Konstverk #3 - Grisen/Giisen (ett av Sheenas alla gosedjur)

Här har jag tecknat av Sheenas älskade gosedjur vid namn "Grisen" (eller om han heter "Giisen", jag vet inte riktigt säkert). I alla fall har jag använt en ganska så tunn kolpenna när jag gjorde honom och medvetet undvikit att sudda ut kolen för att få skugga som jag så gärna gör. Jag lät bli för att jag helt enkelt ville göra honom (eller om det är en henne, könet ospecificerat) lite ruffigare. Så här blev den:




Hmm, förresten, min bloggkollega och store inspiratör Mattias från Nonsensakuten nappade när jag frågade efter tänkbara objekt att måla/rita av. Han tyckte att jag skulle måla av Sofia Arkelsten, Moderaternas partisekreterare, ni vet hon som överdriver lite lätt när hon berättar om sitt partis historia. Jag ska ta en allvarlig funderare på det, det är en liten utmaning. Att teckna människor är ganska så svårt, blir lätt fel tycker jag, men ska man göra ett porträtt så är det bra att välja en person med originella ansiktsdrag och då passar Arkelsten bra. Men, vi får se vad som händer här hemma i ateljén (läs: hemma vid köksbordet).

Konstverk #2 - Dinosaurien Dino (ett av Sydneys alla gosedjur)

Till mitt försvar kan jag säga att Dino inte innehåller sådär jättemånga detaljer i verkligheten, så sådär jättelätt att göra en speciellt bra teckning av den är inte så lätt, men den blev ganska bra ändå. Det är bra att barnen har gosedjur som de vill att jag målar av åt dem, jag har absolut noll fantasi att komma på egna motiv. Har ett par kanvastavlor som jag tänkte göra akrylmålningar på men det är totalt stopp i min fantasi när det gäller tänkta objekt på dem. Kommer väl förhoppningsvis på något framöver, här är i alla fall Dino (som tyvärr blev lite kapad i scannern):



En lapp i lådan gör väl inget, värre om man måste lyssna på skitkanalen!

Rix FM, den otroligt enerverande radiokanalen, har delat ut ett reklamutskick i Malmö, Göteborg och Stockholm i dagarna. Fick ett själv idag faktiskt. Det hela är ett dåligt skämt, förstår vem som helst, en "arg lapp" där en granne ber en sluta spela musik mitt i natten. Vem som helst borde fatta att det bara är trams (lappen hade dessutom Rix FM-loggan på sig så den såg inte särskilt "äkta" ut). Alla vet väl vilka Rix är? Eller finns det verkligen människor som lyckats undå reklamradion under alla dessa år. I sådana fall kan de skratta sig lyckliga, har man lyckats undgå denna radiokanal (och de andra i samma division, Mix Megapol, Enervy och allt vad de heter) har man gjort det bra.

Samtliga dessa kanaler är så fruktansvärt mutade och köpta, är det möjligen en slump att Mix Megapol spelar minst en låt av Robyn i timmen? Eller kan det kanske vara så att hennes skivbolag pröjsar med mutor (resor, pengar, gratisgrejer) bara för att de ska spela just hennes musik? De gör det knappast för att det är bra musik. Utöver dessa fantasilösa upprepningar av aktuell musik ska det alltid vara flåshurtiga radiopratare, gärna i glada "gäng" som pratar om saker ingen vettig människa vill lyssna på.

Rix FM har fått mycket kritik och det skämtas om galna grannar som gått runt med basebollträn och allt möjligt. De har fått väldigt mycket gratisreklam på detta och med det så var det väl en väldigt lyckad kampanj. Syns man finns man. Vill egentligen inte "stödja" dem genom att skriva om dem här men ville bara passa på att skriva hur värdelös jag tycker att reklamradion är. Hatar den! Sen har jag förstått att vissa andra människor gillar både musiken och de som pratar på kanalen och visst, det får man såklart göra, men jag tycker bara att jag själv vill kunna undvika att lyssna på sånt här, men tyvärr är det alltid någon radio på någonstans och man får skiten rätt in i örat. Reklamradion förföljer mig så mycket ändå, så en enda sketen lapp i brevlådan gör varken till eller från!!

Deppa inte ihop Tyler, nu slipper du väl höra att du är så lik Jagger?

Den mycket älskvärde Aerosmithsångaren Steven Tyler halkade i duschen på ett hotell i Paraguay och två utslagna framtänder och en rejäl blåklocka blev det ödesdigra resultatet. Tisdagens spelning fick ställas in men på onsdagen var han fit for fight igen och levererade säkert en helt formidabel konsert tillsammans med sina bandkamrater. I alla fall om de höll sig till det äldre materialet, nån gång i mitten av 90-talet (nu är jag snäll, det var egentligen lite tidigare) blev de ju Girlosmith, med en massa smetiga MTV-ballader och annat dravel. Synd på så rara ärtor, men Tyler och Co. gjorde i och med sina fem första skivor så pass bra musik att de kommer undan med precis vad som helst. Många hävdar att Tyler snott hela sin appeal från Mick Jagger, och visst, han har väl kanske studerat honom en hel del men Tyler är sin egen man. Ryktet att han skulle vara Jaggers oäkta son tror jag inte är sant heller. OM nu inte Mick Jagger år 1948 blev pappa vid det aktningsvärda åldern fem bast. Nå, nu slipper han väl undan jämförelserna med Jagger, för med den där gluggen han nu visar upp offentligt kan vi ju alla se att han mest liknar Alfred E. Neumann, känd från tidningen (och spelet för tusan!) MAD.


Två amerikanska underhållningsikoner, Steven och Alfred!


Linor, Lamborghinis, American Express Gold och Pripps Blå (i kartong!!)



Nu har den släppts, Kee Marcellos självbiografi Rockstjärnan som Gud glömde. Den bara måste jag läsa när jag kommer över den, är svag för rock'n'roll-anekdoter och har man läst Anders Tengnérs hårdrocksbok så vet man att Europe trots den mesiga imagen med pudellooken, poprocken och Joey Semper betedde sig som riktiga svin. Grisade på i klass med Mötley Crüe, minst. Jag hittade ett intressant blogginlägg där det refereras ur boken och är det inte kittlande rader som inte känns sådär jättelångt från Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, så säg?

"Var i helvete är jag? I en lägenhet i San Fernando Valley, tror
jag. Vilka är människorna? Ingen aning. Men alla verkar veta
vem jag är.
Solen har gått upp, men festen är i full gång.
På bordet ligger en stor spegel full av linor. Jag drar i mig fyra.
Två i varje näsborre. Jag känner den välbekanta smaken i munnen.
Ser mitt American Express Gold på bordet. Skulle kunna
köpa en Lamborghini på kortet, men använder det mest för att
hacka upp kola.
Går ut i köket. Häller upp frukost. Ett dricksglas med Johnnie
Walker Black Label."

Med denna dekadenta livsstil borde Kee Marcello inte vara i livet längre, men jag kan glädja er alla med att han ser ut att må alldeles formidabelt nu för tiden. Jag såg honom så sent som i påskas på Systembolaget på Frölunda Torg. Han inhandlade 18 stycken burkar Pripps Blå som han tog med sig i kartongen. Han såg väldigt glad ut den gode Kjell Hilding Löfbom. Han skrattade gott och småsnackade med expediten när han betalade. Dock såg jag inte om han avände American Express Gold-kortet, men jag tror att så ej var fallet.

Allvarligt talat, vad föreställer det på bilden?

Distributionsföretaget Förlänga armen i Stockholm, hur tänkte ni här? Vad föreställer det? En bläckfisk iklädd en tokig mössa och med en kudde under en av de åtta armarna, körandes på en liten cykel med fyra hjul? Det verkar enligt företagets egna hemsida gå bra för dem i alla fall, företaget har funnits sedan 1979. Är det inte skönt ändå med en så enkel logotyp nu när det ska sitta tio hjärnor runt ett bord så fort ett företag ska skaffa sig en logga, tio hjärnor som tar fram en logotyp till företaget till en kostnad av ett sexsiffrigt belopp? Vad kan denna ha kostat? Bläck och ett papper? Jag tycker att det är smått fantastiskt att de inte bytt ut denna knasiga logga till något mer estetiskt tilltalande. Så, lycka till i framtiden ni med den roliga (och väldigt konstiga) logotypen!


Här kommer en bläckfisk cyklandes?

Det här med att lägga upp roliga bilder man hittat på nätet i sin blogg...

Alltså, jag försöker verkligen att komma med egna ideer i mina inlägg, foton jag tagit själv och texter jag knåpat ihop själv. Vill skriva seriösa inlägg och hitta någon form av personlig stil i denna blogg. Dock stöter man hela tiden på hinder för det, man hittar till exempel en bild som helt enkelt är så fruktansvärt rolig att man bara MÅSTE dela med sig av den. Den här ramlade jag över sent igår kväll och jag skrattade så jag fick ont i magen.




Om någon skulle missa poängen föreställer bilden alltså Jack Nicholson. En mycket erkänd och begåvad skådespelare, dock fick han en hel del kritik för sin tolkning av Jokern i filmen Batman (1989). Det klagades på att gamle "vargrin" spelade över å det grövsta. Ett lite annat bemötande av sin Joker-gestaltning fick Heath Ledger, som tolkade Jokern i filmen The Dark Knight (2008) så pass bra att Oscar-juryn belönade honom postumt med en statyett för best male performance. Nicholsons tolkning av Jokern kommer ingen ihåg längre, Heath Ledgers kommer dock aldrig bli bortglömd (att Ledger avled strax efter filmen var inspelad har väl inte direkt skadat mytbilden av hans Joker heller). Nicholson gestaltade Jokern vid en ålder av 52, Ledger var bara 28. Vad Nicholson tycker om att bli överkörd av en snorunge behöver man inte vara raketforskare för att begripa. Vart den där pennan hamnar några sekunder efter fotot är taget är väl inte så svårt att lista ut heller?

The Beatles - Abbey Road, 2011 Edition


Sheena älskar hösten...

...för då kan man samla på sig ungefär hundra fina höstfärgade löv på en och samma gång!



Konstverk #1 - En stående katt med kläder på sig

Nu tänker jag försöka ta upp mitt intresse med tecknande och målande igen men vi får se hur det går. Jag är extremt trög när det kommer till detta. Tar mig liksom inte för det, även om det är något jag verkligen gillar att göra. Problemet är att jag tycker mig sakna inspiration och idéer, men barnen är kreativa idesprutor och de brukar vilja att man gör en massa saker åt dem. De gillar att sitta och teckna och färglägga i målarböcker och då har jag ett utmärkt tillfälle att sätta mig tillsammans med dem och försöka mig på något. Dock är akrylfärger inte någon idé alls att pyssla med i deras sällskap, så det får bli teckningar med kolkritor och kolpennor.

Den här första bilden jag väljer att lägga ut till allmän beskådan (fegar lite eftersom jag redan har delat den på facebook och där skrev flera uppskattat av någon anledning) föreställer en katt. Som står upp. Dessutom har den kläder på sig. Vet inte varför jag tycker det är så roligt att teckna katter med kläder på sig. Kanske för att Fritz The Cat är en så skön rulle. Den handlar ju om en katt. Som har kläder på sig. Oftast. Jaja, det här kluddade jag med kol i alla fall, om inte allt för många skriver att den är skitful så lovar jag att lägga upp fler alster framöver.



Det har brunnit i vårt Tynnered igen...

Onsdagskvällen avslutades väldigt behagligt för min del, efter barnen gått och lagt sig begav jag mig ut på en för mig relativt lång löprunda på lite drygt 8 km, efter det tog jag mig ett långt, varmt bad på ungefär en timme, läsandes en otroligt intressant bok, Bjugnformeln - Historien om jakten på Ulf Hammern (ber om att få återkomma till den). Efter att jag sprungit och varvat ner i det heta vattnet brukar min kropp må prima, jag brukar känna mig väldigt nöjd och behaglig och så fick jag känna mig de sekunder det tar att gå från badrumsdörren till vardagsrumsfönstret. För självklart är det första man ser när man tittar ut polis och räddningstjänst och som pricken över i:t den hovrande polishelikoptern.

Det hade avfyrats raketer, det hade min fru sett och även en hon chattade med som bor uppe vid Rubingatan. Detta hade visst satt igång någon form av eldsvåda vid Opaltorget, nära en lekplats. När räddningstjänsten kom till platsen var branden redan släckt, så allt för mycket kan det inte ha brunnit denna gång. Inte som i måndags natt när det brann på flera ställen, bland annat alldeles utanför vårat hus. Dock vet man inte hur det hela hade slutat ifall inte polisen och räddningstjänsten dykt upp. Men nu har de avlägsnat sig verkar det som och eventuellt tittar buset fram igen. Natten är ung. Skit, vad less jag är på dessa idiotier. Varför har föräldrarna inte koll på sina barn här i Tynnered för? Nä, här får ungarna springa runt (eller rättare sagt åka runt på crossar i bostadsområden) och spela allan i sina A.C.A.B.-kläder bäst de vill. I mina ögon står förkortningen för All Criminals Are Bastards. Mer resurser till polisen!

Mycket sevärd dokumentär om Motörheadlegendaren Lemmy

Så, nu har jag äntligen tagit mig an dokumentären Lemmy som jag haft osedd oförsvarligt länge. Det handlar alltså om Ian ”Lemmy” Kilmister, mannen som grundade Motörhead, världens mest konsekventa rock’n’rollband, AC/DC medräknat.

 

 



Detta är en mycket sevärd dokumentär, det är inte så mycket arkivbilder som det brukar vara i musikdokumentärer, istället får vi följa Lemmy under hans vardag i Los Angeles. Lemmy visar upp sin tvårummare som han bott i sen början av 90-talet, främst eftersom hyran är så låg (att det är gångavstånd till den legendariska rockklubben Rainbow som Lemmy frekventerar dagligen då han inte är ute på ännu en världsturné gör nog inte saknaden av en annan bostad större heller). Lägenheten är fylld, verkligen fylld, av Motörheadmemorabilia, gåvor från fans, en minst sagt imponerande vapensamling och multum med prylar relaterade till de båda världskrigen, det som vid sidan av musiken är Lemmys stora intresse. På de delar av väggarna där det inte står bokhyllor hänger bland annat flaggor med svastikor på, men den tänkande människan förstår att man inte behöver vara nazist bara för att man är intresserad av prylarna. På frågan om vad Lemmy vill säga till de som tror att han är en nazist svarar han ungefär ”jag har haft ett flertal svarta flickvänner, och det vore väl inte så populärt att visa upp dem för führern” och ”hade Israel haft de snyggaste uniformerna hade det varit dem jag varit fascinerad av”. Att Lemmy har humor visste vi ju redan ifall vi läst den mycket underhållande självbiografin White Line Fever (eller för den delen lyssnat på någon av hans låttexter).

 

Utöver det vardagliga livet i Los Angeles får vi ta del av studiosessioner och hänga med på turné. Lemmy verkar trots sin ikonstatus (har någon nu levande artist en större sådan? – NEJ!) hålla fötterna på jorden, visst, han kan verka lite trött emellanåt men han verkligen bryr sig om sina fans, pratar med dem och skriver autografer.

 

Som vanligt i denna typ av dokumentärer har de samlat ihop en stor mängd andra artister som får berätta om storheten hos artisten i fokus, i detta fall vill verkligen alla vara med och leverera kärlek och respekt till en av de största. Naturligtvis är Henry Rollins med, som berättar att favoritcitatet från Lemmy är ”I remember before there was rock”. Lemmy har varit med ett tag.

 

Vill man kan man berätta om de flesta av dokumentärens scener men jag råder istället alla att se den själva. Min absoluta favoritscen i dokumentären är när Lemmy besöker en stor skivbutik, går fram till kassan efter att ha kollat in CD-hyllan med The Beatles och frågar ifall de har The Beatles Mono Box (med samtliga monoversioner av de album som gavs ut i mono). Expediten måste göra kunden besviken och berätta att de inte har den. Lemmy ställer sig och bläddrar förstrött bland andra skivor men strax därefter kommer samme expedit glatt fram till Lemmy med just The Beatles Mono Box i högsta hugg och förkunnar att det är skivbutiksägarens egna exemplar som överlåts till legendaren. Det är ett riktigt rörande ögonblick, att göra Lemmy besviken finns inte på kartan.

 

Fredagen den 9:e december står Lemmy med sitt Motörhead på Lisebergshallens scen, och efter att ha sett denna dokumentär kramar jag om min biljett till evenemanget lite extra.

 

Avslutar med en liten gåta:

 

Vem skulle vinna ett slagsmål, Lemmy eller Gud? Det är såklart en kuggfråga, Lemmy ÄR Gud!

 

 

Betyg: 8/10


Någon som blir ledsen nu?


Inga ljusa utsikter från mitt vardagsrumsfönster

Det var väl bara en tidsfråga innan man själv skulle bevittna en bilbrand på nära håll. I helgen brann det ju bilar nere vid Korsåsliden och jag hade en förhoppning om att det var höstens sista suck, men icke! I natt vaknade jag och min fru vid 01:30-tiden av att någon slog på parkeringsautomaten utanför vårt fönster. Det är något av en ny hobby för vissa av samhällets mindre bemedlande individer. De verkar tro att det ska ramla ur pengar ur den bara man slår tillräckligt hårt. Detta var tredje gången vi vaknade nattetid av detta (det är inte så konstigt att man vaknar, mellan apparaten och vårt sovrumsfönster är det inte ens tio meter och det låter ungefär som pistolskott som fyras av). Denna gång tänkte jag inte ens bemöda mig kliva upp och titta på vad som föregick oväsendet men jag hörde en röst som ropade och en moped som drog iväg, så vi klev upp och jag såg ingenting, yrvaken som jag var men min fru upptäckte att det brann i en bil! Hon skyndade sig att ringa 112 vilket även någon annan hade hunnit göra innan. Jag stängde vårt sovrumsfönster (som vi har lite på glänt året om) och ställde mig sedan i fönstret för att följa händelseutvecklingen.

 

Bilen som brann först tog rejäl fyr. Efter en liten stund, när elden redan spridit sig till de två närmaste bilarna, rullade bilen fram av sig själv, mer än hela sin egen längd och hamnade mitt på parkeringen. Tur det, annars kanske förödelsen hade varit ännu större. Räddningstjänsten kom i alla fall ganska så snabbt, och de lyckades släcka de tre bilarna, som tyvärr blev totalförstörda allihop. En av de bilarna såg relativt oskadad ut bortsett från lite fula rökmärken på ena sidan, men rutor hade krossats och räddningstjänsten hade fyllt den med skum, så resultatet denna gång blev tre totalkvaddade bilar. Till vilken nytta?

 

Tydligen hade dessa begåvningar (eller några av deras kumpaner) eldat på ett par ställen till här i Tynnered, vid Smaragdgatan och Rubingatan, några minuter efter det som skedde vid Grevegårdvägen. Tydligen ska det handla om brandbomber i minst två av attentaten. Enligt min fru som passerade Smaragdgatan ska bilarna som brunnit stått så nära ett hus att fasaden ska ha påverkats också. Vi snackar alltså mordbrand, oavsett vad en tingsrätt säger om saken så kan detta inte rubriceras som något annat.

 

Vill ni se några bilder från inatt samt dagen efter så finns det några stycken i min frus blogg och det inlägget hittar ni här. Hon lyckades fotografera det som var kvar av bilarna innan bärgningsbilen kom och hämtade skeletten i förmiddags. Det ni ser på filmen nedan, filmat från vårt vardagsrumsfönster, är alltså Sverige år 2011. Inte Bagdad, Beirut eller Mogadishu. Det här är verkligen inte vad man önskar sig ska utspelas så nära inpå ens hem, eller någon annan stans heller för den delen. Har man små barn blir det extra jobbigt med denna typ av händelser. Varför vill någon utsätta dem för risken att få in giftig rök i lägenheten?

 



Pontus Enhörnings fängelsekudde (Vill du bita i mig då?)

En av årets mest uttjatade, påfrestande, enerverande och värdelösa låtar, Eric Amarillos "Om sanningen ska fram" (den där de sjunger "Vill du ligga med mig då" uppskattningsvis ett tresiffrigt antal gånger) har spelats in i en ny version. Det är den kudde Pontus Enhörning ska ligga på när han avtjänar sitt fängelsestraff som gjort en ny version av låten. Personer som döms för sexuella övergrepp mot barn brukar inte få det så lätt inne i "finkan" (GW's favoritord) när de andra intagna vet vad de dömts för, så kudden har ändrat texten till "När sanningen kommer fram, vill du bita i mig då"? Om kuddens version kommer att bli lika populär som Amarillos återstår att se. Vi hoppas såklart det, men mest hoppas vi väl att Enhörning verkligen får bita i fängelsekudden?


Det är inte kudden på bilden som spelat in låten!

Ett mästerverk av konstnären Sydney

Min femåring Sydney har blivit en riktig mästare på att måla, det är verkligen kul att se hur hon blir bättre och bättre hela tiden. Här har hon målat en sjöjungfru, ovanför den simmar en fisk som håller på att bli uppäten av en haj. Till undsättning kommer en simmande häst och bajsar på hajen. Vilken fantasi barn kan ha, är det inte fantastiskt så säg?!




Jämför med det kludd jag gjorde vid samma ålder, publicerat i Sundsvalls Tidning cirkus 1981, Sydney är helt klart steget före farsgubben sin:



Martin Ljung Vs. Dogge Doggelito

Den ene var en svensk komiker och stå-uppare som enligt Onkel Kånkel hade en ”så liten förhud att han [sic] inte når fram över ollonet”, den andre började sin bana som förortsrappare som rimmade stilett med respekt och knark med fight för att så småningom delta i melodifestivalen och varje tänkbart ställe där det fanns snabba cash att hämta, exempelvis reklamfilmer för O’Boy och El-Giganten. Vi snackar om Martin Ljung (1917-2010) och Douglas ”Dogge Doggelito” León. Förmodligen är de inte alls besläktade, men nog påminner de om varandra dessa två underhållningsgiganter? Notera likheten runt ögonen och näsan samt de ganska så fylliga läpparna och kanske framför allt de karakteristiska öronen! Dock tror jag inte att Martin Ljung skulle kunna skriva textrader som ”Grabbens pistol var en pluggad kopia, när jag tog upp min UZI utbrast han; ’Mamma Mia!”. Å andra sidan skulle förmodligen inte Dogge kunna leverera raderna ”Rock ’n’ roll, oh hoppsansa, är det någon som vill förneka att det svänger som det ska?” heller. Eller skulle han? Erbjud honom en ”cykel på köpet” så gör han nog vad som helst.



Två finurliga rimsmeder, Martin Ljung och Dogge Doggelito!


Än en gång visar göteborgare vart skåpet skall stå!

Alltså, jag menar inte på planen för där fick västkustarna i BK Häcken stryk mot stockholmarna i AIK med 2-1, jag menar såklart kombinationen bildrubrik och foto, man bara undrar ifall någon varit framme med riset (eller något annat?). GP levererar idag ordvitsig göteborgshumor när den är som allra fyndigast:



Har MTV-punkpellejönsarna fått högkvalitativ förstärkning?

En notis i gårdagens pappersupplaga av Göteborgs-Posten berättade något om MTV-punkpellejönsarna i Green Day, jag minns inte riktigt vad den spännande nyheten var (nu sitter jag bekvämt i en fåtölj med laptopen i knät och orkar inte göra det krävande researcharbetet det skulle vara att bege mig till pappersåtervinningen ca 10 meter bort och bläddra upp icke-nyheten), men det intressanta var att de verkar ha bytt ut sångaren Billie Joe Armstrong mot den mer begåvade Billy Joe Shaver. Tidningen uppger i alla fall att Green Day stoltserar med en bandmedlem med nästan identiskt namn som countrylegendaren. Har Billy Joe Shaver bytt namn till Billie Joe Shaver och gått med i bandet? Hoppas verkligen att så är fallet, jag tror nämligen att Green Day frontat av countryartisten Billy Joe Shaver faktiskt skulle kunna låta riktigt bra. Väntar med spänning på att få höra resultatet. Cowpunk!



Folk går väl på strippklubb med förhoppning om att få sig ett skjut...

...men kanske inte ett av den sort som en man utsattes för inatt på strippklubben Maxim på Andra Långgatan. Flera maskerade män ska ha kommit in på klubben och skjutit mot en 30-årig man som är känd hos polisen sen tidigare. Varför de sköt honom har inte framkommit, dock hålls förhör med mannen under lördagen.

Strippklubbar har väl en tendens att dra till sig människor från samhällets utkanter, människor som gör vissa typer av affärer? Vad vet jag, det jag vet om svenska strippklubbar är väl det man sett i typ filmerna om Martin Beck. Jag är en lyckligt gift man som inte behöver frekventera dylika anrättningar.

Nu har vi visst haft det för lugnt för länge här i Tynnered

Jaha, nu hade det visst fått vara lugnt för länge, nu måste de häftiga Tynneredsungdomarna visa sitt missnöje mot samhället igen. Sju bilar blev helt utbrända och sex bilar skadades inatt på Korsåsliden, mitt emot de fina kossorna nere vid Välen. Jag har upplevt det som att det hänt mindre skit här i Tynnered den senaste tiden, kanske på grund av att det blivit kallare? Mopedåkare (läs: crossåkare) kör inte omkring lika frekvent och stadsdelen har känts lite bättre igen. Min bloggkategori "Tynnered" har jag på gott och ont (mest gott) inte haft något bränsle till. Tills nu då, ska det bli en massa sån här skit som får en att vilja flytta härifrån igen? Förhoppningsvis var detta en höstens sista suck men man vet ju aldrig, dylika "missnöjesdemonstrationer" (läs: idiotier av ouppfostrade individer) brukar ofta trigga andra att hitta på en massa skit. Tråkigt som tusan, detta!

"Men and teenage boys love to be fashionable too!!"

"Very popular with the trendy "rock & roll" crowd"

The little green guy from Star Wars

Ett tidningsurklipp i kategorin "Only in America":


yoda little green guy from star wars

Nya numret av affärstidningen OBIZ24 med Juholt och träffsäker rubrik

Nya numret av tidningen OBIZ24 är tryckt innan Juholts slarviga förhavanden med statens pengar uppdagades, rubriken är dock väldigt passande till veckans stora snackis:


Han inte bara vill det, han gör det också!

En obscen registeringsskylt på en lastbil

Jag som tänkte skriva något seriöst, har precis läst klart Nick Caves mycket underhållande bok Bunny Munros död, har nyss äntligen sett dokumentären Lemmy som var otroligt bra och gripande, recensioner på dem vore kanske kul att leverera såhär på tisdagskvällen. Något kul inlägg om Juholts eskapader, gärna med en liten elak touch, vore väl också passande, eller varör inte något om mitt nyvunna intresse för Pink Floyd? Tyvärr, jag orkar inte engagera mig så värst mycket ikväll, men något ska jag i alla fall leverera så det får bli den här bilden jag tog på en lastbil:


...HOLE

Nu blir han en enstöring istället

SR:s ledning går idag ut med ett pressmeddelande där de skriver att den så kallade "Radioprofilen" som dömts för sexuellt övergrepp mot barn avskedas med omedelbar verkan då "mannen har förbrukat det allmänna förtroende som måste finnas för SR:s medarbetare". Tro fan det, om nu Ola Lindholm fick kicken så var det väl inte mer än rätt att denne fege människa som inte ens träder fram också får gå. Vart han ska ta vägen efter avtjänat straff vet man inte, men förmodligen lär han väl inte visa sig i offentligheten så värst ofta. Han blir nog en enstöring nu. Fegt av honom att dölja sig bakom sin rock tycker jag. Tror inte det gör saken så värst mycket bättre för hans del heller.




GP, Aftonbladet, Expressen, Dagdrivarklubben

Jakten på världens bästa låt, del 30

"Echoes" av Pink Floyd

Jag vet, låten är över 23 minuter lång. Under den tid som förflyter medan man lyssnar på denna låt skulle man istället hinna höra 11 av de 14 låtarna på Ramones självbetitlade och alldeles perfekta debutalbum. Men, det här är också perfektion. I sin yttersta form.




 

Videon som jag länkar till ovan är hämtad från Pink Floyds musikfilm Live At Pompeii från 1972. låten återfinns i sin originalversion på LP-skivan Meddle från 1971 där den naturligtvis tar upp hela b-sidan. Pink Floyd är ett band som jag delvis har ganska svårt för, vissa låtar känns lite väl konstrade, den allra bästa musiken som gjorts (jag vill skriva görs men det görs inte så mycket att tala om längre, tyvärr) har alltid kommit från hjärtat, eller möjligen en halvmeter nedanför, inte från hjärnan. Pink Floyds låt ”Echoes” är en skapelse från hjärnan, en låt som förmodligen innan den skrevs ritades på ett diagram för att man sedan skulle kunna göra dess uppbyggnad. Ungefär som en musikal skapad av Andrew Lloyd Webber (som för övrigt snott av just ”Echoes” till temat i musikalen Phantom Of The Opera). Det låter som att det varit många förberedelser innan skapandet tar form och sådan musik brukar bli tråkig. Den bästa musiken är oftast den som låter spontan, musik som känns som att den uppfunnits i samma sekund som den spelas. Dock finns det såklart undantag, som denna låt, eller ska man kalla den ett monster. Den är enorm.

 

Kort beskivet: Låten, som spelades in under en tid det var häftigt att experimentera med stereoljud, börjar med ett par klinkanden på Richard Wrights keyboard, övergår i en låt som jag tycker har vissa drag av slutet i Beatleslåten ”I Want You (She’s So Heavy)” från Abbey Road, fortsätter med ett rejält svängigt funkparti som mynnar ut i ett gitarrsolo/ljudexperiment där David Gilmores gitarr genom ekoeffekter ger ifrån sig ljud som låter exakt som fiskmåsar. Väldigt behagliga fiskmåsar kan tilläggas. Efter det partiet kommer skrämmande synthljudmattor i ett stycke som om något förtjänar att kallas episkt och sen återgår den till det där som jag tyckte påminde om The Beatles och sen tar det en liten stund att avsluta låten också. Tycker man att 23 minuter är i längsta laget finns det en ”kort” version av låten på samlingsskivan Echoes – The Best of Pink Floyd som släpptes 2001. Den versionen klockar in på 16:30.

 

Kuriosa: Jag har alltid gillat videon till Beastie Boys låt ”Gratitude”, men det var först när jag såg Pink Floyds video jag förstod varifrån de hämtade visuell inspirationen. Videon är såklart en renodlad hyllning till Pink Floyd. Jag kan tillägga att det Beastie Boys kanske allra främst är kända för är sin goda smak.



Vad är det som händer med Malmö egentligen?

En central stadsdel i Malmö, Seved, har enligt en artikel i DN blivit ”övertagen” av ett lokalt gäng som trakasserar de boende och posten har till och med beslutat att brevbärarna inte bara ska bära på post utan även på överfallslarm. När DN:s reporter och fotograf anländer till platsen blir de angripna av de lokala självutnämnda styrarna av kvarteret som jagar iväg dem medelst äggkastning och en förmodat otrevlig och hotfull uppsyn.

 

Polisen som anländer till platsen berättar att det rör sig om ett gäng på ca 15 unga män som saboterar och förstör området. Polisen har kartlagt dem men ”mycket av problemen har sociala orsaker som polisen inte kan göra något åt”. Vad är det för tänk? Det måste väl gå att få ordning även i detta område? ”Inte kan göra något åt”, varför har inte polisen större befogenheter? Nä, gör polisen ingripanden blir de kallade rasister, fascister, snutjävlar och allt möjligt mindre trevligt och orättvist. När de försöker göra sitt jobb. Jag förstår att polisen (och ordningsvakter, väktare och andra med befogenheter) drar sig för att göra ingripanden, någon är uppe med sin mobil och filmar, sen går det lätt att klippa bort själva upprinnelsen till varför det gick som det gick i en situation. Sen är det så att ögat inte ljuger och man ser bara elaka poliser med machoattityd som helt i onödan brukar övervåld. Någon på exempelvis Aftonbladet hittar (eller rättare sagt blir tipsad om, de är väl inte direkt i framkant på den redaktionen) filmen på YouTube och sen är drevet igång. Ja, jag tänker bland annat på den osnutne 12-åringen som uppmärksammades i början av denna vecka.

 

Vad är det som har hänt med vårt samhälle egentligen, det här är verklighet i Sverige nu, men det känns som något hämtat från en actionfilm från 80-talet. Problemet är att Charles Bronson, Clint Eastwood eller någon av de andra hjältarna inte kommer till undsättning.


"It's fun to stay at the..."

(there's no need to be unhappy)

Sundsvalls Tidning går ut med toppenbra signalement, nu åker han fast...

...eller kanske inte? Två kvinnor har vid varsitt tillfälle under dagen bevittnat en onanerande blottare i elljusspåret i Nacksta, Sundsvall. Sundsvalls Tidning har för tillfället detta som huvudnyhet och man blir verkligen lockad att klicka sig in och läsa vad det står i artikeln:




"Läs signalementet här", i Sundsvall (som jag själv bott i under mina första 27 år) är rubriken en rejäl teaser. Är det någon man känner? Staden är inte jättestor och läser man signalementet kanske man kan lista ut vem det är, och hjälpa polisen i sitt arbete. Enligt statistiken brukar många börja med att blotta sig för att sedan "blomma ut" som våldtäktsmän. Det är väldigt viktigt att denna man stoppas innan han begår något värre brott!

Hur ser då beskrivningen av blottaren ut när man klickar in sig på artikeln? Jo, han beskrivs "som medelålders och med glest hår". Där var det punkt. Mer lämnar de inte ut. Otroligt vag beskrivning om ni frågar mig. Var mannen lång eller kort? Tjock eller smal? Ljus eller mörkhårig? Nordligt eller sydligt utseende? Vad hade han för kläder på sig? Den klassiska blottarrocken eller? Det kanske inte alltid är det lättaste att lämna ett signalement efter att ha varit med om något obehagligt, men nog borde de fått fram mer om gärningsmannen? Om inte så tycker jag i alla fall inte att att ST ska "locka" läsarna med denna typ av underrubrik. Speciellt inte till en huvudnyhet.

"Jävla hora", "jag ska döda dig" osv.

Okej, pojkvaskern är bara 12 år men om hans föräldrar inte klarar av att uppfostra honom får väl samhället göra det istället då. Många lata föräldrar tar ju för givet att "samhället" ska stå för all uppfostran här i världen och nu när en ouppfostrad pojkspoling som tjuvåkt mellan tunnelbanevagnar (totalt livsfarligt, så varför bryr sig pojken över hur han blir behandlad över huvud taget?) reagerar så många med avsky. Visst, det finns idioter bland ordningsvakter och om dessa två män är det vet jag inte, jag tycker inte att de agerar idiotiskt vid detta tillfälle i alla fall. Att de skulle ha använt övervåld tycker jag inte alls. Däremot KAN det såklart se väldigt brutalt ut med två bjässar mot en liten spinkig glop på 12 år. Men kolla på pojken, han beter sig på ett sätt som jag inte vill att människor i min närhet ska bete sig, oavsett om de "bara" är 12. Är det den här sortens killar mina döttrar kommer att få gå i skola tillsammans med? Hemska tanke!

Detta omtalade spektakel har blivit väldigt uppmärksammat idag och nedan kan ni se, och framför allt lyssna, på den. Hur många gånger säger pojken hora? Och hur lång tid dröjer det till någon gör en ny version med "förolämparmätare" som plingar varje gång pojken säger något fult med en mun som han förmodligen slutat pussa sin mamma med?




Aftonbladet, SvD, DN, GP, GP

Den svenske kannibalen - En sann (och snabbskriven, men läsvärd) historia



Den svenske kannibalen - En sann historia, av Pelle Tagesson



För några år sedan inträffade två mord i Gävle, båda offren var kvinnor som delat fosterfamilj med Lennart Persson, en psykiskt sjuk människa som kallas Sveriges första kannibal. Innan mannen greps misstänktes det första offrets sambo, Tommie för dådet och han satt häktad i två månader innan han släpptes fri på grund av bristande bevisning. Hur han behandlades av polisen, hur han fråntogs sitt barn och hur han gick omkring sedd som skyldig av hela Gävle hade i sig varit värt en egen bok men det här handlar om Lennart, den Svenske kannibalen. Hur han tänkte och hur allting gick till när han mördade kvinnorna. Författaren berättar ingående och det är skrämmande läsning.

 

Den här boken känns väldigt snabbskriven och den är i kortaste laget (tar bara ett par timmar att läsa) men slutomdömet får ändå bli det ganska intetsägande ”läsvärd”. Några av polisens bilder på brottsplatsen och bevismaterial är intressant, men varför ingen bild på Lennart. I och för sig vet jag hur han ser ut men vet man inte det så vill man väl ha en bild framför sig på mannen man läser om. Han återfinns dock på bokens framsida, men där framgår inte riktigt hur han ser ut. Komplettera gärna med den (ganska) intressanta TV4-dokumentären Han kallades kannibalen om samma fall, den finns att ladda ner på the-ni-vet-var-bay. Annars går den säkert på TV4 Fakta emellanåt, de har en tendens att reprisera sina dokumentärer till förbannelse.

 


Betyg: 5/10 (men tänk på att jag är en väldigt snäll person!)


Jag vet hur du kan tjäna pengar Edward!

Stjärnan från Terminator 2, Edward Furlong, är tydligen luspank och han klarar inte av att dra in pengar till sitt barns underhåll. Jag förstår att du inte har så lätt att få roller nu för tiden Edward, men varför inte börja extraknäcka som Kid Rock-imitatör? Du blir ju mer och mer lik den där blöjrockaren. Eller, förresten, vem skulle betala för att se en Kid Rock-imitatör. Det finns ju redan en Kid Rock, och redan det är en Kid Rock för mycket. Glöm att du läste det här Edward, det här var nog mitt sämsta förslag hittills. Men lika är ni, speciellt näsorna.



"It's The All-Family Drink!"


"TILL HAAAAAAAVS" (eller till Rosenbad?)

Sveriges stadsminister Fredrik Reinfeldt liknar Alfons Åberg, det vet vi alla, men jag har precis gjort en intressant upptäckt, han är ännu mer lik skönsjungande tenoren Jussi Björling, kolla:


Undrar om Jussi är Fredriks farfar?

Ser jag en tjock TV-slav med ett leende hjärta ska jag överväga saken

En "lustig" fras som dyker upp titt som tätt är ”Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken”. Det finns för tillfället, om jag hittade alla, tretton (!) facebookgrupper med detta namn eller en variant av det. Naturligtvis är frasen något personer tar till för att själva dämpa den ångest de har över att de rör sig för lite. Tramsigt värre tycker jag, och vaddå, vilken idrottsutövare ler under utövandet? Måste man le när man gör saker och ting? Motionera är roligt, även om det är kämpigt att springa så infaller ett fysiskt och mentalt välbefinnande efteråt, kroppen mår bra och man blir pigg och klar i huvudet, en joggingtur efter en hård arbetsdag efter att barnen har gått och lagt sig på kvällen gör fruktansvärt mycket för mitt välbefinnande. Två eller tre gånger i veckan räcker för att man ska må så bra mycket bättre. Motionerar man behöver man inte ha ångest om man trycker i sig en hel 300 g påse chips eller en chokladkaka någon gång emellan varven heller.

 

Att människor i detta land där vi snart ser ut som feta white trash-amerikaner (ursäkta fördomen!) allihop väljer att röra på sig och motionera tycker jag är glädjande. Jag har då i alla fall aldrig stört mig på någon som väljer att röra på sig. Visst, det finns vissa faror med löpning (skavsår, en tånagel som trillar av eller så kan man ramla och slå sig) men nog är livsstilen med chips i TV-soffan betydligt farligare. Hjärtat hos den typ av människor som lever så är nog inte så vidare värst leende.

 

Jag tror att jag ska skapa en egen facebookgrupp, ”Om jag någon gång ser en tjock TV-slav med ett leende hjärta ska jag överväga saken”.


Två skägg, fyra öron!

Den nye programledaren i Idol (NEJ, NEJ, NEJ, jag kollar inte på skiten, jag har bara sett bilder på honom), Per Lärnström, är hyggligt lik mannen som spelade den där tafflige nerknarkade rockmusikern i den där serien som började så bra men slutade i totalt haveri och som spelade nån liten brajtomte i den där kända trilogin som var bättre än böckerna de baserades på. Dominic Monaghan heter han visst (tack google!). Varför byter man som skådespelare inte till något fräsigare och framför allt mer lättuttalat namn om man heter så förresten?


Dominic Monaghan och Per Lärnström

free counters

RSS 2.0