ungefär fem minuter, nu tog det en timme att ta sig dit, för hela Söderleden vid avfarten mot Dag Hammarsköldsleden var avspärrad.

Bilden nedan visar hur det ser ut norr om Söderleden, dvs alldeles nedanför Coop Sisjön. Det som syns i mitten av bilden är toppen av en lyktstople. Det är en gång/cykelväg där någonstans under vattnet. Sägs det. (Fler bilder från ovädret finns på GP). Uppe vid Coop fick man fara runt och ut mot ICA Maxi 421, därefter köra mot Mölndal där det släppte. Ett litet tag. Sen blev det trafikstopp igen, och jag fick rulla mig fram en ganska så lång sträcka innan jag slutligen kom fram till Lindome. Där det såklart var avspärrat igen, under en viadukt var det väldigt mycket vatten. Bara att köra tillbaka någon kilometer till ett ställe där det tydligen ligger en kriminalvårdsanstalt (dock ej ökända Fagared, det är på andra sidan motorvägen), och sen efter att ha kört runt, runt nådde jag slutligen mitt mål. Två timmar senare än beräknat.


Toppen av en lyktstolpe, mitt i bild


Nu verkar det dock ha blivit lite bättre, hem tog det "bara" lite drygt en halvtimme, om jag räknar bort de ärenden jag gjorde utöver hemresan. Hoppas att det inte regnar mer nu bara, en sån här bilkö vill jag aldrig sitta i igen. Det var inte roligt alls. Det hjälpte dock lite, lite att jag hade en Prince-CD i bilstereon.

Förresten, 15 bilar brann tydligen i Göteborg inatt. Hur någonting kunde fatta eld i detta regnoväder är för mig en stor gåta.

Sheenas födelsedagstårta, visst blev den fin?

Jag och min kära fru tycker att det är väldigt roligt att göra egna, personliga tårtor till våra barn när de fyller år, de får själv välja vad de vill ha på dem och sen får vi helt enkelt klura ut hur vi genomför den önskade godbiten på bästa sätt. Sheena har tjatat om att hon vill ha "SPAJDEMÄN" på sin tårta så då gjorde vi såklart en sådan åt henne på treårsdagen (som var igår), och vi blev väldigt nöjda över den! Kanske vår finaste tårta hittills! Vad tycks?


awesome spiderman cake birthday
Sheena ville ha en rejäl bit på sitt tårtfat... och en svart spindel såklart!

Husqvarna skyddshjälm, om Bob Dylan själv får välja!


Idag blev världens bästa Sheena tre år!

Idag fyllde familjens minsting tre år och det firades med väldigt många presenter, ett stort antal gäster och ett lyckat kalas som vi lyckligtvis kunde hålla utomhus. Mycket roligare för barnen och behändigare på alla sätt och vis. En riktigt fin dag för henne och det var hon väl värd, vår underbara Sheena.


Vår älskade Sheena!

I morgon blir det till att ta kanoten till jobbet!

Vid 14-tiden idag hade vi treårskalas för Sheena och då var vädret väldigt bra, men lagom till att kalaset började ta slut strax innan 16-tiden öppnade himlen sig och det började spöregna. Det var alltså nästan sju timmar sedan. Det har regnat konstant sen dess, mer eller mindre tokregnat hela tiden. Ska man se något positivt med det hela så slipper man i alla fall höra traktens mopedidioter bränna omkring här utanför huset.

I morgon är min semester slut och det är dags att ta bilen och bege mig till min arbetsplats i Lindome igen. Eller ska man ta kanoten kanske? Dag Hammarsköldsleden verkar ha en del problem, men har inte läst något om söderleden som jag kör på från Frölunda. Dock kör jag en del firmabil över hela stan så vi får se hur det går. Enligt rapporter i Aftonbladet, ExpressenGP (och GP igen) är det mer eller mindre kaos på många håll i Västra Götaland, och det ska visst regna fram till mitt på dagen i morgon.

P.S. Jag äger ingen kanot på riktigt. Tyvärr.

Per Sinding-Larsen och Brian Connolly, inte helt olika utseendemässigt

Den begåvade och charmante TV-mannen Per Sinding-Larsen är inte direkt helt olik den numera avlidne Brian Connolly, sångaren från glamrockbandet Sweet.


Inte direkt helt olika, som sagt

Vad är det med den här katten, har den ätit blängsylta med tittsås eller?


Leif Pagrotsky diggade in Fleet Foxes

Vad är väl en musikfestival utan ett besök av forne utbildnings- och kulturministern (och lite annat) Leif Pagrotsky? Lyckades smygfota honom under konserten med Fleet Foxes på Way Out West igår, och han såg väldigt nöjd ut! Förmodligen var Prince också nöjd över att "Paggan" var på plats, därmed slapp ju den lilla lila krumeluren vara festivalens kortaste människa.


Det syns verkligen att bilden är smygfotad, haha!

Ibland har kvällspressen faktiskt rätt, Prince var verkligen helt fantastisk

Tänkte skriva en lång recension om gårdagens konsert av Prince på Way Out West-festivalen men tydligen var både Aftonbladet och Expressen sådär överdrivet euforiska som jag hade tänkt vara och tvåa på bollen efter dem känns inte som något jag vill vara idag. Ibland har visst de där kvällstidningsjournalisterna rätt, Prince var faktiskt sådär överdrivet overkligt bra, levde upp till varje tänkbar förväntning. Om man ska klaga på något är det kanske att man saknade någon låt, men så blir det ju alltid när man går på konserter med artister med en låtskatt av denna dignitet. Över två timmar höll Prince igång och han fick verkligen hela Slottsskogen att gunga. Hur ska någon artist på denna festival toppa detta? Jag tror inte att det går, möjligen om de lyckas få dit den där mannen från New Jersey.

Bäst var i mitt tycke kanske versionen av "Delirious", som svängde som en hel baptistkyrka. I och för sig har jag aldrig besökt en sådan, men ändå, vore Prince pastor i en sådan skulle jag gå dit varenda söndag (nu är Prince i och för sig Jehovas vittne, men det behöver vi inte skriva mer om här). Andra höjdpunkter var såklart "Purple Rain" och den långa funkfesten "If I Was Your Girlfriend" (där tråkmånsen Kanye West hoppade in utan att tillföra något speciellt alls). 53-åringen Prince var i extremt god form, och han är verkligen en komplett artist, spelar gitarr som Jimi Hendrix, sjunger som Little Richard, Curtis Mayfield och Sly Stone, dansar som James Brown eller John Travolta i Saturday Night Fever och jammar som Miles Davis. Trots namedroppingen är han såklart sin egen man, tro inget annat!


prince way out west göteborg 2011
Prince igår, bild lånad av Aftonbladet


Hade egentligen inte tänkt gå på Way Out West i år, men när de droppade namnet Prince var det bara att kapitulera och införskaffa en biljett och jag är verkligen glad att jag gjorde det, denna spelning hör till de bättre jag har sett någonsin.

Betyg: 10/10

Ikväll ska jag se Prince

Way Out West bjuder ikväll på sin största bokning någonsin sen starten 2007, självaste Prince/Roger Nelson/The Symbol/The Artist Formerly Known As Prince eller vad ni vill kalla honom. För mig är han dock bara Prince. Men det är i och för sig inte så bara, mannen är en av de allra största talangerna inom musiken och det känns ärofyllt att få se honom. Visst, hans album har kanske inte varit lika bra nu som förr, hans bästa låtar skrevs under 80-talet och början av 90-talet. Så otroligt många starka album och låtar han gjort! Tyvärr lider många av en daterad och tidstypisk produktion, hade Prince varit som mest produktiv under 70-talet hade hans katalog värderats högre tror jag. Men, då var då och nu är nu. Efter några förvirrade år gjorde Prince storartad comeback i halvtidsshowen på 2007 års Superbowl och efter det (och till viss del efter "konkurrenten" Michael Jacksons död) har populariteten efter åren som lite uträknad kommit tillbaka. Prince är en av de största, så är det!




Blev lite orolig när jag läste att Prince går på scenen 22:15, Slottsskogen brukar vilja att det ska vara tyst vid midnatt och det skulle betyda en lite kortare spelning än han brukar leverera, men läste i Göteborgs-Posten i morse att de ikväll har fått tillstånd att hålla konserter fram till 01:00. Härligt, då får vi förmodligen två och en halv timme tillsammans med den lilla lila mannen, för det bör väl inte vara några problem att komma in, trots de stulna och sålda festivalbanden? Förväntningarna på denne blandning av James Brown, Jimi Hendrix, Sly Stone, Little Richard och Miles Davis är skyhöga, minst sagt.

Nu har jag pimpat upp bilen lite, vad tycks?


Åh nej, ännu en gissningstävling utan annat än äran i vinst

Vem kan denna djurvän vara?

Popfiluren Christer Sandelin - tuppen i hönshuset!

Just nu läser jag med nostalgiska minnen Boken om OKEJ, 80-talets största poptidning och jag ber om att få återkomma till den mer utförligt när jag har avslutat den. Dock känner jag att jag här och nu måste få återge ett citat ur den, av den svenske popfiluren Christer Sandelin, som träffsäkert återger hur och varför han såg ut som han gjorde i håret.


"Naturligtvis skulle frisyren vara hög och fluffig. Det var tufft! Man skulle vara en tupp helt enkelt, som raggade på hönorna."


"Tuffingen" Christer Sandelin, tuppen i hönshuset

Men... det är ju en åldrad version av Springsteen hon gifter sig med!

Någon av alla dessa kändistanter jag inte vet vem det är ska gifta sig men en vän för att kunna ge bort en massa miljoner, en fullkomligt ointressant historia som Aftonbladet skriver om här. Vad som däremot är intressant att notera är att vi tack vare den publicerade bilden på brudgummen, 60-årige Alfonso Diez, får veta exakt hur Bruce Springsteen kommer att se ut som typ 15 år, när han är runt 77 alltså. De är fruktansvärt likt måste jag säga. Noterar för övrigt att bruden är rätt lik Phil Spector, om inte annat skaffar de sina frisyrer på samma sätt (förmodligen nyduschade med en gaffel instoppat i eluttaget).


En gubbe, en tant, The Boss och en galen mördare...

Det ser ut som att jag kommer att klara mig undan i denna galna utmaning


Dagens T-shirt: Depeche Mode (The Singles Tour 86-98)

För ett par veckor sedan gjorde jag en rejäl grovstädning i min klädkammare och slängde nästan en hel full sopsäck med kläder, vissa hade jag haft i över tio år till och med. Mycket skjortor med vida ärmar enligt dåtida trender, typ, och lite andra kläder som jag förhoppningsvis aldrig kommer att sakna. Skönt att rensa ut det man inte vill ha, men det jag aldrig kommer att göra mig av med är främst mina gamla konserttröjor. Idag klär jag mig stolt i Depeche Modes t-shirt från "The Singles Tour 86-98", inköpt efter bandets konsert på Globen i huvudstaden 1998. För nästan 13 år sedan, alltså. Det var en väldigt bra konsert för övrigt.


dm8698 the singles tour depeche mode globen stockholm 1998 t-shirt
(ni får ha överseende med den pinsamt dåliga kvalitén på fotografiet)

Tävling! Vem är den unge pojken på bilden?

Som vanligt är det bara äran och hedern och sådant som står på spel... Förra gången var det Bruce Springsteen som gömde sitt ansikte bakom sina händer samtidigt som han hade knäppt upp brallorna väldigt mycket, denna gång är det en mycket känd person som vid fototillfället är uppskattningsvis två år. Om The Byrds-affischerna är pojkens vet jag inte. Vem kan det vara tro?



En bild på Sveriges konung, tagen under "The Summer of Love" 1967

Groovy

Sveriges svar på Charles Bronson, möt Tommy Johnson

En bekant vid namn Robin känner till min förkärlek för Look-A-Likes och Paul Kersey, brottsbekämparen som gestaltas av Charles Bronson i Death Wish-filmerna. Därför tipsade han mig om att den svenske skådespelaren Tommy Johnson (1931-2005) är fruktansvärt lik Paul Kersey. Han har naturligtvis rätt.


Tommy Johnson och Charles Bronson, två män som såg hårda ut. Respekt!


Om ni undrar vem Tommy (mannen till vänster) är så har han varit med i väldigt många svenska filmer som Kådisbellan, Mannen från Mallorca, Rasmus på luffen och Bröderna Lejonhjärta samt flertalet TV-produktioner som Brottsvåg, Tre Kronor, Snoken och en gästroll i Fleksnes fataliteter minsann. Men tyvärr dog ju Tommy 2005, så en svensk motsvarighet till Death Wish-filmerna, om nu en sådan filmas i framtiden, kommer inte att ha den perfekte mannen för rollen. Ingen svensk hade klarat av det lika bra som Tommy Johnson.

Flytta till Sundsvall istället då, där stänger de av hela stan under Gatufesten

Nu gnälls det i Göteborg igen, vårt kära Slottsskogen stängs av under Way Out West-veckan och det är såklart tråkigt för de som går dit väldigt ofta, eller för turister som för tillfället är i staden utan en tanke på att gå på helgens festival. Visst, jag kan till viss del förstå att det är trist att man inte kan nyttja gratisskogen några dagar, men å andra sidan kan man jämföra med hur det är i Sundsvall. Där stängs stora delar av centrum av under Gatufesten varje år, och jag kan tillägga att inom det avstängda området bor det folk. De boende i området får festivalpass så gott det går har jag förstått, men som boende där i innerstaden kan man inte ens bjuda hem folk som man vill den helgen. Kul för ett barn som ska ha barnkalas där hemma den helgen? Skulle inte tro det! Dessutom har Sundsvalls Gatufest, till skillnad från Way Out West minst sagt taffliga bokningar. Svensk mainstream så långt ögat kan nå, men har man tur kommer kanske Status Quo eller några andra som hade sin bästa tid för väldigt länge sedan.

Nä, sluta klaga så mycket, det är ju dessutom så att Way Out West pyntar ganska så mycket pengar för att få hyra skogen under denna vecka. Utöver detta gynnas kulturen i staden, turister kommer hit och spenderar pengar och varumärket Göteborg stärks väldigt mycket. Så, lite mindre gnäll, tack.

ALL THIS AND BRAINS TOO!


Sjuåringar misstänks för våldtäkt!

Två sjuåringar misstänks ha våldtagit en fjortonårig flicka på en lekplats i Kungsbacka. Två sjuåringar? Kan det verkligen vara sant? När jag var sju år var jag förmodligen väldigt rädd för att bli smittad av tjejbaciller, men tiderna förändras ju och sällan känns det som att det är till det bättre. Undrar verkligen hur det här har gått till, polisen är såklart förtegen i ett ärende med så unga människor. Tragiskt i alla fall, på alla sätt och vis.

Bilder på kändisar som läser tidningen MAD #4, två Star Trek-tjommar


Börje Salming och den okända rock'n'roll-karriären?

Roger Daltrey, den gamle sångaren från The Who, blir mer och mer lik den svenske ishockeylegendaren Börje Salming för varje år som går. När får du din egen kalsongkollektion, Roger?


Två män, ett utseende!

FUJI SUPERTAPE Disco Team

Gör som Anders, Röime (!), Geggan (!!), Billen, Charlie, René, Lås (!!!), Tommy, Ray, Sivert, Julius, Lennie, Ronald och Lee Cook. Använd Fuji FX-I Favoritbandet!



Bilder på kändisar som läser tidningen MAD #3, Jack Nicholson


Klippdockan Ted Åström på Tradera, skynda fynda!

Vill ni ha dessa dyrgripar får ni skynda er, klippdockan Ted Åström går ut 18:45 ikväll och utropspriset är 7 kronor. Sensationellt nog har ingen budat på den än och ni hittar den här.


ted åström klippdocka
Ted "Olyckan" Åström


Sen när ni vill ha lite mer kläder till Ted Åström (som dock mer liknar Pugh Rogefeltd tycker jag) så finns det en annan auktion för lite käcka bonuskläder, men ni får skynda er, den auktionen går ut i morgon kväll, 22:15 och den finns här. Och ja, 7 kr utropspris även där och... ni gissade rätt, ingen har budat på den heller.


Snygga kläder (och en hästsko) till Ted Åström

Slug och smart, det är min Sydney det!

Min femåring Sydney , som är betydligt smartare än de flesta visade än en gång prov på hur slug hon kan vara. Hennes mamma fyller år i morgon och hon har redan fått sin födelsedagspresent av familjen, en väska som hon väldigt gärna ville ha. Naturligtvis ska hon få en present till, vilket hon vet av (men barnen vet inte att hon vet det), och den skulle slås in av mig och barnen "i smyg" och jag och barnen gick in i köket för att göra det. För att mamma Carola inte skulle komma in i köket så bad Sydney henne att gå in i Sydneys rum och leta efter Marie, ett gosedjur från Disneyfilmen Aristocats. "Men, tänk om hon hittar det och kommer in hit i köket och ser vad vi pysslar med då", frågade jag. "Pappa..." svarade Sydney och tittade lugnande på mig, "...det kan nog ta ett tag" sa hon samtidigt som hon visade mig att hon i smyg tagit med Marie in i köket. Leta på du mamma, liksom. Hon är verkligen smart den ungen!


Nybadat geni!

Miles Davis - Självbiografin

Ojdå, jag har visst glömt att recensera hur många böcker som helst här, allt från skandalböcker om vår motvillige monark och V-Gurra till böcker om Mengele och Leif GW Perssons senaste. Nåväl, den bok jag sist läste ut var Självbiografin av Miles Davis. Jazz hör inte till den musik jag lyssnar mest på, jag nöjer mig med att dra igenom någon av Miles, Coltranes eller Sun Ras skivor någon gång ibland och sen är det bra med det. Har inte riktigt satt mig in i genren än, även om jag gillar den. Får väl bli på ålderns höst om inte annat!

 

Denna bok kan jag rekommendera till alla som är intresserade av musik. Är man intresserad av jazz mer än mig är den förmodligen ännu mer givande än vad jag tyckte, för det blir i ärlighetens namn lite småtjatigt att läsa om hur Miles beskriver sin musik och exakt hur hans medmusikanter spelar. Det blir lite väl internt för en som tycker att det är intressantare att läsa om Miles liv som hallick och heroinist. Miles berättar i alla fall ärligt om sitt liv i denna bok som gavs ut 1989, två år innan hans död.

 

Jag måste säga att boken är skriven/översatt på ett väldigt festligt sätt, Miles snackar verkligen svart gatuslang, hip som få, men den svenska översättningen blir liksom inte lika cool; ”Jösses man, den gossen visste hur man tutar i en lur”, typ.

 

Betyget blir kanske i lägsta laget, är man mer intresserad av genren så är betyget säkert två siffror högre. För en annan blev det tyvärr lite för mycket facktermer. Men jag gillade boken.



Betyg: 6/10




Finns på bokus.com


Bilder på kändisar som läser tidningen MAD #2, Jimi Hendrix


SMS-konversation


ICAnder och MonICA, minns ni dem?

Jag har lyckats distansera mig helt från TV-reklamen, när jag de fåtal gånger jag tittar "direkt" på TV kommer till ett reklamavbrott så sänker/stänger jag av ljudet och försöker att ignorera de säljande budskapen helt. Det enda jag brukar haja till över är min egen förvåning över att ICA fortfarande kör sin dokusåpa-reklam. Sitter verkligen folk och tycker att den är rolig/charmig och skrattar gott åt igenkänningsfaktorn i de där karaktärerna trots att de dyker upp enkom för att lura på konsumenter sina varor. Visst, min familj handlar mestadels på ICA, men om det inte varit för den där reklamen hade vi handlat ännu mer där. Det där sista var kanske inte helt sant, men det kändes bra att skriva. Hmm, vad var det jag ville med det här inlägget egentligen, jo, lägga upp en skön bild från den tiden ICA gjorde reklam med stil och klass. Varsågoda, jag ger er ICAnder och MonICA (undrar om de låg med varandra, förresten?):


Kom och köp konserverad gröt!

Vart köper man den här t-shirten? Vill ha!

Madfits

Bilder på kändisar som läser tidningen MAD #1, Sid Vicious


Tävling! Vem är den halvnakne mannen på bilden?

Tyvärr har jag inte mer än äran att erbjuda i vinst, men tänke att det vore kul att se ifall någon känner igen vem den kända person som gömmer sitt ansikte bakom sina händer på bilden nedan. Inte direkt den man förväntar sig ställa upp på detta utmanande tilltag, men jag antar att denna minst sagt ovanliga bild är tagen under skämtsamma former. Om så ej är fallet och sessionen övergick till mer vågade bilder är självklart denna blogg intresserad av dem också för framtida publicering. OBS! En gissning per person (personer gifta med mannen bakom denna blogg får ej vara med i tävlingen) i kommentarsfältet nedan! Kom igen nu, er ära står på spel.


...jag gissar i alla fall på att han kör med PTH

Det har varit på tok för lite blasfemi i den här bloggen...

...så jag känner att jag bara måste lägga upp den här bilden.



Dag 30 - Min favoritlåt från den här tiden förra året

Äntligen sista dagen i denna lista, och då ska jag berätta om vad som var min favoritlåt från den här tiden förra året. Vad kan det ha varit för trudelutt då? AC/DC med "Let There Be Rock" kanske? Det är alltid en favoritlåt.



dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Säga vad man vill om skinheads, men de vet hur man roar sig kungligt

Fryshuset i Stockholm 1992, Carl XVI Gustaf "bondar" med glada ungdomar


P.S. Den glade mannen längst till vänster på bilden är inte en ung Fredrik Reinfeldt. Tror jag.

Dag 29 - En låt från min barndom

Den här låten är faktiskt den sista låten jag hörde i min barndom, för när jag hörde denna låt så blev jag helt plötsligt vuxen (eller i alla fall var det första gången jag kände vuxna känslor. Hon var så het på den tiden det begav sig, jag tror att min sexualdrift väcktes till liv i samma stund som jag hörde denna låt. I efterhand tycker jag varken låten eller hennes utseende är något att tala om, men får skylla på min barndom. Som fick ett så plötsligt slut den där gången i mitten av 80-talet, men vaddå, alla tyckte att Samantha Fox var det sexigaste som fanns på denna planet. Jag tyckte det. Du tyckte det. Ola Ström och Per Dunsö tyckte det.




dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Ett väldigt roligt bildspel på min dotter Sheena som blir rädd för en geting

Var med mina föräldrar (som är på besök från Sundsvall) och mina barn (min fru var tyvärr upptagen på annat håll) en sväng nere vid kossorna vid Välen igår, trevligt som alltid att gå ner och titta på dem och bjuda dem på den kulinariska delikatessen knäckebröd. Efter avslutad utfodring gick vi ner till den öppna gläntan där det är så trevligt att sitta och fika. Storasyster Sydney tyckte dock att det blev för kallt i skuggan och hon gick till en annan bänk och satte sig vid den. Sheena ville inte vara sämre, så hon gick till en annan bänk också, ville väl vara stor och kaxig och sitta för sig själv och mumsa på Mariekex och dricka saft. Jag tyckte att hon var så söt att jag bara måste ta fram min ajFån och föreviga henne på en bild. Eftersom jag är som jag är (eller rättare sagt, eftersom kameran i telefonen är som den är) tar jag alltid flera bilder vid samma tillfälle för att något av dem förhoppningsvis ska bli bra. Nu var det extra turligt att jag gjorde på detta vis, för det kom en geting (enligt Sheena, det kan ha varit ett bi, en humla eller en stor fluga) och flög nära henne. Ni kanske, kanske, kan se på vilken av bilderna nedan när hon själv upptäcker den?


Tuffing... tror hon själv i alla fall!

Amy Winehouse är död - här finns det pengar att hämta!

Visst var det oundvikligt. Knappt han Amys kropp kallna innan det skulle cashas in, nu talas det om en duett med Tony Bennett, ett nytt album med outgivet material, en eventuell Bondlåt och inte nog med det, när jag besökte den lite roliga kalasbutiken på Frölunda Torg idag såg jag produkten som visas på bilden nedan, ett Amy Winehouse-kit. Nu när Amy inte längre finns bland oss är det bara att köpa ett kit och bli henne. Eller, henne och henne, av copyrightmässiga skäl så heter kitet "Rehab Babe".


SERIOUS FUN!

Takidas ständiga förbannelse

Världsmetropolen Ånges allra mest framgångrika band, Rix FM-metallarna i Takida kämpar i ständig uppförsbacke, inte vad det gäller deras fans, som gillar deras musik och köper deras skivor och röstade på dem på Tracks-listan innan den lades ned. Däremot är de inte direkt kritikernas gunstlingar. Nu hotar de att anmäla musiktidningen Gaffas recensent som tycker, i en inte allt för smickrande recension av bandets nya album, att sångaren sjunger med "en dos skitnödighet eller Downs syndrom i rösten". Elak kritiker, men är det inte ännu mer elakt av Aftonbladet att under artikeln ha en text om nämnda band med rubriken "Kompetent - & värdelöst band"?


En artikel där det är synd om Takida för att de är så dåliga...


...och strax nedanför på samma sida ännu en artikel om bandets uselhet. Kul, AB!

Aftonbladets Pride-satsning har ett lätt förvirrande budskap

En sak undrar jag nu när det företag som förändrar människors åsikter mest här i landet, Aftonbladet, visar stöd för Pridefestivalen. Vi gillar olika? Pride? Är inte den festivalen för folk som gillar lika?


Dag 28 - En låt som får mig att känna mig skyldig

Oj, håller på att missa dagens deadline, får snabbposta detta inlägg, den här får mig att känna mig skyldig... varför får ni lista ut själva...




dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Fräckt fräsch äppelhatt


Stereon som ryms i fickan? Var fickorna större förr eller?

För endast 1.300:- (cirkapris) är den din, denna smidiga lilla bärbara Sony Freestyle. Vecko-Revyn är eld och lågor, i annonstexten till bilden här nedan syns följande omdöme "Vikten är sensationella 390 gram" (WOW! Den väger nästan bara ett halvt kilo) och den "vänder sig särskilt till alla som är ute och sportar, åker skidor, rullskridskor, cykel, mc, bil, snöskoter eller precis vad som helst".

Ah, 80-talet, när stort var litet och när det var helt okej att föreslå att man ska ha hörlurar med musik i när man cyklar, åker motorcykel, kör bil, snöskoter eller precis vad som helst.



Vad menas med "Den svenska synden"?

Jag tycker att denna bild på Lasse Åberg och okänd donna förklarar fenomenet väldigt bra! Precis såhär såg övriga världen på oss svenskar förr om åren.



Dag 27 - En låt jag skulle vilja kunna spela på instrument

Den låt jag helst av allt skulle vilja kunna spela på instrument måste ändå vara "Duelling Banjos" från Den sista färden, trots att jag inte är gift med min kusin. För är man det spelar man banjo. Det säger Burger King.




dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Grattis DN, roligaste rubriken hittills... men är detta politiskt korrekt?

Hmmm, undrar vad Big Freedia tänker på?

"Läsken med världens konstigaste smak"

Ja, det är sant det står verkligen så, läsken med världens konstigaste smak. Det fanns en tid när beskrivningen världens konstigaste smak ansågs säljande och lockande. 80-talet.


Vill du ha bilden ovan som affisch? Nej tack!

Dag 26 - En låt jag kan spela på instrument

Alltså, jag kan knappt spela någonting, inte ens "Köp varm korv" på blockflöjt. Det enda musikaliska jag kan få fram och som man känner igen är en pekfingervalsvariant av melodin till Depeche Modes "Just Can't Get Enough", den är väldigt lätt att spela på en keyboard. Om jag nu kommer ihåg exakt hur man spelar, var några år sedan jag provade sist... Bra låt, för övrigt, och en fantastisk video! Läder! Solglasögon! Skinnkeps! Skäggstubb! Spattiga rörelsemönster! Fantastiskt! (Dock blev ju Depeche Mode ett mycket bättre band när de fått hålla på i några år...). Jaja, när jag såg dem på "The Singles Tour 86-98" i Globen så spelade de faktiskt denna låt. Trots att den är från 1981.




dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Ingvar Carlsson. Badass.


"Stackars hans familj", eller?

Det är på sätt och vis synd om hans familj som förknippas med detta monster, men det är en petitess jämfört med hur synd det är om mördade Elin Krantz anhöriga. Att Ephrem Yohannes utvisas efter avtjänat straff för mordet på Elin Krantz är dock inte det svenska (rätts)samhällets fel, det är Yohannes eget fel och det kan väl ändå ingen ifrågasätta? Finns ingen anledning att låta denna livsfarliga sexualsadistiska mördare stanna i landet efter avtjänat straff. Hans familj lever gömda i ett utomeuropeiskt land för tillfället och vill de ta tillbaka Yohannes i familjen efter han kommit ut ur fängelset är det ju upp till dem, men för deras eget bästa bör de glömma honom.

Skönt att hovrätten fastställer tingsrättsdomen, en mildare dom hade varit pinsam för det svenska rättsväsendet!

Om du trillar i skiter jag i, värre om du skadar någon annan...

"Alla borde få ta sig en öl på sjön", detta hävdar Richard Beiron som vill höja promillegränsen för sjöfylla från 0,2 till 0,6 promille. Naturligtvis har han som alla andra som vill förändra världen skapat en Facebookgrupp, dock verkar det gå sådär, för tillfället är de, trots medias uppmärksammande av gruppen är de just nu bara sex medlemmar. Säger faktiskt en hel del.
Update: Hans nya grupp (den förra verkar ha försvunnit) heter "Sjöfyllerilagen" och har enligt GP just nu över 500 medlemmar. 500. Akta er för andra när ni är ute till sjöss, alltså.

Ibland undrar jag verkligen varför vi avskaffade dödsstraffet

Såna här vidriga människor har verkligen förbrukat sitt existensberättigande. Tror ni verkligen att denne går att återanpassa och föra ut i frihet i samhället igen?



free counters

RSS 2.0