Här skäms det i alla fall ingenting!

När en Facebookanvändare lyssnar på låtar i Spotify (Magnus Ugglas främsta inkomstkälla, eller hur det nu var) syns det i det nya kommentarflödet så alla kan se vad man lyssnar på. Nu har Spotify tänkt till ordentligt och lanserat en möjlighet att inte dela med sig av det man lyssnar på till andra. Anledningen till detta skall vara att man ska slippa skämmas över den musik man lyssnar på. Vad menas med detta, sitter det folk och skäms över den musik de lyssnar på? Varför lyssna på sådant över huvud taget? Jag begriper ingenting.

SvD slår på stora trumman och presenterar i samband med denna stora världsnyhet tidningen Q's fem år gamla lista över de låtar man bör skämmas över att man gillar, och där återfinns såklart en del som i mina öron är riktigt skräp men även några helt fantastiska låtar av mycket hög klass. Vad är det exempelvis för fel på Gerry Raffertys "Baker Street"?



Bra gjort Jan, nu ska väl den där hunden lära sig sin plats?!


Jag, Mark Knopfler och Thomas Wassberg

Vad är det som har hänt? Varje gång jag ger mig ut på en löparrunda börjar jag toksvettas nästan på en gång, håret blir helt blött och svetten rinner ner för ansiktet på mig. Det sägs ju att man svettas mer ju bättre kondition man har (om det är sant vet jag inte alls, förmodligen inte) men förr om åren när jag hade väldigt bra kondition svettades jag inte på detta vis. Möjligen mitt i värsta högsommaren men inte annars. Jag har ju en hyggligt bra kondition nu också, kan i alla fall springa backe upp och backe ner en halvmil utan att stryka med på kuppen.

 


Tafflig stilikon; Mark Knopfler



Vad är lösningen på detta problem? Man vill ju inte börja med pannband, känns liksom lite för mycket 80-tals-Mark Knopfler över det, och Mark Knopfler vill man kanske helst inte se ut som. Ska man istället låta bli att dricka vätska innan? Låter faktiskt som en ännu sämre idé! Vi får se hur detta ska lösas. Kanske det blir bättre när det blir kallare ute? Kommer svetten då att frysa till is och ge mig den där härligt ruffiga Thomas Wassberg-looken med hängande istappar (i håret och ögonbrynen i sådana fall, ett så fint skägg som han har jag tyvärr inte)?



Bra stilikon; Thomas "Säcken" Wassberg


Ulf Lundell samarbetar med Björn och Benny från ABBA!

Eller, nej det gör han såklart inte, de där två tjommarna är allt för förknippade med glättig schlager, glitter och platå för att Uffe skulle kunna tänka sig ett samarbete. Däremot går det bra för Tuffe Uffe att se ut som grabbarna. För visst blir han mer och mer lik dem för varje dag som går? Kul i alla fall att Uffes skägg frodas och mår bra!


Björn & Benny (eller tvärtom?) och Ulf Lundell (foto från Expressen)

Varför går alla och väntar på iPhone 5 egentligen?

Själv skulle jag vilja ha en sån här, en Ericsson Hotline:



Får vi se ordet "FISTA" i nästa upplaga av SAOL, Peter Englund?

Peter Englund, Svenska akademiens ständige sekreterare (vad menas med det förresten, att han har den rollen så länge han lever eller?) hävdar i sin blogg att det är bra att alfapetvarianten Wordfeud använder SAOL, och Svenska Akademien har officiellt varken sagt bu eller bä om användandet av den svenska ordboken. Kul, hoppas att de får ett långt och givande samarbete framöver, jättemånga trevliga ord som godkänns i Wordfeud återfinns inte i SAOL. "FISTA" till exempel. Hoppas det kommer med i nästa upplaga av boken. Undrar hur de ska beskriva ordet?



Det har varit för lite Christer Pettersson här i bloggen på sista tiden...

...det måste vi råda bot på!



Ni vet den där känslan när man...

...efter en hård arbetsvecka avslutar fredagen med att åka och storhandla på ICA Maxi innan man åker hem och "tar helg" på riktigt och upptäcker att det är überknökat med bilar på kundparkeringen och kommer på den där lilla detaljen man har glömt (att det är löningshelg). Edward Munch fångade den känslan så bra tycker jag:



Världens mest älskvärda man blir 62 år ung idag!

Ett stort grattis till världens bästa Bruce Springsteen!

Bättre att barnen får i sig frukt än godis, RedBull och sån skit i alla fall

Jaha, nu gnälls det över att det är en kostsam historia (ungefär 800 kronor per läsår) att låta sina barn som går i skolan ta med sig frukt. Skolan är avgiftsfri och blaha blaha. Visst, det är aldrig roligt med "dolda avgifter" men att barnen får i sig frukt måste väl ändå vara något att premiera, även om man får betala ur egen ficka.

Är det bättre att ungarna springer och köper godis på rasterna, eller ännu värre RedBull och sånt skit? (Ja, jag vet att det är 18-årsgräns på sånt skit men det lär väl följas sådär lagom strikt.) Det räcker ju att gå förbi ett ställe där de säljer godis vilken tid på dygnet som helst för att se en småknubbig unge gå stå och trycka i sig godis från en gigantisk påse. Då är såklart frukten bättre! Sen betyder det i och för sig inte att man stoppar gottesnaskandet helt bara för att man låter ungarna ta med sig en banan i ryggsäcken men det är i alla fall bra för barnen att ha med sig något. Jag betalar hellre för frukt åt mina ungar varje dag än att låta dem bli sockerjunkies som står och trycker hos den lokala godisnasaren. Eller, ännu värre, RedBulljunkies. Fastnar de i den skiten flyttar jag ut på landet där det inte finns någon livsmedelsbutik alls. Jag är övertygad om att generationen som nu slukar denna "energidryck" dagligen kommer att hamna fruktansvärt snett. Kan tänka mig att de kommer att bli ungefär som sådana där Vietnamnkrigsveteraner man ser sitter och skaka i någon hemsk dokumentär.

Frukt är (i alla fall någorlunda) nyttigt godis!

[The History of Michael Jackson]

Den här roliga (eller sorgliga, välja själv) illustrationen har jag "lånat" från Bored Panda, en väldigt bra blogg med betoning på det visuella. Besök den!



Huvudnyhet? Nu får GP allt ta och skärpa sig!

Nähä, är det verkligen sant? Facebook bygger reklam baserat på dina aktiviteter på Facebook! Detta hade jag väl aldrig kunnat lista ut, jag som trodde att det var en slump att reklamen där så ofta är sådant som jag kan vara intresserad av (typ coola t-shirts på gamla rock'n'rollfarbröder).

Men är detta något att uppröras över, världen blir mer och mer reklambaserad, det är väl ändå värre att gmailens reklam nishar sig, att det registeras vad man skriver i privata mail. Nämner man något ovanligt i ett gmail dyker det ofta upp reklam som har med det att göra strax efteråt. Naturligtvis har googlefamiljen också anammat detta sluga koncept.

Men, vafan... vad är det jag sitter och skriver, jag kör ju med AdBlock så jag slipper ju all reklam på nätet! Gör det ni med, surfandet blir betydligt trevligare utan all onödig reklam.



Nya och gamla halshuggningar

I Saudiarabien har nyligen en trollkarl dömts till döden och halshuggits. "Utöva trolldom och magi" är det visst dödsstraff på i det landet. I år har 42 dömts till döden medelst halshuggning i detta land där det verkar vara lite si och så med att hänga med i utvecklingen.


Bild från MTV.se (på de gamla kranierna, det nya vill jag helst slippa se)


Men är vi så mycket bättre här i Sverige då? I Motala har man nyligen hittar kranierträstavar, kranier som separerats från sina kroppar. Avrättade och uppsatta till allmän beskådan, kanske? Dessa kranier är i och för sig omkring 8000 år gamla. Lite före Saudiarabien ligger vi allt.

Guldmedalj till rubriksättaren


Lite nostalgi... ni minns väl Garbage Pail Kids?


Robinson-Robbans nya karriär?

Jag bara undrar, ÄR det Robinson-Robban som syns på reklamen för Backa Teater här i Göteborg? Jag tror det!



Bengt Liljegren - Pink Floyd; Musiken, människorna, myterna

 


Pink Floyd är ett band som jag förmodligen har läst mer om än lyssnat på. Senast igår köpte jag nya numren av de brittiska musiktidningarna Mojo och Uncut och naturligtvis var det stora reportage om bandet i bägge tidningarna. Bandet upphör aldrig att fascinera, tydligen. Själv har jag då inte lyssnat så mycket på dem, bortsett från debutalbumet Piper At The Gates Of Dawn som jag gillar väldigt mycket. Av någon anledning har jag inte satt mig in i bandets resterande utgåvor. Jag tror att den främsta anledningen till det är att det ofta skrivs om bandet som överpretantiösa, ljudfanatiker, tråkmånsar och annat som i alla fall skrämmer mig som tycker att perfekta rockalbum är Ramones debut och MC5’s Back In The USA. Korta, snärtiga och snabba skivor vars längd klockar in runt halvtimmen. Själva antitesen till Pink Floyds uttänkta musik. Sen hyllar många bandets skiva Dark Side Of The Moon och den brukar ofta kallas för världens bästa album men så märkvärdigt låter den inte 2011 (även om den förmodligen var helt unik när den kom 1973) och det är en av anledningarna till att i alla fall jag funnit bandet ganska överskattat. De låtar jag gillar med Pink Floyd gillar jag dock väldigt mycket, Wish You Were Here, Comfortably Numb och Another Brick In The Wall (Part 2) är i det närmaste helt perfekta låtar (trots att den sistnämnda är sönderspelad till bristningsgränsen). Men jag har hållit distansen till bandet. Tills nu, tror jag.

 

Historikern Bengt Liljegren har med Pink Floyd – Musiken, människorna, myterna skrivit sin första bok om musik. Tidigare har han skrivit framgångsrika böcker om bland annat Karl XII, Alexander den Store och Adolf Hitler varav den sistnämnda är en av de bästa historieböcker jag har läst. Kanske den allra bästa. Bevisligen klarar han av att skriva även om musik med stor bravur. Skulle Liljegren skriva en bok om exempelvis biodling skulle den förmodligen bli helt fantastisk, den med. Så bra är han.

 

Denna boks uppbyggnad skiljer sig inte från andra böcker jag har läst om musiker och band. Det börjar med de enskilda medlemmarnas uppväxt, hur de träffas, hur de bildar bandet, vart de hämtar sitt namn (just Pink Floyd fick sitt namn från de två bluesmusikerna Pink Andersson och Floyd Council och naturligtvis måste Liljegren skriva att det var väl tur att de inte döpte sig till Andersson Council, humor har han allt!), hur de får skivkontrakt, hur de spelar in sin debutskiva, hur de blir stora och hur de blir ovänner och så vidare. Den mallen är förmodligen svår att frångå när man skriver denna typ av böcker. Varför berätta historien på ett annat sätt än kronologiskt?

 

Liljegren är som sagt en formidabel berättare, det blir aldrig tråkigt eller ointressant när han berättar något. Efter att ha läst denna bok har jag blivit rejält sugen att ge Pink Floyds backkatalog en rejäl genomkörare. Sist jag gjorde det var när min pappa ville att jag skulle ”fixa” bandets alla skivor åt honom, då passade jag på att lyssna igenom materialet, men en snabb genomlyssning är nog inte rätt sätt att ta sig an detta mångbottnade band.

 


Betyg: 8/10


En bild på Kurt Cobain, hans dotter Frances Bean och en kattunge


Ett gyllene regn?


Berusad, avklädd, filmad, munpinnad, facebookad och kränkt!

Kring valborgsmässohelgen utsattes en man för ett ofredande. Mannen hade tillsammans med en kompis suttit och druckit lite hojtarolja i en terräng, lite valborgsmys sådär. Av okänd anledning avlägsnade sig mannens kompis och mannen somnade. Ett gäng yngre män upptäckte honom, drog iväg honom ut på en äng, klädde av honom och stoppade in trädgrenar i munnen på honom. Där var inte övergreppet slut, händelsen filmades och hamnade såklart på facebook. Mannen med facebooksidan, en 23-åring som enligt egen uppgift befann sig i ett cannabisrus vid händelsen, åtalas nu för ofredande. I polisförhör uppger mannen att händelsen var rolig och att filmen är en "underhållningsfilm".

Visst, berusade människor kan vara roliga att skratta åt ibland, det tycker jag med även om det såklart är synd om denne man som antagligen är alkoholist, dvs. sjuk. Det brukar röra sig en del alkoholister i området, jag minns speciellt en man som en gång ganska så sent en fredagskväll vinglade runt mitt ute på vägen när jag körde hem från ICA MAXI i Högsbo. Jag tror inte att han glömt mig heller, med tanke på att jag körde förbi i krypfart och tutade bestämt när jag var en meter bakom honom. Tror faktiskt han nyktrade till lite granna av händelsen. Eventuellt behövde han byta byxor efteråt också.

Hur som helst, att de gjorde som de gjorde med mannen är ett grovt övergrepp, även om han själv supit ner sig till apstadiet och försatt sig i detta hjälplösa tillstånd. Ingen har rätt att kränka en människa på detta vis! Det hade väl räckt att filma eller fota honom som han var, om de nu absolut skulle göra sig lustiga på mannens bekostnad. Eller var det egentligen inte så roligt, kan tänka mig att den berusade mannen i sig inte var lika rolig som mannen på bilden nedan (som det också är synd om, men ändå, bilden är rolig och så är det med den saken, hur synd det än är om mannen):


OBS! Mannen på bilden har inget (direkt) med inlägget att göra!

Go gubbe i nattliga pilsnerfilmsskrattchocker - måste flytta!

I Göteborg, den enda staden i Sverige där en mäklarfirma döper sig till Mäklar Anamma, gillar vi att skratta gott. Lite väl gott ibland kanske. En man tvingas flytta från sin lägenhet eftersom han är så högljudd. Mannens favoritsysselsättning är tydligen att titta på pilsnerfilmer och skratta gott. Och högt. Nattetid, kan tilläggas. Alla som träffat på en äkta göteborgare av det gamla gardet vet att de är väldigt muntra och har lätt att ta till ett högt skratt. Lite synd om mannen ändå, han som satt i sin lägenhet och hade det så gott och gemytligt. Synd att han måste flytta. Speciellt som det nu finns en (dock ganska mikroskopiskt liten) risk att han kommer att bli granne med mig.

Finn fem Quick

Äntligen fredag! Dags för lite lek och lattjolajbans, nu är det dags att gnugga geniknölarna och klara denna uppgift. Finn fem Quick. Thomas Quick alltså. Han har smugit sig in på en bild föreställandes mångkonstnären Jan Lööf, hela fem gånger syns han. Kan ni se alla Quick? Ledtråd: kolla detaljerna extra noga! Lycka till, och trevlig helg på er!




Shit, vad spännande!



Alldeles strax börjar Debatt på SVT1, och det är ett bra och seriöst program. Att det börjar är i sig inte sådär jättemärvärdigt och värt ett eget blogginlägg men ikväll är det minsann dags för min fru att göra TV-debut. Hon hade skrivit ett intressant blogginlägg om "förortsproblematiken" här i Göteborg för ett tag sedan och en pigg medarbetare på SVT Göteborg hade visst googlat fram inlägget i förmiddags, kontaktat Carola och bjudit in henne till TV-studion ikväll. I direktsänding! Oj, oj, oj vad spännande. Jag själv är väldigt nervös inför detta, kan tänka mig att min kära fru är ännu mer nervös. Hon är en smart och begåvad person men jag kan tänka mig att det inte är sådär jättelätt att sitta i TV och diskutera med erfarna debattörer. Om hon nu får komma till tals.

Carola ska ha stor cred för att hon ställer upp, att hon vågar ta chansen att vara med i TV. Själv hade jag säkert ballat ur, det är bra mycket lättare att vara en stöddig Tangentbords-Tarzan hemma vid datorn än att sitta i TV. Oj, vad spännande detta är! Hoppas på en intressant debatt nu! I programmet ska det utöver det eskalerande våldet i Göteborgs förorter handla om den eventuella U-båten utanför Göteborg och dessutom ska en av de oskyldiga terroristmisstänkta från ifjol träda fram.

Visuellt var ordet!


Så, nu är man typ kändis i Åm*l...

Ja, det ska stå Åmål i rubriken, men jag censurerade det. Stadens hemsida, i-amal.se tycker nämligen att det är så intressant när någon bloggar om staden att blogginlägg med "Åmål" med i rubriken automatiskt genererar utrymme på sidan. Därför fick mitt lite småsyrliga och elaka inlägg om staden förra veckan plats på sidan. För inte tog de med en länk till mitt inlägg för att de gillade det? Eller är de så glada att staden uppmärksammas att de ändå väljer att länka till inlägg om den, hur taskiga de än är? Eller tog de mig på allvar när jag kallade Åmål för en världsmetropol kanske? Nedan en dagsfärsk skärmdump från stadens hemsida:



Utövare av vattensporter gör det i havet!

Jag såg det här klistermärket igår och jag tyckte att det kändes lite väl perverst!



Samtidigt, på en tomt i Örnsköldsvik


Vilka av mannens egna insatser skulle passa på TV-kanalen?

Ulf Brunnberg tycker att för många av dagens TV-produktioner riktar sig till kvinnor, han vill ha mer macho-TV för riktiga män som sitter med nätbrynjan på och en ljummen 3,5:a i näven och nu ryktas det om att hans idé som lanserades under ett kontroversiellt avsnitt av Sommar i P1 ska bli verklighet. Brunnbergs ideal-kanal är knappast något som jag skulle titta på (tittar knappt på svenskproducerad TV alls, i och för sig) men ändå, lite cred ska han ändå ha för att han vågar kämpa i motvind, hur fårskallig och 100 år efter han ändå är i sina åsikter så får han ha dem. Sverige påstås ju vara ett land med åsiktsfrihet och om det stämmer eller ej kan man väl i och för sig diskutera.


"La, la la, jag hör inte vad du säger, la la la la vägrar lyssna la la la*


MEN, den intressanta frågan är ändå VAD FRÅN BRUNNBERGS EGNA INSATSER I FILM- OCH TV-VÄRLDEN skulle passa in i kanalen för äkta män med hår på bröstet? Första säsongen av kvalitetsserien Tre Kronor kanske? Alla Jönssonliganfilmer? G - som i gemenskap? Vette tusan, jag tycker att Brunnberg kastar sten i glashus, det mesta han själv varit med i är ju bara skit.

I am the Wordfeud King, I can do anything...

...i alla fall om jag spelar på ett "randombräde" och har lite flyt. 447 poäng på en och samma gång är väl OK?



Klart man kan bli arg, men vissa reagerar lite väl kraftfullt

William "D-Fens" Foster (huvudkaraktär i filmen Falling Down och lite av amerikas svar på Sverker Olofsson) gillade inte heller att hamburgaren du får i näven inte påminner om hamburgaren du ser på bilden. Dock kan man kanske eventuellt möjligtvis tycka att han överreagerade lite, lite. Kanske.




Angående detta: GP, GPSvD, DNDagenHDSkånskan, Norra Skåne, Borås Tidning

Älgen finns det bildbevis på, till skillnad från Jesus

Det har varit ett väldigt ståhej kring en älg som tuggat i sig lite jästa äpplen och blivit lite "salongs" ute på Särö. GP drog på och nyheten spred sig som ringar på vattnet, till och med CNN och BBC uppmärksammade detta. Inte nog med det, den svenska kristna sidan APG29 har också uppmärksammat händelsen. De tycker att detta är en icke-nyhet och att man istället borde lära sig om Jesus. "Tänk om nyheten om Jesus Kristus hade spridits lika snabbt". Ja, vad säger man APG29? Leta fram ett bra bildbevis på Jesus existens så garanterar jag att den nyheten kommer att spridas ännu fortare! Gärna en där han också är lite "salongs", han kunde visst göra vin av vatten så berusad lär han ha varit mer än en gång.


"Du ä min bäschta polare å ja älschkar deeeeeej"

Fornminnen och grova varumärkesintrång, välkommen till Mariestad

Idag besökte jag den charmiga staden Mariestad igen, förra gången noterade jag ett fornminne som jag glömde fotografera, eftersom jag hade uppgiften att bära ner 42 lådor från andra våningen i ett hus utan hiss så var jag helt enkelt inte pigg nog efteråt. Nu var det lite mindre att göra så jag var mer på alerten och lyckades fota det fina fornminnet! Parkeringsautomater som man aktiverar med mynt! Det var inte igår man såg sådana sist. Man kanske borde ringa dem (från en telefonkiosk?) och felanmäla eftersom det är omöjligt att få in VISA-kortet, hålet för kortläsaren är på tok för litet.

Som att inte parkeringsautomaten vore nog, jag såg dessutom en intressant skylt på samma gata, ett fiskeföretag har gjort en sånt där ogenerat varumärkesintrång som jag alltid skrattar så gott åt, de har snott den lille spjuvern Dennis utseende rakt av. För inte har Olssons Fiske betalat de som sitter på rättigheterna till Dennis utseende för att få använda honom på detta vis? Knappast!


De har allt sin charm!


Nämen... vad är det som skymtar där i bakgrunden?


Era pengar räcker inte så länge om ni blir skadeståndsskyldiga, Olssons Fiske!

Göteborgsföretag med ett intressant val av logotyp #8

Att någon på SWECO gillar Dead Kennedys är ju uppenbart, men att någon på Öckerö Mureri gillar en viss hårdrocksgrupp är ännu mer uppenbart, för inte är det direkt svårt att se varifrån de "lånat" typsnittet som används i företagslogotypen?




Play that funky music, white boy...


Åmål, London, Paris, New York...

I måndags besökte jag för första gången i mitt liv världsmetropolen Åmål. Jag kände inte till något om Åmål förutom att dess rykte som tråkhåla gav bränsle till Lukas Moodysson vid skapandet av en av de bästa svenska filmerna någonsin. Kanske den allra bästa?

I ett av Åmåls alla (nåja) skyltfönster såg jag tavlan på bilden nedan. Kan ni tänka er något mer deprimerande än att sitta och trycka i sin lya i Fucking Jävla Kuk-Åmål gloendes på denna (för övrigt otroligt osmakliga) världsmetropolstavla? Nej, det går nog inte!


Åmål - när du vill drömma dig bort för ett tag!

En bild föreställandes en ung Christer Pettersson, "before the fame"

"Ingen föds ond" / Sökarna, Daniel Fridell (1993)

En löparrunda i spöregn och lera gör en bara gott...

Tisdag är en av de veckodagar jag har schemalagt en löparrunda. Ikväll hade jag inte möjlighet att ge mig ut förrän klockan var ungefär 20:45, och jag tvekade lite först, det ösregnar och spåret där jag gör mina kilometrar brukar vara lerig och jävligt. Bara man kommer ut så spelar ändå vädret ingen roll. Faktiskt är det på vissa sätt härligare med lite tuffare väder att träna i. Man känner att man verkligen är en dedikerad idrottsman som inte låter något stå i vägen för det önskade målet (i mitt fall erhålla grym kondition). Jag och Rocky Balboa, liksom...



Den gode (hmmm...) onkeln ler i sin himmel

Hammerfalls gitarrist Oscar Dronjak spelade lite favoritlåtar i P3's Musikguiden och det föll visst inte alla lyssnare i smaken. Någon reagerade på att han spelade minst sagt grova låtar av Onkel Kånkel i programmet. De låtar som spelades var "Tjockfet", "Fem förkrympta förhudar", "Små strålar av sperma" och "Ingen Rolls Royce" och det fick någon att anmäla programmet till granskningsnämnden. Ska bli spännande att se vad som händer med detta, vi har trots allt yttrandefrihet i det här landet men kanske inte riktigt de låtarna passar att spelas innan de allra minsta har gått och lagt sig, programmet sänds mellan 18:30 och 19:30 och om man som förälder har radion på och ens barn ofrivilligt hör det där kanske man tycker att tilltaget var onödigt, hur mycket pro yttrandefrihet man än är. Jag personligen anser att låtarna (som såklart enbart är gjorda i provocerande syfte) inte bör spelas så de allra minsta hör dem, men samtidigt är det ju Dronjaks favoritlåtar och det var ju det programmet skulle handla om.

Hur det går för Oscar, eller rättare sagt de ansvariga på P3 får vi väl veta framöver. Onkel Kånkel själv är ju död sen några år tillbaka, men den här uppmärksamheten hade han garanterat gillat.

Förresten, att han spelade en jullåt i september verkar dock ingen ha reagerat på...

Take A Walk On The Wild Side And Phone Home To Fargo

Från vänster till höger; Lou Reed, E.T. och William H. Macy

Svårt att tänka på annat än pisslukten och "Theme from Godfather"

Konstnärerna Tomas Ferm och Ann-Charlotte Rugefelt Ferm ligger bakom ett konstverk, en skylt med texten "TÄNK PÅ DÖDEN" pryder ingången från centralstationen in till Nordstan (det där stora köpcentrat i centrala Göteborg som urgöteborgarna envisas med att kalla för "Femmanhuset" av någon konstig anledning). Tanken är säkert fin, man ska reflektera över sitt liv och sådär, men ärligt talat, hade de inte kunnat valt ett bättre ställe att placera skylten?


Foto "lånat" från GP


Denna gång kallas i folkmun för "urinröret", kort och gott för att det alltid stinker piss där nere. Som om inte det vore nog så är det alltid någon "trevlig" gatumusikant som plöjer "Theme From Godfather" på dragspel eller "Wonderwall" på akustisk gitarr. Eller, vad tusan! Kan man slippa tänka på lukten och ljudet där nere (akustiken är grym inne i den där gången, tyvärr) en liten stund och i stället ägna sig åt dödstankar så får vi tacka Tomas och Ann-Charlotte för detta briljanta konstverk!

Update (2011-09-06, 20:10:37): Många reagerade på skylten, de förstod inte att det var ett konstverk som det fanns tillstånd till, så den plockades ned (det var därför jag inte såg den när jag for förbi i morse alltså!) men den sägs vara "på väg upp igen". Bloggen kommer att hålla sig uppdaterad med denna skylts öde!

"Det sköna är det starka värt" /Ricky Bruch (R.I.P.)


Kisspaus?



...I hear you calling, but
I can't come home right now
Me and the boys are playing
And we just can't find the sound

Just a few more hours
And I'll be right home to you
I think I hear them calling
Oh Beth what can I do
Beth what can I do

You say you feel so empty
That our house just ain't our home
I'm always somewhere else
And you're always there alone

Just a few more hours
And I'll be right home to you
I think I hear them calling
Oh Beth what can I do
Beth what can I do

Beth I know you're lonely
And I hope you'll be alright
'Cause me and the boys will be playing all night


Äran för det fyndiga sammankopplandet mellan denna bild och ordet "kisspaus" måste jag ge till Mattias på Nonsensakuten, så cred till honom här, på en lite lagom undanskyld plats, sådär kvällstidningsdementiaktigt.

Underhållande och kärleksfull hyllning till hårdrockens giganter

Anders Tengner - Access All Areas, Mitt liv med hårdrockens giganter

Den man som betytt mest för hårdrocken i Sverige är utan tvekan musikjournalisten Anders Tengnér. Mannen startade som ung lokalradioamatör och ledde The Runaways svenska fanclub innan han gick vidare till TV och reportage i tidningar, främst OKEJ men även den egenstartade kortlivade hårdrockstidningen Rocket. Tengner har träffat i princip alla hårdrocksband av betydelse, de flesta är återgivna i en lååååång lista i slutet av den här boken, och listan är verkligen imponerande (Tengner är den ende svensk som någonsin intervjuat Axl Rose, bara en sån sak).


Anders Tengner med sin bok. Respekt!


I denna bok har han koncentrerat sig på de största, eller de som han anser är mest intressanta och var och en av dem får ett eget kapitel av varierande längd. Längst är kapitlen om The Runaways, Kiss och Deep Purple/Ian Gillian/Richie Blackmore/Rainbow/Whitesnake-inavlet, samtidigt är det dessa artister som betytt mest för författaren och det är de artister han träffat flest gånger, så det var väl oundvikligt. Inget fel på dessa kapitel, men de tar upp ungefär halva boken, och resterande band vill man i vissa fall läsa lite mer om.

Tengner lyckades alltid få till möten med de bästa intervjuobjekten, med en imponerande effektivitet verkade han snappa upp artister precis innan det stora genombrottet och uppmärksamma dem före alla andra och därigenom åtnjuta ett stort förtroende hos artisterna och faktiskt har han blivit vän med flertalet av dem. Det är stor skillnad på ödmjukheten och hålla-bägge-fötterna-på-marken-fortfarande-attityden artister emellan, vissa förblir genomtrevliga (Alice Cooper, Angus Young, Scorpions) och vissa förvandlas till svin när megalomanin slår till (Bon Jovi).

Tengner drar såklart en hel del sköna storys från sina upplevelser i turnésvängen, och det är det som är det allra roligaste att läsa, så klart. Till skillnad från boken Jag ljuger inte om rock’n’roll (EMA’s Tommy Ahléns i och för sig underhållande skandalbok skriven tillsammans med Håkan Lagher) är det skrivet mestadels med kärlek och inte enbart med bitterhet. Tengner har under åren behandlat artister som de har förtjänat det, han har alltid varit ärlig med dem och gett dem kritik när de förtjänat det. Under hela karriären har han vägrat smöra för artister som beter sig dåligt och för det har han fått respekt hos dem.

Självklart får vi bakgrunden och hela storyn till det omtalade Svar Direkt-programmet med Siewert Öholm (som ju blev uppmärksammat i 100 höjdare häromåret i en ganska så kraftigt omklippt version) där hårdrocken ensam fick bära hundhuvudet som skyldig till civilisationens förfall i västvärlden. Tengner ägnar stort utrymme åt att ord för ord återberätta hela inslaget i programmet Svar Direkt och det var garanterat pinsamt redan när det gick på 80-talet och det är såklart ännu mer pinsamt nu. Att Tengner var så återhållsam i bemötandet av kritiken han fick i programmet får vi en förklaring till i boken. Det var nog inte så lätt att sitta där i en studio fylld med diverse religiösa knäppisar och försvara musikstilen.

Faktafel brukar återfinnas i stort sett i samtlig litteratur, och tyvärr hittar jag ett par stycken här, dock är det inte när det gäller musik, där vet Tengner vad han snackar om, men faktiskt blandar han ihop Fredagen den 13:e del 4 med del 6 och kallar filmens huvudrollsinnehavare för Michael Meyers men det är såklart en annan läskig mördare från Halloween-filmerna som heter så. Vid ett par ställen kallar han dessutom den australienska staden Sydney för Sidney. Men det är petitesser, är man institutionaliserad hårdrockare så är man. När det gäller koll på hårdrock och metal är det nog få som kan slå Tengner på fingrarna i det här landet, eller rättare sagt i den här världen.


Europes Levén och Haugland - vänner i vått och torrt!


Detta är Anders Tengners oförfalskade hyllning till den musik han älskar så mycket. Kort och gott, gillar man att läsa om rockmusik på ett underhållande sätt av en dedikerad människa blir man rikligt belönad av denna bok. Om ni inte läser den får ni förresten inte veta vilken artist som enligt det häpna ögonvittnet Tengner oblygt visar sin penis som är i ”Dirk Diggler-size”, för den spoilern tänker jag inte bjuda på här. Däremot avslutar jag, som belöning för alla er som orkat läsa denna recension ända hit, med ett lagom snaskigt citat från Europetrummisen Ian Haugland som berättar om ett minne från USA-turnén 1988. Tänk att pudelpopsrockarna Europe var sådana svin när de var ute på turné!

”Jag låg och solade vid poolen på något hotell i USA när en snygg tjej dök upp och började smeka mig på benet. Jag kände att det färgade på lite, och när hennes hand var uppe och klämde på kuken stack jag själv ned handen i hennes bikiniunderdel. Hon var plaskvåt! Jag frågade om hon alltid gick omkring och var så våt, men hon log bara och sa ’nej nej nej, jag har just varit med [Europebasisten] John Levén’. Jag drog undan handen illa kvickt!”


Betyg: 8/10


Pst! Ett kraftigt redigerat sammandrag av Svar Direkt-avsnittet kan ni avnjuta här:



Sommaren är typ slut, inbillade fördelar med hösten samt lite om Wordfeud

Summer’s Almost Gone, som den megalomaniske spritfete ödlekungen Jim Morrison sjöng för sisådär 40 år sedan. Det har redan blivit höst, och efter en delvis väldigt regnig sommar känns det lite småtrist. Eller, rättare sagt så känns det otroligt deprimerande. Snart är det mörkt när man vaknar på morgonen och mörk när man kommer hem från jobbet, sen ska man tvinga på barnen vinterkläder var eviga dag, vilket bara det kan vara ett helt företag i sig.

 




Men, att gnälla på vädret, detta mest typiskt svenska som finns, leder inte någonstans och man får försöka inse att det det ändå har viss charm med höst och vinter. Det är svalt inomhus och en kall lägenhet är ju skönare än en jättevarm, man kan ta på sig sina fårskinnstofflor, en hoodie och kura upp sig i soffan för att glo på någon TV-serie (mer troligt att man kan hålla sig vaken i 45 minuter än två timmar, orken och fokusen brukar kunna ta ut sin rätt ibland kvällstid, jag är trots allt småbarnsförälder). Eller, who am I fooling, det där är ju bara skit jämfört med alla fördelar med sommaren.

 

Förresten, jag har också hakat på trenden med Wordfeud, dock spelar jag bara med min fru än så länge (om ni är riktigt snälla så kanske ni får mitt username om ni törs möta mig i en omgång). Det är väldigt roligt och jämfört med brädspelet Alfapet slipper man ju bråka om vilka ord som ska vara godkända och inte. Dessutom kan man låta spelet vara om man inte orkar spela för tillfället, förlorar på walk over gör man först om man inte lägger på 72 timmar. Det är kul att spela i alla fall, trots att det tar nästan lika lång tid att starta spelet på en iPhone 3 som det tar att få igång en Disney DVD™.


Varför tar det typ fem minuter att få igång filmen på en Disney DVD™

Varje gång mina barn ska få se film och de väljer en Disney DVD™ i original så förlorar jag plötsligt flera minuter av mitt liv, det tar minst fem minuter att få igång filmen! Om man har en nerpiratad DivX/XviD/Avi.-skiva så är det bara att stoppa in skivan (OM man har en sådan, jag pysslar dock inte själv med sådant såklart, *vissel vissel*) och trycka på play, sen är filmen igång. Snabbt, smidigt och framför allt gratis! Har man däremot en ärligt inköpt Disney DVD™ tar det flera minuter att få igång den. Först ska man vänta på en meny, sen klicka bort den, sen kan man välja "Fast Play" vilket man tror betyder att man kan snabbstarta filmen men det går inte för den egentliga meningen är att man istället för att välja bort alla trailers för andra filmer gör ett val där man helt enkelt väljer att köra hela skivan i ett sträck, filmen, trailers, bonusmaterial och reklam, dock vet jag ej i vilken ordning det kommer i. Mycket bortkastad tid blir det hur som helst varje gång man ska starta den förbaskade filmen. Ungefär lika lång tid som det tog mig att skriva detta viktiga inlägg. Eller, det kanske inte var så viktigt egentligen. Nu har jag redan kastat bort tio minuter av mitt liv på en massa onödligt skit idag, och klockan är bara strax över 14. Fan.


Äkta digital magi (och en massa väntetid)


Rulltrappa som fungerade som reklampelare för "The Simpsons Movie"


Victoria, ät lite paj och gå ned i vikt (Walking-kit på köpet!)

Victoria har kommit över sina ätstörningar men det vill visst ViktKlubb.se råda bot på!


En önskan om förändring och en kul bild, "Justin Bieber Action Figure"

När jag startade den här bloggen var det först och främst för att det är så roligt att skriva, men det har på sista tiden blivit mer och mer roliga bilder och inte så långa texter till dem. Visst, roliga bilder är alltid trevligt men det är varken ett särskilt kreativt eller personligt sätt att blogga. Så, jag ska försöka skärpa mig lite och rikta in mig lite mer på textförfattandet igen, även om jag såklart inte kan undanhålla mina bloggbesökare de allra bästa bilderna jag hittar, som denna (lånad från DES):



Hur tämjer man en tigerhona? Med ett skott? Nej, med ett par byxor!



"Though she was a tiger lady, our hero didn't have to fire a shot to floor her. After one look at his Mr. Leggs slacks, she was ready to have him walk all over her." Kan detta vara den mest säljande inledningen på en annonstext någonsin? Vem vill inte ha ett par sådana byxor. Tyvärr är annonsen från stenåldern så dessa mirakelbyxor tillverkas inte längre.

Klippdockan Ralf Edström

Here you have it, fotbollslegendaren Ralf "Beh!" Edström som klippdocka... Men ni yngre bloggläsare som inte har en susning om vem denne legendar är, det går precis lika bra att leka att det är Howlin' Pelle Almqvist från The Hives.


Nästan i elakaste laget, eller?


David "Fluktaren" Letterman ser något han gillar...


free counters

RSS 2.0