Lagade blodpudding - höll på att kräkas!

Idag gjorde jag något för första gången på säkert 18 år – åt blodpudding! Och idag gjorde jag något för första gången i mitt liv – stekte den själv. Tidigare har jag ätit rätten i skolan, eller hemmavid när någon av mina föräldrar, oftast pappa om jag minns rätt, lagade den. Jag köpte i alla fall ett paket på prov, en klump man själv skivar till skivor i lämplig storlek, steks på mellanvärme, 2-4 minuter på vardera sidan. 6:- har jag för mig att paketet kostade.

 

Jag såg fram emot att få äta denna rätt igen, är ensam i hushållet om att finna uppskattning i denna kulinariska delikatess, eller, barnen har aldrig ätit det men i alla fall den store skulle vägra om man inte hittade på att det var något annat, så det passade bra för mig att förtära under måndagen, då min fru är i skolan och mina barn är på dagis.

 

När jag öppnade paketet och skivade den fasta blodklumpen kände jag mig dock plötsligt kräkfärdig. Jag höll på att spy, helt enkelt. Vet inte varför, men det var nog något med lukten. Jag hostade så kraftigt att jag fick tillfälligt ont i revbenen, båda sidorna av dem, som ett gigantiskt ”håll”, som dock gick över innan maten var färdiglagad.

 

Ja, jag fullföljde mitt uppdrag, jag är ingen fegis! När jag väl lagt delikatessen på stekpannan började det kännas bra igen, en lätt pepparkaksaktig doft gav mig tryggheten tillbaka. När skivorna var rejält färdigstekta lade jag dem på en tallrik och serverade med en rejäl dos lingonsylt och ett glas vatten till, för det ska man ju ha, sägs det. Tyvärr hade jag inte hackat upp någon vitkål, eller stekt bacon, men det slank ner ändå. Dock säger mig något att det kommer dröja ett tag innan denna maträtt serveras hemmavid igen. Någon smaksensation är det då inte. Men det är förmodligen jävligt nyttigt!


 

 

En från internet stulen bild föreställandes blodpudding med lingonsylt!


Ozzy Osbourne - Jag är Ozzy

Ozzy Osbournes självbiografi, skriven tillsammans med Chris Ayres, är en skamlöst underhållande bok om den minst sagt legendariske sångarens liv. Vi får berättelsen om en man som växer upp under fattiga förhållanden, startar ett band med arbetargrabbarna i Black Sabbath och blir en av världens största hårdrockssångare, och dokusåpastjärna. Boken är fylld med anekdoter från den väldigt galne, och bitvis fruktansvärt rolige, mannen. Ozzy avslöjar sanningen om många av myterna, vi får veta om han verkligen bet av huvudet på en duva inför styrelsen på CBS Records och om det är sant att han bet av huvudet på en levande fladdermus, i tron att det var en av plast. Och hur mycket har han druckit och knarkat genom åren?

 



Du där! Läs mig!

 



Gillar man Ozzy, och det gör man ju, bör man läsa den. Gillar man rock’n’roll i största allmänhet bör man också läsa den. Betygssjuan är ganska stark.

 

Betyg: 7/10


En håller sig undan och en älskar att synas, men annars är de lika!

Den efterlyste norske storbedragaren och kidnapparen Philip Holst-Cappelen är fruktansvärt lik Bono, sångare i den framgångsrika irländska poporkestern U2, tycker vi här på SEX NOLL TVÅ.


En håller sig undan, och en älskar att stå i rampljuset!

Jonas kollar på en gigantisk multifjärrkontroll

På NetOnNet saluför de multifjärrkontroller, det vill säga en fjärrkontroll som samlar ihop informationen från alla dina kontroller, TV'n, DVD'n, stereon... Ett smidigt sätt att ha allt på ett och samma ställe. Det räcker med en fjärrkontroll på soffbordet. Jättebra! Men varför måste denna vara större än samtliga övriga kontrollers sammanlagda volym? Går inte lite av själva vitsen förlorad då?


Jonas kollar på en gigantisk fjärrkontroll, och Jonas behöver klippa sig!

Hur man skaffar sig ett häftigt skrivbordsunderlägg med Björn Skifs

1. Klicka på http://www.skifs.nu/htmlfiles/wallpaperpopup/wallpaper20_popup.htm

2. Högerklicka på bilden

3. Välj "spara" om du använder Google Chrome, "Använd som skrivbordsunderlägg" om du har Explorer (Om du har Google Chrome, gå in i Kontrollpanelen\Utseende och anpassning\Anpassning\Skrivbordsbakgrund och välj bilden från aktuell lagringsplats)

4. Voilà, det är klart och du har ett jättehäftigt skrivbordsunderlägg med Björn Skifs, föreställandes bilden nedan!


Markoolio - rysk seriemördare och kannibal?

Andrei Chikatilo har seriemördat (minst) 53 kvinnor och barn, vissa av dem har han dessutom ätit lite av. Många gillar inte Markoolio, men nog verkar han vara en mer sympatisk människa än Chikatilo? Lika som bär är de, hur som helst!


Två glada grabbar från öst, Andrei och Marko!

Miranda Kerr - ett stackars offer för mammamaffian

När det kommer till celebriteter har jag jag fruktansvärt dålig koll, när det gäller de jag inte tycker är intressanta. Orlando Blooms fru till exempel, den framgångsrika fotomodellen Miranda Kerr, är en person jag fram till sent igår inte ens visste vem det var. Min fru visade mig en bild på henne ammandes sitt och Orlandos nyfödda barn. "Tycker du att det är något speciellt med den här bilden?" frågade hon. Framför mig såg jag en bild på en kvinna ammandes sitt barn, av brösten syntes inte mycket, en normal urringning avslöjar betydligt mer av en kvinnas barn än vad Miranda bjuder betraktaren på. "Nääää... är det nåt med armen?" fick jag fram, jag tyckte den hade kanske lite konstig vinkel eller något. NÅGOT ANNAT MÄRKLIGT VAR DET INTE MED BILDEN.


Ett ganska naturligt inslag i livet som småbarnsmamma!


Tydligen är det på diverse mammabloggar och tidningars kommentatorfunktioner fullt ståhej kring denna bild. "Hon utnyttjar sin bebis för att visa sina bröst!". Det gör hon väl inte? Tycker det är en fin bild på en mamma som förser sin egen avkomma med näring, det mest naturliga som finns i hela världen. Vid en snabb googling hittade jag för övrigt bilder på denna kvinna topless, så jag tror inte att hon hade behov av att visa upp sig mer. Varför sånt ståhej? Naturligtvis kvinnor med dåligt självförtroende, som själva önskar att de såg ut som denna kvinna. Ja, hon ser bra ut. Sen att hon är ihop med Orlando Bloom, ja en sån kvinna kan man ju inte tycka om. 

Mammamaffian, som är mitt samlingsnamn på de mammor som vet bäst om allt som har med barnen att göra, som tycker att pappan är en bifigur som inte kan nånting och som snackar skit om den mamma som olyckligtvis måste lämna de andra för exempelvis ett blöjbyte hör till den kategori människor jag har kanske allra svårast för. Visst, män har förtryckt kvinnor i alla tider, och vi har fortfarande tyvärr inte full jämställdhet i Sverige. Men ändå, det legitimerar inte människor rätt att förtrycka tillbaka. Jag vet inte hur många mammor som är på detta sätt, men efter diverse besök på Öppna Förskolan m.m. kan jag säga att de inte direkt verkar vara i minoritet.

Usch för sådana mammor, jag är väldigt glad över att mamman till mina barn aldrig hamnade i klorna på mammamaffian. Hoppas det är en utdöende art av människosläktet.

Får jag be om största möjliga rymning?

Tyvärr finns det inga bra bilder på cirkusättlingen Henry Bronett att tillgå på internet, men nog är de allt bra lika, mannen som fötts in i en jättecirkus och Ioan Ursut, som ställde till med en hel del cirkus när han rymde allt som oftast från Sveriges "rymningssäkra" fängelser när det begav sig. Mina damer och herrar, får jag be om största möjliga rymning? Förlåt, jag menar tyssssssssstnad?


Båda kapabla att ställa till en hejdundrande cirkus, men vem är vem?

Jakten på världens bästa låt, del 17

"Don't Bring Me Down" av Electric Light Orchestra


Electric Light Orchestra (som brukar förkortas ELO) har jag egentligen ganska dålig koll på, jag vet att de gjort stor karriär på att sno så mycket det bara går av The Beatles och att studioräven Jeff Lynne (känd för att tråkifiera vissa av Tom Pettys inspelningar) är en av medlemmarna. ELO är väl något av det okreddigaste som finns, men sånt skiter vi såklart i på SEX NOLL TVÅ. Gillar man inte den här låten är man en tråkig jävel!

 

 

 


Första gången jag såg Eagles Of Death Metal (februari 2007) var de fullständigt makalösa, på en relativt liten rockspelning på Sticky Fingers drog de igenom nästan allt från deras första två skivor. När de avslutade sin konsert och gick av scenen var denna låt det första deras DJ spelade. Som intro när bandet kom in spelades hip-hopklassikern ”Top Billin” av Audio Two. Eagles Of Death Metal har koll.


Gordon Ramsay och Björn Skifs, bröder eller?

Den ene missbrukar sin sångröst genom att ge ut en massa skit för gamla tanter istället för att leverera rock'n'roll och den andra påstås missbruka sitt kändisskap för utomäktenskapliga snabbisar med unga damer. Dock är de utseendemässigt väldigt lika, eller? Döm själva!


Från vänster till höger: Björn Skifs, Gordon Ramsay

Boken om boken om boken om boken om boken om Stieg Larsson

I avdelningen overkill har vi nu kommit fram till alla böckerna OM Stieg Larsson. Det verkar finnas fler böcker OM honom än AV honom. Den senaste i raden verkar handla OM en av de andra böckerna OM honom. En bok OM en bok OM Stieg Larsson.
Idag "avslöjar" (läs: har expressen betalat skitmycket pengar till Stiegs pengatörstiga brorsa för att han ska sälja) det sista mailet Stieg skrev till honom. Brodern har alltså låtit något så privat läcka ut till slaskpressen. Hur själlös kan man bli?
Man frågar sig, hade Stieg något husdjur och när kommer boken om det? Och boken om den boken? Det räcker nu. Mannen som blivit vår mest populära författare sen Astrid Lindgren var bara högst ordinär, för övrigt.
Varför har då Stieg blivit så uppmärksammad? Jo, han dog.
http://www.expressen.se/nyheter/1.2306091/familjen-har-ar-lognerna-i-boken-om-stieg
http://www.expressen.se/nyheter/1.2306908/stiegs-okanda-brev
I avdelningen overkill har vi nu kommit fram till alla böckerna OM Stieg Larsson. Det verkar finnas fler böcker OM honom än AV honom. Den senaste i raden verkar handla OM en av de andra böckerna OM honom. En bok OM en bok OM Stieg Larsson.

Idag "avslöjar" (läs: har expressen betalat skitmycket pengar till Stiegs pengatörstiga brorsa för att han ska sälja) det sista mailet Stieg skrev till honom. "Världsexklusivt". Brodern har alltså låtit något så privat läcka ut till slaskpressen. Hur själlös kan man bli? Man frågar sig, hade Stieg något husdjur och när kommer boken om det? Och boken om den boken?

Det räcker nu! Mannen som blivit vår mest populära författare sen Astrid Lindgren var bara högst ordinär, för övrigt.

Varför har då Stieg blivit så uppmärksammad egentligen? Jo, han dog.


Död, men ständigt aktuell!


http://www.expressen.se/nyheter/1.2306091/familjen-har-ar-lognerna-i-boken-om-stieg
http://www.expressen.se/nyheter/1.2306908/stiegs-okanda-brev

Lemmy - 49% motherf**ker, 51% son of a bitch

Alltså, hur gärna vill jag se den här dokumentären? Verkar väldigt intressant, enbart affischen lockar fram munvattnet hos mig...




...och när man ser YouTube-trailern minskar inte direkt förväntningarna:





För att citera Steve Buscemis rollfigur i filmen Airheads efter att frågan "Vem skulle vinna ett slagsmål, Lemmy eller Gud?" får svaret "Ööööh... Lemmy?": "BEEP, det var en kuggfråga, Lemmy ÄR Gud!"

Thomas Lappalainen - Maffia

Denna bok är en matig och informativ avhandling av maffians metoder. Till största delen handlar det om Siciilen, Italien under 1980- och 1990-talet. Författaren är väldigt kunnig och förklarar det mesta om hur maffian fungerar. Det är väldigt många namn att hålla reda på, men den berättas på ett mycket bra sätt. Är man intresserad av ämnet bör man läsa den, då det känns som en funktionell ”allround-bok” för den oinvigde.

 

 

 

 

Mina kunskaper om den italienska maffian begränsades i stort tidigare om vad som avhandlats av Hollywood. Dock visar det sig att väldigt mycket av det som hänt i filmer som Gudfadern hänt på rikigt, speciellt efter filmen haft premiär, då den var en stor inspirationskälla för diverse maffiakonstellationer.

 

Ljudbok.

 

Betyg: 7/10


FYI - Fågelmat på dagen blir råttmat på natten

När jag trött och sliten efter ännu en hård arbetsdag öppnade dörren till trapphuset hemmavid möttes jag av denna nyuppsatta skylt i den inglasade namntavlan. Nej, det var inte ännu en reklam för en kollektiv Ullaredsresa, det verkar som att någon eller några förser de bevingade animalierna i vårt närområde med någon form av kosttillskott.

 

 

Visualisering främjar effektivt attitydförändringar hos hyresgäster!

 

 

Det låter egentligen väldigt trevligt, för givare och tagare, men vad de inte tänker på är den metamorfos de små brödbitarna eller vad det nu kan vara genomgår efter mörkrets inbrott. DE BLIR RÅTTMAT!

 

Vad trist att ni nu tvingas avbryta detta missionsarbete, vad ska ni nu ägna er åt? Är ni yngre får ni göra som de jämnåriga, klottra, bränna (runt på) stulna mopeder och snatta på WiLLY'S. Är ni medelålders gäller väl några starköl på Pizzeria Opal eller spela bort lite pengar hos den där snubben på Opaltorget som ser ut som (är?) Al Pacino? De riktiga seniorerna kan roa sig med att handla flera gånger om dagen på nämnda WiLLY'S (med endast mynt, naturligtvis) eller besöka Apoteket ännu en gång.

 

Tynnered har möjligheterna - endast fantasin sätter gränserna!


NIKE Classics™

Måste slå ett slag för min favoritsko, Nikes klassiska vita sko med ljusblå swoosh, jag har själv ägt några par och kan garantera att de är mycket komfortabla. Dessutom tidslöst snygga i sin enkelhet. Ozzy Osbourne kombinerar dem med brun pälsjacka och bruna manchesterbyxor!


En fin bild på Ozzy Osbourne och en åsna!

Charlotte Greig - Femtio seriemördare, hur blev de sådana monster?

Denna genomgång av femtio seriemördare är en på sina sätt väldigt intressant bok, ämnet är väldigt fängslande. Som en liten grundkurs av de mest kända seriemördarna världen (framför allt Amerika) skådat. Men som bok är den tyvärr ganska dålig. Översättarens dåliga jobb drar ner helheten markant, och texterna är för korta, men det är klart, ser man den som en introduktion fungerar den. 



Charles Manson, och några seriemördare!


Ett stort minus som sänker betyget med minst ett snäpp är att omslaget pryds av ett bildkollage där Charles Manson ingår. Han var ingen seriemördare! Han har inte haft ihjäl någon själv utan manipulerat andra att göra det, i värsta Helge Fossmo-stil. Okej, han är inte någon seriemördare men hade kanske kunnat vara med i boken ändå, men det är han inte. Eller jo, han nämns i förbigående, men det motiverar inte att han är med på omslaget. Den enda anledningen att han återfinns där är ju att de vill sälja boken, men köp den inte. Jag lånade den på biblioteket och är glad över att jag inte betalade för den, även om den var helt OK som förströelse.




Får bloggen fler läsare i och med denna bild, kanske?

Jakten på världens bästa låt, del 16

”God Of Thunder (Demo)” av Kiss

 

Efter att i bloggen varje vardag 19:45 denna vecka gjort mig lustig över bandet Kiss i allmänhet och Paul Stanley i synnerhet önskar jag åtgärda eventuella skador mina inlägg haft över er åsikt om bandet. Och om Paul. Jag älskar ju Paul. Eller tycker i alla fall att han är den bästa medlemmen i Kiss.

 

 



Den skiva som de allra flesta håller som bandets favorit är Destroyer från 1976. Det är en bra skiva, bitvis mycket bra. Där återfinns ”God Of Thunder”, en av Kiss hårdaste stunder. Sången framförs av Gene Simmons, och den allmänna uppfattningen är att det är Genes låt. I själva verket är det Paul Stanley som har skrivit text och musik helt själv. Det var producenten Bob Ezrin som motvilligt fick Paul att gå med på att överlämna sången åt Gene, dra ner låtens tempo för att framkalla rena domedagsstämingen, samt addera barnröster som gör den extra läskig. Albumversionen är en låt man minns när man har hört den.

 

Detsamma kan sägas om originalversionen med Paul. Här är det oförfalskad rock’n’rollglädje och kanske Kiss allra största stund. Det verkligen hörs att Paul älskar den här låten, jag kan tänka mig att han aldrig helt förlåtit Ezrin över hans övertalning. Det måste ha varit svårt att ”ge bort” den till Gene.


Kiss fem hårdaste, tuffaste och sexigaste videor från 80-talet, plats #1

“All Hell’s Breakin’ Loose”, från skivan Lick It Up (1983)

 

 

 


Blygheten som visade sig inledningsvis i ”Lick It Up”-videon är som bortblåst, nu är bandet bekväma att visa upp sig utan sminket. Inledningsvis ser vi såklart eld, konceptet med uteliggare fortsätter. Gene står ensam och gnager på en köttbit, en utsvulten luffare kryper fram och försöker tigga åt sig en smakbit. ”THUD!”, när Gene knäar bort antagonisten hör man av den pålagda ljudeffekten hur ont det gör. Paul, som inledningsvis (sju sekunder för att vara exakt) alltså håller sig ur bild duckar för ett slag från en annan utslagen människa. Utslagen och nerslagen, efter att Paul knockat honom med en höger i ansiktet och en fällande spark på låret. The other two dyker upp och slåss de med, Gene tuggar vidare på köttbiten och bandet samlar sig (Eric Carr fluffar upp sin berömda hårman, 80-talets finaste) och går mot kameran i slowmotion. Det har nu bara gått 20 sekunder! Det är en händelserik video det här!

 

I nästa bildsekvens kommer det som brukar dyka upp i alla bra musikvideor, en dvärg och en man på långa styltor. Paul dansar in och rappar i en vinröd jacka, med fransar naturligtvis. Hans byxor är lika tighta som alltid, hans skräddare är nog sadist. Paul bitchslappar dvärgen och gänget går vidare. En luffare flyger fram och det låter fräsigt. Sen går de och spänner sig, och en kniv träffar väggen framför dem, det är en mystisk kvinna som utan anledning har kastat kniven, kanske som en markering. Leopardmöstrat har hon i alla fall.

 

Efter detta  händer otroligt mycket, jag tänker inte berätta om allt men vi möter bland annat eldslukare, trånande kvinnor som Caligula-festar, eld, Genes kåtblick, mer eld, äpplen som äts erotiskt, gatuhoror, ljudeffekter, svärd, yxbasen, rosa gitarr, Gene är hungrig, ännu mera eld (som det sparkas på) och ett orientaliskklingande gitarrsolo.

 

Som vanligt gillar bandet att avsluta sina videor som de börjar, bandet vandrar iväg, i slowmotion naturligtvis. En lodis attackerar Gene bakifrån, men hans sinne verkar vara som spindelmannens och utan att ens kolla bakåt slår han upp en arm och dräper mannen. Och med det slutar Kiss allra hårdaste, tuffaste och sexigaste video från 80-talet.


Fick lönespecen idag, trevligt!

Så, nu är det verkligen bekräftat! Jag vaknade trött och less efter att ha jobbat över till 03:00 inatt men när snigelposten anlände kom ett brev från min arbetsgivare. Det var lönespecen, som vanligtvis brukar komma den 24:e. På januarilönen kommer den utlovade lönekorrigeringen rätt in på kontot. Tjoho vad mycket pengar. Nu kan vi köpa vår nya säng och betala den kontant!

Känns riktigt bra, även om jag helst hade slippa åka och jobba kvällsskiftet idag och bara vara hemma med familjen så slipper jag äntligen fundera på HUR MYCKET pengar som jag ska få tillbaka och framför allt NÄR jag ska få dem. Men nu vet jag, och på tisdag smäller det till på kontot! Jag känner mig som Joakim von Anka!


Redaktören för SEX NOLL TVÅ tar sig ett bad!

Jakten på världens bästa låt, del 15

”Cracking Up” av The Jesus And Mary Chain


Vi har kommit till del 15 och där hittar vi den första låten som det finns en promovideo till i denna jakt, The Jesus And Mary Chains “Cracking Up” från den fantastiska skivan Munki (1998), en av de mest underskattade och bortglömda skivorna i musikhistorien. Jag tänker inte skriva mer om varken låten, skivan eller bandet, den här gången får låten tala för sig själv!

 


 


Kiss fem hårdaste, tuffaste och sexigaste videor från 80-talet, plats #2

”Lick It Up”, från skivan Lick It Up (1983)

 

1983. Vi ser fyra män komma in från vänster, eller män och män, vi ser dem bara från midjan och nedåt, men av bulan i de stentvättade jeansen och det maskulina rörelsemönstret förstår vi att det är män, även om stövlarna, speciellt de leopardmönstrade, ger en och annan fundering

 

 

 


Det är sanningens ögonblick nu. Paul Stanley, Gene Simmons, Eric Carr och Vinnie Vincent ska visa omvärlden den osminkade sanningen. Kiss inleder en ny era, den osminkade! Hur ser de ut? Frågan har varit på hela världens läppar sen de slog igenom. Och nu ska vi få se dem, eller ska vi? De skyndar inte direkt med att visa upp sina ansikten, en kvinna som kryper upp genom ett brunnslock och en annan kvinna som står hukandes och tvättar ett annat brunnslock har visst större visuell prioritering. Men vid 0:41 kommer händelsen som historiemässigt kan jämföras med öppnandet av Tutankhamuns grav. Kiss utan smink!

 

Man slås direkt av två saker, det är väldigt lätt att se vem av grabbarna, eller gubbarna rättare sagt som är vem, och det är väldigt tydligt att det är Vinnie Vincent som har minst vinning av att bandet avmaskifierats. Även om konkurrensen är ganska rejält hård i denna tävling.

 

Videon i stort går ut på att bandet går omkring och möter trånande kvinnors blickar, möter upp med nämnda kvinnor för en mat- och dryck-orgie som för tankarna till Caligulas leverne samt underhåller damerna med sin musik framför en rivningskåk, flankerandes av eld. Eld! Denna ständiga källa till häftighet! Paul Stanley är relativt återhållsam, lite ”ghost dance” bjuder han på men det dröjer några år innan han helt och fullt lever ut sina lustar framför kameran.

 

Slutligen, en fråga att bära med sig, varför dröjer det ända till 2:39 innan Gene Simmons visar tungan? Obegripligt, då han vid samma tid i ungefär samtliga senare videos visat den ett två- eller tresiffrigt antal gånger!

 


När Ice-T kom till Åmsele

Nä, Norrlandsmetropolen Åmsele har aldrig ingått i Ice-T's turnéplan, varken som soloartist eller i sällskap med metaljönsarna i Body Count. Däremot är ju Ice-T hyggligt lik en annan man med Åmseleanknytning, Juha Valjakkala. Annars har de mest olikheter, Ice-T har ett band som heter Body Count medans Juha, eller Nikita Fouganthine som han heter nu har en riktig Body Count på sitt samvete.


Varför så sura, ni får ju figurera på SEX NOLL TVÅ, boys!

Kiss fem hårdaste, tuffaste och sexigaste videor från 80-talet, plats #3

”Let’s Put The X In Sex”, från samlingsskivan Smashes, Trashes & Hits (1988)

 

 

 

 

Det märks att vi börjar närma oss toppen, nu hettar det till ordenligt! Inledningsvis ser vi en skyskrapa med en snygg tjej med solglasögon och läppstift. Hur kom de på det där med solglasögon och läppstift, svarta kläder, stel gång och långa ben? Förmodligen från Robert Palmers framgångsrika video till låten ”Addicted To Love”, ja det är nog högst troligt eftersom de även snott den låten rakt av här. Men det här är hetare!

 

Paul Stanley, eller är det Jean Pierre Barda, kramar en tjej bakifrån, men vi får inte se underkropparna men här läser vi mellan raderna. Bandet är skitsnygga, 1988 är neonfärgerna borta, nu är det svart läder och nitar för hela slanten. Bruce Kulicks lila gitarr är en stark kontrast mot det svarta. Paul Stanley orkar inte dansa runt lika mycket, hans rörelsescema är en förfinad symbios av ”ghost dancen” och juckandet från tidigare listplaceringarna.

 

Gene är förvånansvärt återhållen här, men han slår nog världsrekord i antal nitar på skinnpajen. Men som vanligt handlar det om Paul Stanley när Kiss gör videor.  Denna gång har han ett skärp med tre spännen. Vart köper man sådana, det har jag alltid undrat. Han drar ner sitt svarta linne och expanderar sin håriga bringa och den vakne iakttagaren noterar även hans lilla ”nippelgate” mitt i allt.

 

Eric Carr då? Jo, hans balsamfluff var under 80-talet minst lika konsekvent som Fröken Ur.


Kiss fem hårdaste, tuffaste och sexigaste videor från 80-talet, plats #4

”Tears Are Falling”, från skivan Asylum (1985)

 

 

 

 

Som motvikt till elementet eld som låten och videon på plats #5, ”Heavens on Fire” från 1984 symboliserade valde Kiss att efterföljande år införa elementet vatten. Ordentligt. Vattnet dyker upp i form av tårar redan i inledningen, en kvinna är väldigt upprörd och står i ett rum och river ner sina gardiner i tidstypisk modern slowmotion. Paul Stanley, kvinnans älskare förmodar vi som betraktar, står mot en vägg och trycker. Hans lack’n’animal-look från året innan är bortbytt mot en mer laidback outfit, lila linne och jeans (stentvättade såklart!).. Eller, så laidback ser inte de där jeansen ut att vara, så tighta byxor är nog inte helt komfortabelt. Men ack så snyggt!

 

När Paul byter arena står han tillsammans med kompisarna i Kiss, de spelar bredvid TV-apparater framför en vulkan, och nu har Paul bytt om. Hans vardagslook är utbytt mot en fantastisk kreation, en rosa paljettfylld kavaj storlek XXXL och ett par gröna diskhandskar med fransar och avklippta toppar. Vart tog sådana vägen? Längesen man såg dem! Pauls byxor var nog jeans en gång i tiden, om man tar bort det uppskattningsvis tresiffriga antalet färglada lappar på dem är det nog fortfarande ett par jeans där under. Att kvinnan är ledsen visualiseras nu ännu tydligare av hennes tår som faller ner i en kaffekopp, som naturligtvis går sönder. Men varför är kvinnan ledsen? Kanske för att Paul Stanley har rotat i hennes garderob?

 

Gene, den gamla hingsten, har en mer återhållsam roll in denna video, han tittar förföriskt in i kameran med sina blick som man inte riktigt vet om den ska vara förförisk eller drogad och han har upptäckt att om man håller basen i 90-gradig vinkel kan det symbolisera en erigerad penis. Nog om Gene, Kiss 80-tal var i största delen The Paul Stanley Show. Höjdpunkten är nog 1:20 in i videon, när Paul gör ”repindragningen”. Måste ses! Annars är hans dans intressant, dubbelhoppen från föregående år är utbytta mot en så kallad ”ghost dance”, en mindre avancerad form av moonwalk, dock mer sidled än bakåt. Förmodligen lättare att utföra.

 

Något måste nog nämnas om ”the other two” också, denna tid är det Eric Carr bakom trummorna och nye gitarristen Bruce Kulick. Carr har om möjligt ännu större fluff på barret än håret innan. Mycket imponerande volym. Kulick verkar mest läppa sig, men det är svårt att vara sexig jämte Stanley. Hans gitarrsolo, som det naturligtvis börjar regna under, tilldra sig dock mycket uppmärksamhet. Det är vackert och smäktande! Att regnet ska symbolisera tårar, det var nog något de flesta som såg denna video när det begav sig missade. Symboliken i rockvideor är inte alltid så tydlig.


Kiss fem hårdaste, tuffaste och sexigaste videor från 80-talet, plats #5

”Heavens On Fire”, från skivan Animalize (1984)


 

 

 

Redan i inledningssekvensen förstår vi att det kommer att bli hett! Man hör på Paul Stanley att det gör ont. Det brinner på hans händer! Sen dansar han obekymrat omkring i sina fransiga byxor som den sexiga primadonna han är. Gene är het han med, han visar nästan halva arslet genom ett gigantiskt hål på sidan av de snortighta svarta lackbrallorna. Hans långa tunga gör han allt för att vi inte ska missa. När refrängen kommer har Paul Stanley hoppat jämfota uppskattningsvis 48 gånger mot kameran och juckat ungefär dubbelt så många gånger. Eric Carr hånglar med en tjej under ett bord. Snyggt hår har han med. Fluffigt, undrar vilket balsam han begagnar? Gitarristen Mark S:t John är den mest anonyme, han ser ut ungefär som en ung och pudlig Ted Åström.

 

Klädstilen är svart lack och läder som piffats till med diverse olika djurhudar. Förutom trummisen Eric Carr, han är klädd i zebramöstrat från topp till tå. Stora örhängen och kedjor är också snyggt, more is more!

 

Det hela avslutas som det inleds, Paul Stanley och eld. Denna gång hoppar han genom en brinnande ring. Cirkeln är sluten. Rockmagi!


Bengt Liljegren - Alexander den store

Jag har i form av en ljudbok inläst av Tomas Bolme tagit mig an den smått genialiske Bengt Liljegrens bok Alexander den store. Mitt intresse för historia så långt bak i tiden som detta är inte sådär jättestort, men Liljegren skriver verkligen engagerande och levande. Han är precis en sådan man önskar att man haft som historielärare i skolan. Den här boken är mycket bra!



 
En mycket bra bok och en gammal punktrummis som sadlat om!


Alexander den stores liv tänker jag inte gå in på ingående här, men han levde 356 – 323 f.Kr och hans mål verkar ha varit att ta över hela världen och anses av  många vara historiens genom tiderna störste fältherre. Vill du veta mer om honom kan du börja med exempelvis wikipediasidan.

 

Boken går igenom de förmodligen allra flesta händelser av betydelse i Alexanders liv på ett rakt och levande sätt. Ska jag komma med någon kritik är det väl att om man som jag inte är så insatt kan det bli lite väl mycket olika namn och platser att hålla reda på. I slutet blir det en mer personligt touch när Liljegren väver in sina egna åsikter och funderingar. Genomgången av Alexanders betydelse för kultur och litteraturgenomgången är rolig. Bland annat beskrivs Oliver Stones Alexander (2004) mycket träffande som en ”Hollywoodsk svärd- och sandalfilm”. Är man intresserad av ämnet är den omistlig, Liljegren verkar vara Sveriges främsta författare av historia, i alla fall får man det intrycket efter denna bok och hans bok Adolf Hitler som briljant sammanfattar och analyserar privatlivet och människan Adolf Hitler.

 


Kuriosa
: Bengt Liljegren har spelat trummor i flera punkband, bland annat självaste Thåströms favoriter på den svenska punkscenen, Garbochock.

 


Var det Jens Assur som mördade Linda Chen?

Nej, det var det såklart inte! Det var inte Mats Alm heller, i alla fall inte enligt tingsrätten. Bägge är dock väldigt skyldiga till att se ut som varandra, eller?


En duktig fotograf och en duktig skådespelare, vem är vem?

25 frågor om mina bokvanor

1. Favoritbok i barndomen?

"Benny Boxaren” av Max Lundgren.


2. Vad läser du just nu?

”Femtio seriemördare – hur blev de sådana monster?” av Charlotte Greig. Den är sådär.


3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?

”Zigma – samhällskunskap” av Bengt-Arne Bengtsson

”Justitiemord – fallet Keith Cederholm” av Jan Guillou

”Mordet på Olof Palme: Polisspåret” av Sven Anér

”Jag är Ozzy” av Ozzy Osbourne med Chris Ayres


4. Dålig bokvana?

Nej.

 

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?

Nämnda bok om seriemördare, ”Mordgåtan Olof Palme” av Gunnar Wall och ett gäng med barnböcker.


6. Har du en läsplatta?

Nej, det ligger inte i mitt intresse att skaffa en sådan heller. Inte nu i alla fall.


7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?

En fysisk bok i taget. Däremot kan jag lyssna på en annan ljudbok samtidigt.


8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?

*Haha* Kul fråga!

 

9. Sämsta boken du läst i år?

Ifjol? Då var det nog ”Sveriges likas lag” av Michael Lundh. Han var polis i Stockholm på 80-talet och med om väldigt mycket intressant, tyvärr avhandlades allt av intresse på bara några sidor, resten var mycket dåligt.

 

10. Bästa boken du läst i år?

2010? "Adolf Hitler" av Bengt Liljegren, ”En iskall vind drog genom Sverige” av Lars Borgnäs och ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg och några till.

 

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?

Jag läser det jag finner intressant. Nya svenska deckare (förutom GW då) aktar jag mig för.


12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?

Svensk nutidshistoria, böcker om händelser i Sverige de senaste 40 åren tycker jag är allra mest intressant, rättsfall och liknande. Böcker om musiker gillar jag också.


13. Kan du läsa på bussen?

Nja.


14. Vilken är din favoritplats att läsa på?

I badkaret!


15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?

Helst vill jag inte låna ut, inte de jag är rädd om i alla fall.


16. Viker du hundöron i dina böcker?

Usch nej. Inte ens i biblioteksböcker.

 

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?

Nej, är inte det olagligt?

 

18. I studierelaterade böcker då?

Nej, sa jag ju!


19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?

Svenska och engelska.


20. Vad får dig att älska en bok?

Om det är en roman ska den beröra och framkalla starka känslor och funderingar. Detsamma gäller väl om det är en faktabaserad bok också.


21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?

Om jag läser en väldigt bra bok brukar jag tänka vilka i bekantskapskretsen som kan tänkas gilla den, och sen rekommenderar jag den.


22. Favoritgenre?

Se fråga 12. Av romaner gillar jag överlag äldre böcker.


23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?

Verklighetsböcker om krig, där känns det som att jag har dålig koll.


24. Favoritbiografi?

”Scar Tissue” av Anthony Kiedis, den är bra! Men det finns många…


25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?

Nej! Det räcker med att se en bild på Mia Törnblom för att bli skeptisk!

 


FAQ - en intervju med mig själv

Jag har funderat på vilka frågor jag får oftast, så här kommer de, tillsammans med mer eller mindre utförande svar. En intervju med mig själv helt enkelt!


Varifrån kommer du?

Jag kommer ifrån Sundsvall, där jag föddes och bodde i nästan 28 år.


Varför flyttade du ner till Göteborg?

Varför inte? Ville göra något nytt och roligt.


Hur länge har du bott i Göteborg?

Jag och Carola har bott här sen våren 2004.


Hur länge har ni varit ihop?

Sen februari 2000, förlovade september samma år och gifte oss december 2009.


Kommer din fru också från Sundsvall?

Ja.


Har bägge släkten där?

Ja.

 

Ska ni flytta hem igen?

Jag bor hemma! Menar du tillbaka till Sundsvall är svaret nej.


Vart i Göteborg bor ni?

Tynnered i Västra Frölunda.


Är det mycket problem i Tynnered?

Egentligen inte, lite småskit bara, sommaren 2010 var det dock lite väl mycket!


Vad kommer ditt efternamn ifrån?

Min pappas släkt, och den är varken finsk, grekisk eller rysk!


Varifrån kommer era barns namn?

Det ena från TV-serien Alias och det andra från en låt av den populära rockorkestern Ramones.


Ska ni ha fler barn?

Nej.


Vore det inte kul med en pojke också?

Inte nödvändigtvis.


Varför pluggar du?

För att motverka den utvecklingsmässiga retardering som viss annan typ av schemalagd aktivitet främjar.

 

Vad tänker du plugga till?

Inget, vad jag vet nu. Tar ett eller två ämnen i taget, får se vad som händer med det.

 

Har du inte bestämt dig?

Om skola? Nej.


Är det säkert?

Ja.


Gillar du Solsidan, Grotesco och eller Pensionärsjävlar?

Jag har inte sett något av programmen och kan tyvärr inte uttala mig om det.

 

Har du sett den där reklamfilmen med [sätt in valfri aktuell reklamfilm här]?

Nej.


Vad har du för bil?

En blå.


Vem tror du att det var som mördade Palme?

Någon eller några som tyckte väldigt illa om Palme som politiker, eller kanske som privatperson. Jag tror inte att Christer Pettersson var inblandat på något sätt eller att Palme skulle ha blivit skjuten av misstag.


Vad gillar du för musik, hårdrock eller?

Om du menar AC/DC, Motörhead, Black Sabbath, Alice Cooper eller något liknande – Ja. Annars har jag en väldigt varierad smak, allt från rock’n’roll, punk, alternative, country, soul, funk… det mesta som svänger och eller berör.


Favoritskiva?

”Raw Power” av Iggy & The Stooges.


Vad är den bästa konsert du har sett?

Bruce Springsteen & The E Street Bands två spelningar på Ullevi, midsommarhelgen 2003.


Vad har du för favoritfilm?

Ska jag vara häftig svarar jag Thriller – en grym film, ska jag vara ärlig är det nog A Clockwork Orange, Boogie Nights eller Maffiabröder. Eller Dirty Harry, kanske.


Vilken är din favoritbok?

Bästa romanen är nog Dvärgen av Pär Lagerkvist, men jag läser mest fakta och där svarar jag Döden är en man av Per Lindeberg, en mycket bra bok om ”styckmordet” på Catrine Da Costa. Annars är jag väldigt inne på Palmemordet, som sagt. Jag älskar musikbiografier också, t.ex Lemmys och Anthony Kiedis.


Vad ska du göra för pengarna?

Du menar lönekorrigeringen? En ny säng och sen får vi se, en laptop står också på inköpslistan.


Dress Me Up

”Anledningen till samarbetet uppges vara att Dressmann och The Rolling Stones har liknande målgrupper.”


Okej, att Mick Jagger och Keith Richards gillar att tjäna pengar vet vi ju redan, ja vi har till och med accepterat det. Dessa legender får göra vad de vill. Trodde vi fram tills nu. Nu har The Rolling Stones inlett ett samarbete med klädjätten Dressmann! Förmodligen tycker de som nu inhandlar sina finbyxor på Dressmann att The Rolling Stones är ett häftigt band, och det är det ju. Men någonstans tycker man ändå att de borde vara lite mer rädda om sitt namn. Det handlar ändå om världens bästa rockband.

 

En gång i tiden, i och för sig nästan 40 år sen, hade bandet stil och klass, för att inte glömma det måste det nog till ett bildbevis:

 

 

 

snygga sexiga farliga rolling stones mick jagger keith richards
The Rolling Stones - innan ränderna gick ur dem!


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article8408589.ab

Jakten på världens bästa låt, del 14

"Keep Your Dreams” av Suicide

 

Det här låter som Elvis Presley som efter sin död 1977 hamnar i helvetet med en keyboard som enda sällskap, hans förmåga att uttrycka sig i text är efter ett eskalerande pillerknaprande inte den bästa, men han lyckas i alla fall få ihop några rader om att hålla fast vid sina drömmar som han sen framför med ett enkelt synthkomp.


 

 



Egentligen är det den avantgardiska synthduon Suicide från New York som levererar denna episka och nerviga låt. Originalet finns på den självbetitlade debutskivan som Alan Vegas och Martin Revs minimalistiska synthduo gav ut 1977. På uppföljaren, också den självbetitlad men mer känd som The Second Album, återfinns en ny och aningen mer känd version av låten, här betitlad ”Dream Baby Dream”, men det är originalet som i mitt tycke är starkast. Suicide sålde såklart ingenting på sin tid, men bandet har influerat många andra, exempelvis The Jesus & Mary Chain, Depeche Mode, Primal Scream och Bruce Springsteen.

 

Bruce ja, denne man bevittnade delar av inspelningen av Suicides andra album och han blev väldigt influerad av dem. Lyssnar man på Nebraska hörs det, i alla fall tycker man sig höra det efter man läst det. Bruce hade nog inte skrikit så hjärtskärande i ”State Trooper” från nämnda skiva utan att ha hört ”Frankie Teardrop” från Suicides första.

När jag hade lyckan att se Bruce Springsteen uppträda solo i Göteborg under Devils & Dust-turnén 2005 avslutade han med denna sång, ensam vid sin orgel. Det var en otroligt stark upplevelse, en upptagning med just Bruce från denna turné, dock ej ifrån Göteborg, får avsluta detta inlägg:



Thomas Östros och Jakten på den försvunna skatten

Rubriken kan ju få en att tro att det handlar om den socialdemokratiske riksdagsmannens besvikelse över Anders Borgs ständiga skattesänkningar, men nej, det är enklare än så... Jag har kommit på att rent utseendemässigt liknar Thomas Östros den elake nazisten Major Toht (gestaltad av Roland Lacey) i den första Indiana Jones-filmen Jakten på den försvunna skatten (1981). Eller vad säger ni?



Sossen och nassen - vissa likheter har de allt!

Gunnar Wall - Mordgåtan Olof Palme

Jag kommer förhoppningsvis att recensera samtliga böcker jag läser (och de ljudböcker jag lyssnar på) under den nya kategorin Boktipset i den naiva tron att det har någon form av läsvärde för andra än mig själv.

Gunnar Walls tidigare bok om Palmemordet är en drygt 1000 sidor tjock historia uppdelad i två delar vid namn ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet”. Den är väldigt välskriven och späckad med intressanta fakta, ett riktigt tungt verk, men tyvärr är det lite väl omfattande och språket blir emellanåt invecklat. Att ungefär halva boken, runt 500 sidor, avhandlar Hans Holmér och Ebbe Carlsson-affären otroligt detaljerat gör det dessutom till en ganska krävande bok att läsa, även om man som mig är mycket intresserad av ämnet. Men den bör såklart läsas, den är viktig!

 

 


Mordgåtan Olof Palme och författaren Gunnar Wall

 

 

Detsamma kan man säga om Gunnar Walls nya bok, Mordgåtan Olof Palme (Semic förlag, 2010). Här använder Wall ett mycket mer levande och charmigt språk, den är mer levande helt enkelt. Författaren har nyligen (2010) träffat och intervjuat nyckelpersoner, bland annat vittnet Anders B, som var bara ett fåtal meter bakom makarna Palme vid attentatet. En man som vägrat prata med journalister och media på över 20 år. Spaningsledaren Stig Edqvist berättar att han tar på stort allvar att Palme fanns på över tjugo dödslistor från olika regimer och underrättelsetjänster.

 

Till skillnad från ”Mörkläggning…” är den också rikt illustrerad men relevanta fotografier, bland annat för mig tidigare osedda skisser från vittnen från Sveavägen och ett par fotografier från Christer Petterssons lägenhet i Sollentuna 1988.

 

Mordgåtan Olof Palme börjar mycket bra, men tyvärr har Wall ett allt för stort intresse i Ebbe Carlsson-affären, de dryga 500 sidorna från förra boken dyker upp igen, dock nedbantat till ca 150 sidor. Men det blir trist att läsa det igen.

 

Mest intressant är nog genomgången av Pelle Svenssons trovärdighet beträffande Lars ”Bombmannen” Tingströms berättelse om att det var han som lejde Christer Pettersson att begå dådet. Advokat Svensson påstår sig ha vetat detta sen april 1986. Intressant att han efter detta datum valt att gå hårt fram i misstankar mot scientologer och högerpoliser, trots att han ”visste” att det var Pettersson. Att Tingström också 1986 berättade att kungen och justitieministern stod på tur var visst något Svensson höll inne med också, trots att ”mördaren” Pettersson gick lös!

 

Tidigare har jag hållit En iskall vind drog genom Sverige av Lars Borgnäs som den perfekta ”introduktionen” till mordet på Olof Palme, efter att ha läst en tredjedel av denna bok trodde jag att jag i framtiden skulle välja att rekommendera denna istället, men tyvärr tappade den för mycket med kapitlen om Ebbe Carlsson, buggningarna och smugglingarna. Boken är dock riktigt bra och läsvärd, trots min invändning.

 

Kleerup och Steve Buscemi = Airheads?

Den ene ger intryck av att vara ett Airhead, den andra spelade i filmen Airheads. Kan ni se vem som är vem av den svenske brajtomten Andreas Kleerup och den amerikanske skådespelaren Steve Buscemi?



Vem är vem?


Okej, det är såklart Steve Buscemi till höger här ovanför, vi känner ju igen hans hawaiiskjorta från filmen Reservoir Dogs. Vi provar igen då...



Vem är vem, sa ni?


Här ovan var det också svårt, men det är faktiskt Kleerup till vänster. Till höger ser vi Steve Buscemi ur just filmen Airheads.

Svensk film bör anamma koncepet från "Så mycket bättre"

När jag i helgen besökte MediaMarkt för att införskaffa lite smått och gott, strömmade som vanligt musik genom deras högtalarsystem. Det var först någon uptempovariant av Petters gamla hit ”Mikrofonkåt”, och den följdes av Petter själv, sjungandes någon av Eldkvarns låtar, och jag förstod att det var skivan från den populära TV-serien Så mycket bättre som spelades inför de lördagsavslappnade besökarna hos den tyska elektronikjätten. Jag har faktiskt inte sett det programmet, eller ens hört några av låtarna tidigare, men har såklart inte undgått att läsa om det framgångsrika programmet och förstod såklart vad det var jag hörde.

 

Så mycket bättre gick vad jag har förstått ut på att kända svenska artister gör varandras låtar, ett TV-team följer dem och vid veckoslutet redovisas tolkningarna. Skilda artister som Petter, Thomas Di Leva, Plura, Lill-Babs med flera har på köpet blivit folkkära, alternativt ännu mera folkkära än de var tidigare. TV-programmet hade massvis med tittare och CD-skivan med låtarna säljer förmodligen väldigt bra. Låg den rentav under din julgran ifjol, kanske?



 
"Äh, Gunvald, nu skiter vi i det här och drar ner till Mallis istället!"


En intressant tanke slog mig, varför inte dra det hela ett steg längre? Svensk film borde prova detta framgångskoncept. Änglagård 3 har nyss haft premiär, Peter Haber har spelat kommissarie Martin Beck i nästan 30 långfilmer och lika stort antal filmer per år kommer med Micke Nyqvist i bärande roll. Och som inte det vore nog kommer snart Åsa-Nisse med Kjell Bergqvist i huvudrollen och ännu en ”Sällskapsresa” med Stig-Helmer. För att bli ännu bättre, kanske rent av nå internationell nivå, så borde svensk filmindustri anamma Så mycket bättre-konceptet. Genialiskt, eller hur?


Varför inte låta Beck-gänget, med Martin, Gunvald och co. åka på en ”Sällskapsresa” till Mallorca? Döm om Martin Becks förvåning när han går ut på balkongen för att avnjuta medelhavets stilla bris när lugnet bryts av ett ”Ska’ru ha en stänkare?”. Naturligtvis har den rödblonderade och stödkrageförsedde ”grannen” checkat in på samma hotell. Coole Gunvald bränner näsan i solen och måste addera ett nässkydd till accessoarerna. En garanterad skrattfest som kan ge självaste Kommissarie Späck konkurrens!




Två män som kan få möta fördomarna hos den svenska glesbygdsbefolkningen!
 

Sällskapsresangänget kan å andra sidan hamna mitt i en polisutredning. Eller varför inte låta Stig-Helmer ärva en massa pengar och välja att köpa Änglagård för dem? Vilken rolig förväxlingskomedi! Byborna i det lilla samhället får kämpa mot sina fördomar mot dumma södermalmsbor och teknikfixerade galna norrmän. Det behöver ju inte begränsas här, Fanny och Zack från just Änglagård kan tillsammans med Lisbet Salander från Millenietrilogin bli den nya versionen av Jönssonligan. Naturligtvis är Micke Nyqvist också med, som ledare för det spännande gänget.

 
Nog skulle det här gänget kunna bjuda på rejäl spänning varvat med härlig humor?



Svensk film kanske går mot sina glansdagar, både vad gäller kvalite och kvantitet! Hurra för svensk film!


En bild på Christer Petterssons kök, Rotebro 1988

I Gunnar Walls nya bok Mordgåtan Olof Palme ingår det på bildsidorna ett par bilder tagna av polisen i Christer Petterssons lägenhet 1988. Jag tänker bjuda på den fina bilden på hans kök:



 

Det mest anmärkningsvärda är väl texten som står skriven på en kökslucka, det står ”Vad Tjänar det till att vinna en diskussion om man i alla fall inte vinner den människa man talat med”. Vad som menas med det vet jag inte. Men nog är det tänkvärt? Pettersson hade en uppmätt IQ på 130, så vad för skit som helst skrev han nog inte där på den gula luckan. Ovanför fläkten, där av askkopparna på till vänster av spisen att döma röks en och annan cigarett, ser vi tre rader med kryddor och annat. På raden längst upp ser vi längst till höger en blå gips- eller porslinskatt. Kan det vara en gåva från någon av hans småsystrar, kanske?




En närbild på det intressanta köksklottret, m.m.

 

På mittenraden ser vi en skylt, förmodligen stulen någonstans, jag kan tyvärr ej urskilja texten men det ser ut att stå ”…MENTALA…” på den översta raden, ”P.G.A DENNA..” på den mellersta och ”ANSVARAS EJ” på den understa. Under den hänger en väggprydnad, förmodligen ganska flottig av allt stekos. På det vita området under sitter en skylt som Christer Pettersson högst troligt plockat ned någonstans ifrån, där står ”För Din och andras trevnad håll rent och snyggt.” Han verkar ha läst den ofta, för det är faktiskt ganska rent och snyggt hemma hos Christer. Till höger om spisen ser vi att den översta kökslådan, den som vanligen används till bestick i det svenska hushållet, är borta! Vad kan ha hänt där, har Christer i vredesmod rivit ut luckan och slängt den mot en vägg, för att se den krossas i tusen bitar? Finns det en enkel förklaring? Vad vet vi? Jo, han har i alla fall flyttat ner besticken till låda två, om man räknar uppifrån.




"Cadillac", "34:an" och en karikatyr av en muskelbyggare?
 


Ovanför kylskåpet ser vi en inramad väggbonad, tyvärr kan jag inte utläsa texten på den heller, nedanför den, på den gula luckan, ser vi två stycken vinylsinglar 7”. Det känns väldigt tråkigt att inte kunna se vilka skivor det är, jag spontangissar på ”Cadillac” av The Hep Stars och ”34:an” av Per Myrberg, men det kan vara precis vad som helst. Under/bredvid singlarna ser vi ett par foton, ett föreställer en kvinna, Christers mamma kanske? På kylskåpet sitter en teckning, vet inte vad det är men ser ut som en karikatyr av en muskelbyggare. På väggen till höger om kylskåpet hänger det en sax. Den är grön, precis som köksstolarna.


Han var inte kapabel att begå det genomtänkta mordet på Olof Palme, men han hade det i alla fall väldigt fint hemma!


Snipp snapp snut, så var ledigheten slut...

Så, då är det sista dagen på min långa ledighet, i morgon börjar allvaret igen. Väckarklockan ska ställas för första gången sen den 22:a december. Hur ska detta gå? Jag är van att nu ligga och sova längre, van vid barnen som kommer in och myser på morgonen, van vid att ta det lugnt och äta frukost i lugn och ro. Nu börjar en lång nedräkning till semestern i juli/augusti.

Är i det stora hela nöjd över denna ledighet, har i ärlighetens namn knappt gjort något ansträngande. Det jag planerat och inte hunnit är saker som att spela lite Guitar Hero, samt att se vissa filmer och dokumentärer, men det hinner jag väl med nån gång framöver. Man får hoppas att vårens arbete och studier går bra i alla fall, så länge man slipper övertiden och allt för mycket sjuka barn ska det väl funka relativt OK.

...och den 25:e kommer ju den efterlängtade lönekorrigeringen, har ju fått för lite lön i 1,5 år, över 20:-/timmen vilket borde generera en hel del pluring!


Sanningen om David Crosby och "Pringlesmannen"

I kommentarorsfältet i min tidigare post ansåg en av mina mest aktiva bloggprenumeranter att Pringlesgubben borde erhållit ett större utrymme beträffande likheten med Ron Jeremy och Tommy Lindström. Visst, de tre skulle kunna vara trillingar, men sanningen om "Mr. Pringles" är en annan. Det var den amerikanske countryrockaren (The Byrds, Crosby, Stills, Nash & Young m.m.) och sedemera kåkfararen David Crosby som agerade utseendemässig förebild åt chipstillverkarnas fantasifigur när den skapades 1968.



Mr. Pringles och föregångaren David Crosby


Crosby hade vid tillfället i stort sett den rätta looken, bortsett från att han var lite väl smal för att helt likna "Mr. Pringles". Detta löstes på ett fiffigt sätt, utöver arvodet Crosby fick för att agera modell erhöll han en livstidsförbrukning av de knapriga rörpaketerade chipsen - och vips, en rejäl viktökning och Crosby BLEV Pringlesmannen. Extra tydligt syns detta i avsnittet av The Simpsons, där Crosby förekommer i tecknad form!



 
Crosby i The Simpsons (T.V.) och som han såg ut innan Pringlefieringen (T.H.) 



P.S. Enligt rykten var de ”interna stridigheterna” som gjorde att Crosby lämnade The Byrds relaterade till Crosbys eskalerande drogkonsumtion, det var ett bråk om en nyinspelning av Bob Dylans ”Mr. Tambourine Man”. Pringles erbjöd bandet en stor summa pengar för en nyinspelning av låten, kallad ”Mr. Pringles Man”, en nyinspelning med Crosby som leadsångare iställlet för Roger McGuinn, som sjöng på originalet. Varken McGuinn eller Bob Dylan gillade denna idé, men Crosby vägrade ge efter  och därför lämnade han bandet i vredesmod. Enligt ryktet, som sagt.


Ron Jeremy och Tommy Lindström, är de bröder?

Nog kan man få sig en tankeställare när man ser bilden på förre rikskriminalchefen och nuvarande GW-ersättaren i Efterlyst, Tommy Lindström, i färd med att undersöka området kring korsningen Sveavägen/Tunnelgatan strax efter mordet på Olof Palme, 1986. Kan han vara släkt med karaktärsskådespelaren Ron Jeremy? Förmodligen är han inte det, skulle likhet automatiskt betyda släktskap skulle han ju vara släkt med gubben på Pringlesröret också, och det är han väl knappast. Nåväl, här nedan ser ni Ron och Tommy, två mogna herrar som båda levt ett liv med mycket action och spänning!



Två män med mycket gemensamt, Ron Jeremy och Tommy Lindström.

Jakten på världens bästa låt, del 13

”Knulla i Bangkok” av Bad Boo Band

 

I Hedemorabandet Bad Boo Band ingick sensationellt nog Dan Eliasson, socialdemokratisk politisk tjänsteman med en jur. kand från Uppsala universitet, före detta kansliråd vid UD och politiskt sakkunnig hos justitieminister Laila Freivalds. Utöver detta har han varit tillförordnad biträdande chef på SÄPO och generaldirektör för Migrationsverket. Samt medverkat på denna låt, vilket på vissa sätt är den största bedriften i Eliassons CV. 1979 kom denna svenska punksingel som förmodligen är den allra bästa. Det är inget större fel på exempelvis Ebba Gröns ”Antirock”, Liket Levers dubbelklassiker ”Levande begravd / Hjärtats slag”,  KSMBs ”Tidens tempo” eller Lädernunnans ”Ensam i natt”, men ingen singel representerar den svenska punken bättre än denna!

 


 


Låten har ett härligt skramligt hemmainspelat punksound, och texten beskriver en man kallad ”fula Olle”, som ingen tjej vill vara med. Han kommer fram till att han ändå inte vill ha någon svensk tjej och beger sig till Bangkok, ”för att knulla”. Men när han kommer hem från Bangkok får han veta av en tjej att hon minsann ville vara med honom, men hon nobbar honom, för vem vill ha en kille ”som åker till Bangkok för att knulla”?



 


På den svenska internetsidan Punktipset värderas singeln i originalutgåva i mycket bra skick till ”över 1200 SEK”. Imponerande. På Tradera den 19 december 2010 gick nämnda singel efter 27 bud för den nätta summan av 6500 SEK.


Singelbaksidan heter ”Bad Production”. Den har jag aldrig hört.


Tips från PRIPPS - för segelturen!

När man är ute och seglar vill man ju såklart ha med sig ett gäng med öl. Nu, när 2011 års segelsäsong snart drar igång lanseras PRIPPS nya 45 cl engångsförpackningar för öl.




Enligt tillverkaren är de "verkligen idealiska för segelturen. De tar liten plats, väger mindre, är lätta att kyla och sist men inte minst - ingen pant och inga tomflaskor med hem." Här har de verkligen tänkt till när de vill underlätta för vår efterlängtade alkoholkonsumtion till havs, inte nog med att det blir lättare att ta med denna förpackning och att den är lätt att kyla - det bästa av allt är att man slipper ta med skiten hem, bara att dumpa den i havet! "...gör ett hål i botten på den tomma burken så sjunker den fortare."


Grattis PRIPPS,  till en ny fantastisk och revolutionerande produkt!

Är David Lee Roth och Lasse Holm släkt med varandra?

När man ställer nedanstående bilder bredvid varandra är det lätt att dra slutsatsen att de gamla veteranerna i underhållningsbranschen är bröder, ja kanske rent utav tvillingar! Siamesiska, som separerades vid födseln kanske?



 
En av dem sjöng "Jump" och en av dem skrev "Diggi-loo diggi-ley", året var 1984.



Båda männen har nog levt riktigt spännande liv, och de har underhållit och varit till glädje för många människor under en mycket lång tid. Dessa två gentlemen kan både sjunga och skriva låtar som människor kommer ihåg och sin kreativa topp nådde de bägge under det häftiga 80-talet. Två rutinerade män med ganska många likheter – inte bara utseendemässigt!



Någon form av släktband mellan dessa herrar måste det väl ändå föreligga?


Dogges O'boyrecept!

Såhär i vintertider kan det vara skönt med något värmande. Vilken tur att Dogge Doggelito har receptet för dig, vilken tur att han ”fått äran idag av O’Boy” att bjuda på sitt egna O’Boyrecept.

 




Vi tar det igen, Dogges populära recept på Förorts-O'boy Deluxe:


1.      Fyll ett glas med varm mjölk (”en självklarhet”)

2.      Mycket O’Boy (”Mycket O’boy, så att man överlever länge”)

3.      Låt sjunka ner lite

4.      Blanda

5.      Toppa med grädde i sprayform (”Lite schysst betonggrädde så att det blir nice”)

 


Dogge garanterar: ”Det smakar kanon!
 


Hur blandar du?


Adam Alsings liv blir äntligen film

Äntligen kommer den, spelfilmen om mediamannen Adam Alsings liv. Filmen som kort och gott ska heta Adam följer Alsings tidiga karriär som discjockey och misslyckad ishockeyspelare i Färjestad, fram till senare succéer som programledare i både TV och radio. Filmen kommer att ha premiär "någon gång tidigt 2012" och i huvudrollen ser vi Hans-Erik Dyvik Husby, mannen som tramsar runt som frontman i pajasrockarna Turbonegro, och som framgångsrikt gestaltade Cornelis Vreeswijk i filmen Cornelis.



Två män som grubblar, kommer Adam bli lika bra som Cornelis?

Photos + fun = Photofunia

Photofunia är en mycket rolig och lättanvänd sida, här kan ni applicera foton på er själva (vilket förmodligen är avsikten) eller foton på andra (vilket är roligare) på andra foton. Nedan visar jag några bilder jag har fått till, jag har ganska nyss börjat använda denna sida, men har redan bland annat tatuerat David Beckham, gett Angelina Jolie en snygg Christer Pettersson t-shirt och skickat Lars Ohly till månen. Mycket nöje!



Beckham - bland annat känd för sina tatueringar!


United States of Pettersson!


Ett ömt möte - Edward och Pettersson!


Modelejonet Angelina Jolie i sitt finaste linne!


Ett viktigt möte - undrar vad som avhandlas här?


Lars Ohly - där många vill se honom!





Jakten på världens bästa låt, del 12

"When I Needed You" av The Chain Reaction

 

Innan Stephen Tallarico byte namn till Steven Tyler och utvecklades till en av rock’n’rollhistoriens mest utagerande och översexuella frontmän med smeknamnent ”The Demon of Screamin' ” och som på amerikanska Wikipedia beskrivs ”He is well-known for his stage acrobatics. During his high-energy performances, he usually dresses in bright, colorful outfits with his trademark scarves hanging from his microphone stand”, var han en liten spinkig doldis som spelade trummor i New Hampshirebandet The Chain Reaction.

 

 

 


Ursprungligen ligger denna låt, skriven av hela bandet, som singelbaksida på debutsingeln ”The Sun” från 1966. Vad den skivan är värd nu vet jag inte, förmodligen en summa motsvarandes ett litet lands BNP. Maltas kanske? Inspelningen av ”The Sun” tog tre veckor, Stephen Tallarico var en perfektionist och han ville ha den exakt som han tänkt sig, men baksidan, ”When I Needed You” spelades in på ungefär 15 minuter. Ett vänsterhandsjobb, men en B-sida vida överlägsen A-sidan. Enkelheten och den raka produktionen är låtens styrka.

 

 



Denna låt öppnar även Aerosmiths CD-box "Pandoras box" (1991), en ganska dyr box att köpa, speciellt eftersom ca två av de tre skivornas material återfinns på deras sex första skivor, och har man det minsta intresset av svängig amerikansk rock’n’roll så har man redan dem. Låten är musikaliskt rejält inspirerad av The Beatles samtida produktion, eller i alla fall hur de lät något år innan, och texten är banal. Väldigt banal, ungefär som The Beatles på ”Love Me Do”, 1962.

 

 

”When I needed you
To be my girl
When I needed you
To give me a whirl
When I wanted all you had
And what you gave me turned out all bad
I needed all your love”

 

 

Det är alltså inte Tomorrow Never Knows, direkt. Rejält tafflig text, men den är så otroligt medryckande. En perfekt poplåt!

 

 

Lite mer info:

http://www.rockthisway.de/discography/appearances_tyler.htm

 


Mitt 2010

1. Gjorde du något 2010 som du aldrig gjort förut? – Väldigt mycket, och det hade blivit ännu mer om jag inte jobbat så mycket.

 

2. Höll du några av dina nyårslöften? – Ja, jag skulle läsa minst fem böcker om Palmemordet och det blev tolv.

 

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2010? – Ja, man har ju nått den åldern när sådant jämt och ständigt inträffar.

 

4. Dog någon som stod dig nära? – Nej.

 

5. Vilka länder besökte du? – Flera; landet där man inte får tycka vad man vill trots att det ska vara så fritt där och landet som uppfann mellanmjölken för att nämna ett par.

 

6. Var det något du saknade år 2010 som du vill ha år 2011? – Ett ekonomiskt oberoende.

 

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? – Ganska många, när mina barn fyllde år och när Iggy & The Stooges kom till stan bland annat.

 

8. Vad var din största framgång år 2010? – Kärleken från min familj var ett bevis på att jag inte är allt för kass.

 

9. Största misstaget? – Jag skrev ordet ”smartsint” på det nationella provet i Svenska B.

 

10. Har du varit sjuk eller skadat dig? – Inte mer än vanligt.

 

11. Bästa köpet? – Min t-shirt med Charles Bronson på.

 

12. Vad spenderade du mest pengar på? – Familjen och mat till den.

 

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? – Ja.

 

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010? – De som barnen sjöng.

 

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? – Ungefär samma, tror jag.

 

16. Vad önskar du att du gjort mer? – Rört på mig.

 

17. Vad önskar du att du gjort mindre? – Penisen.

 

18. Hur tillbringade du julen? – Hemma med min familj.

 

19. Blev du kär i år? – Det var jag redan!

 

20. Favoritprogram på TV? – Dokumentärerna “Det vita snittet” och ”Stones In Exile”, “Efterlyst” innan Tommy Lindström klampade in, ”Veckans brott”, ”Dexter” och säkert nåt jag glömt.

 

21. Bästa boken du läste i år? – Läste många bra, ”Makten, Männen, Mörkläggningen”, ”Adolf Hitler”, ”Inuti labyrinten”, ”En iskall vind drog genom Sverige”, ”Doktor Glas” med flera, listan kan göras lång!

 

22. Största musikaliska upptäckten? – Bonuslåtarna på nyutgåvan av The Rolling Stones ”Exile On Main Street”.

 

23. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? – Biljetten till Way Out West.

 

24. Något du önskade dig men inte fick? – Jag är dålig på att önska mig saker, tror inte det.

 

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010? – Jag spanade på polishelikoptern på dagen och jobbade på kvällen.

 

26. Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre? – Mer pengar, mindre jobb, mer tid med min familj och en ny skiva från Silverbullit.

 

27. Hur skulle du beskriva din stil år 2010? – Sönderkörd och sliten! Eller menas det mode? Där svarar jag några år efter rådande trender.

 

28. Vad fick dig att må bra? – Mina barn och min fru!

 

29. Vilken kändis var du mest sugen på? – Jag är inte sugen på någon kändis.

 

30. Vem saknade du? – Bruce Springsteen.

 

31. De bästa nya människorna du träffade? – Några på jobbet och några på barnens dagis, har knappt träffat några andra.

 


Robert Aschbergs samröre med de terrormisstänkta?

Har verkligen Robert Aschberg något samröre med männen som nu gripits misstänkta för förberedelse till terrordåd mot Jyllands-posten? Jag tror inte det, men han är väldigt skyldig till att åtminstonde utseendemässigt likna en av dem, Sahbi Zalouti, i alla fall!



Aschberg och Zalouti - separated at birth?

free counters

RSS 2.0