Drinking beer... LIKE A BOSS!

Ramlade över ett smått fantastiskt klipp på Bruce Springsteen från en spelning i Philadelphia för tre dagar sedan. Han är som bekant ute på sin Wrecking Ball-turné och just nu är det staterna som gäller. Till sommaren kommer han till Sverige och själv tänker jag se honom bägge kvällarna på Ullevi. Det blir konsert sex och sju jag ser med denne man. De fem konserterna jag har sett med Springsteen är de fem bästa konserterna jag har sett. Ingen annan bjuder (ja, jag vet att biljetterna kostar en del, men ändå) på sig själv så mycket som denne gigant. På skiva är han bitvis väldigt bra, på scenen är han fullständigt magisk. Tre timmar brukar konserterna landa på och det känns aldrig som att han vill gå av scenen. I detta klipp bjuder han inte bara på sig själv, han blir även bjuden på en uppfriskande öl av någon i publiken han promenerat ut i under en svängig version av den gamla Stax-dängan "Raise Your Hand"... sätter sig ner och dricker den... som en Boss, helt enkelt. Resultater blir att jag längtar ännu mer till slutet av juli. Man kan inte annat än älska den här mannen:



Återvinning

Dags för ännu ett slöbloggsinlägg med en liten best of Facebookgrejer, ikväll är det Earth Hour 2012 men jag drar mitt strå till stacken och sparar lite energi redan nu genom att återanvända lite gamla prylar. Ha de' gött!


Sheena älskar kaksmet!



En gång, runt 2002-2003 var den en tant som sa till mig, "Jag måste bara säga en sak, jag tycker att du är så fruktansvärt lik Frodo från Sagan om ringen"

 

 

 

Borde inte Madonna sluta sjunga att hon är en "girl" i sina nya låtar? Hon fyller ändå 54 i år.

 

 

 

Ulrika Messings man har gått ner 60 kg, tydligen värt hela framsidan på Aftonbladet /ser så mycket viktigt i världens segaste kö, Hemköp Frölunda Torg

 

 

 

ENERVY - Shit Music Only

 

 

 

Idag på den internationella kvinnodagen uppmärksammas och hyllas KVINNAN, nu ångrar sig nog narcissisten Madonna att hon kallar sig "girl" i sin senaste hitlåt.

 

 

 

Dela KONY2012-filmen känns som årets motsvarighet till att ta svininfluensavaccinet.

 

 

 

När jag hör rockmusik i någon av reklamradiokanalerna med "bäst musik just nu"-inriktning börjar det alltid klia så fruktansvärt mycket i mina öron. Kan jag ha drabbats av nickelbackallergi?

 

 

 

 



Vad nöjd jag är över hur vi uppfostrar döttrarna, behandlar dem som det de är, BARN. De är alltså befriade från den där prinsessa-rosa helvete-Blanche Fleur-utvecklingshämmande skitmallen så många andra föräldrar låter sina döttrar fastna i. Skitiga barn är lyckliga barn, prinsessor har tråkigt.

 

 

 

Usch, en radio står på här på jobbet så jag "lyckades" höra årets schlagervinnare precis. Försöker undvika skiten in i det sista men verkligheten kommer visst alltid ikapp mig. En riktig jävla skitlåt var det iaf, lät som låten bara hackade.

 

 

 

Råkar jag befinna mig i en mörk gränd en sen kväll och stöter på ordet "imon" så lovar jag att jag kommer att slå ihjäl det.

 

 

 

Vaknade upp på måndagsmorgonen med Timbuktus Wiehe-cover "Flickan och kråkan" på hjärnan. Den har inte lämnat mig än. Skjut mig.

 

 

 

Strax norr om Falkenberg ligger det ett ställe som heter Morup. Undrar om Thomas Erikssons mamma kommer därifrån?

 

 

 

‎- Vilken rockstjärna var känd för att alltid betala lite extra för bra service när den kom från könsneutrala personer?

- Jimi Hen-dricks.

 

 

 

Mycket vårsol nu, till er som gillar att "få lite färg" vill jag bara ge ett råd, om ni sträcker fram huvudet i tron att ni ska få en bättre bränna så är det lönlöst, närheten till solen ökar minimalt, det ser bara larvigt ut. Speciellt om ni spänner era ansiktsmuskler samtidigt.

 



 

 

 



Tänk om man hade en nedcabbad sportbil att köra omkring i nu när det är sådan härlig vårsol. Vilken liten penis man skulle ha.

 

 

 

Facebook kallar det "Personer du kanske känner". Jag kallar det "Personer jag tyvärr vet vilka de är".

 

 

 

Åh, nåt skit på Disney Channel nu där de pratar om prinsessor som väntar på en "snygg prins". Samtidigt säger de att alla prinsessor är "självständiga". Vilket dravel.

 

 

 

Jag vet inte om det har med någon annalkande 40-årskris att göra, men jag har för första gången sen typ 1993 börjat lyssna lite på Metallicas tre första igen. Bitvis riktigt bra var de, innan Cliff Burton dog, innan Lars Ulrich blev musikvärldens mest hatade man och innan James Hetfield började låta som att han samtidigt klämde ut en allt för stor bajskorv i slutet av varenda mening han sjöng.

 

 

 

Fick nyss höra: "Du var stark, fast du ser så späd ut".

 



 

 



Ni vet den där känslan när ni ser att ni har fått en vänförfrågan här också blir ni jätteglada eftersom ni är vana att folk tar bort er som vän oftare än ni får en ny också kollar ni vem det är och då är det någon från andra sidan jordklotet som ni inte har en susning om vem det är? Har den nu.

 

 

 

Hörde en kort reklamjingel på pajaskanalen Rockklassiker nyss. En sån där mansröst som låter som de som pratar i amerikanska filmtrailers förkunnade; "OM DU GILLAR CELINE DION... DRA ÅT HELVETE". Det var ju häftigt. Det kanske hade varit ännu häftigare om det spelat något tuffare än Aerosmiths "I don't wanna miss a thing" direkt efter. Den är ju minst lika smörig som "My heart will go on".

 

 

 

Dead Kennedys t-shirten är på (man måste ju vara fin när man ska på styrelsemöte - speciellt som idag när det är för första gången)!

 



 

 

Intressant halloweenkostym!

 

 



Igår fick de våfflor på barnens dagis, min dotter Sydney (snart sex år, om ni undrar) hade tryckt i sig TOLV stycken. TOLV!

 

 

 

Körde nyss bakom en bil med registreringsnumret HBT 666. Jag lyckades inte se föraren men jag är ganska säker på att det inte var Göran Hägglund.

 

 

 

Hur många av er tänker titta på TV3 02:50 inatt när de för hundrade gången repriserar komedin Ed - matchens hjälte? Ja, det är filmen där Matt "Joey från Vänner" LeBlanc spelar mot en apa.


Let's be frank about this thing...



Är det bara jag som tycker att vår svenske brottarstolthet Frank "KSHS" Andersson påminner en hel del om en av karaktärerna i Fantastiska Fyran?

Veckans broderi

Min blogg ägs av Aller Media, och då passar det väl bra med ett litet broderimönster nu när det är helg och allt. Eller, mönster och mönster, det är i alla fall en bild på ett riktigt lyckat broderi. En sån här tavla skulle göra det trevligare och gemytligare i vilket hem med självaktning som helst. Om någon av mina läsare är duktiga på det här med broderi får ni mer än gärna göra en tavla med det här motivet åt mig. ASAP.



En mindre smickrande jämförelse...

...som jag verkligen hoppas att Morgan Alling inte hittar vid ett av alla de tillfällen han googlar sig själv. Har ni också noterat att han till utseendet påminner en hel del om världens mest kände nu levande norrman (nej, inte Skavlan) Anders Behring Breivik?


Alling (till vänster) ser sådär lagom nöjd ut över detta blogginlägg!

Sheenas första tandläkarbesök

För första gången i sitt liv skulle Sheena idag besiktas hos tandläkaren, samtidigt som storasystern också gör sitt årliga besök. Sydney har redan varit där ett par gånger innan så hon var inte nervös alls. Inte Sheena heller. Inte igår när vi pratade om det, inte i morse, inte idag när jag hämtade dem på dagis, men lite smått nervös blev hon allt i väntrummet hos tandläkaren. Han vars mottagning vi går till är en mycket lugn och sympatisk människa som vi känner personligen (barnen känner hans dotter) så det har gått bra varenda gång tidigare. När det var dags för barnen ville Sheena vara först och det fick hon. Hon såg så söt ut när hon hoppade upp på tandläkarstolen, kolla:




Om man känner henne syns det så väldigt tydligt att hon är nervös, samtidigt som hon inte kan dölja hur spännande hon tycker att det är. Det var tydligen väldigt häftigt att stolen hissades upp, det tyckte hon om. Sen fick hon ha "haklapp" på sig också, det var skoj. Så här såg det ut när tandläkaren (nu tänker jag göra gratisreklam för denne eminente dentist, han heter Andreas Holmlund och hans mottagning finns på Torslanda Torg) kollade in bissingarna:




Det här blir nog en minnesvärd dag i hennes liv. Efter kontrollen fick hon en tandborste, tandkräm och ett litet klistermärke. Detsamma för storasystern, så här såg hon ut under den årliga besiktningen:




Efter tandläkarbesöket skulle Sheena absolut inte kissa innan vi gick därifrån, självklart kom hon på att hon behövde det när vi strax efteråt stod i kön inne på Hemköp för att inhandla mjölk och grädde till den utlovade pannkaksmiddagen, men det löste sig, en trevlig person ur personalen lät oss låna personaltoaletten - toppensnällt! Efter dessa bestyr for vi hemåt (en biltur som tar ungefär 20 minuter men som idag tog 35 minuter på grund av bilköer och vägbyggen), lagade mat, åt, slängde ner barnen i badkaret och nattade dem. De har somnat gott nu, efter en händelserik dag.

Betyder det här att vi äntligen snart bli av med honom för gott?


Dagens T-shirt: Dead Kennedys (logo)

Det har inte uppdaterats så där överdrivet frekvent i denna kanske kronjuvelen av mina bloggkategorier. Mest för att det har varit kallt så in i bomben och då har man inte samma möjligheter att glida runt i coola tischs. Men, nu är det soligt och som vi göteborgare säger "gött" och då passar det perfa att damma av sina gamla t-shirts för ännu en säsong (nej, 2012 blir nog inte heller året jag växer upp)? Vad i t-shirtväg passar det bättre att inleda det som vi nog kan kalla försommar med än en med Dead Kennedys klassiska logotype (känd från det här välbesökta Sweco-inlägget)? Förmodligen ingenting. Här är den i alla fall, ryggen ser lika dan ut men där är trycket bara i vitt. California über alles!


Det som syns till höger är en toalettdörr med barnteckningar på!

En reklam från den tiden fetmagaranti användes som ett säljande argument


Legenden om Guns N' Roses i en väldigt tafflig svensk översättning

 


Welcome To The Jungle - Legenden om Guns N' Roses av Stephen Davis



Som läsare av den här bloggen har förstått så håller jag den musik Guns N’ Roses gjorde väldigt nära hjärtat, de är utan tvekan ett av de band jag lyssnat mest på, tyckt mest om och frågan är väl om Appetite For Destruction är världshistoriens bästa album alla kategorier. Vissa dagar är den det. Den här biografin är skriven av Stephen Davis, som bland annat skrivit Led Zeppelin-boken Hammer Of The Gods (som jag inte läst än – skämmigt) och på originalspråket är den nog hyggligt bra för att vara en bok som bandmedlemmarna inte haft ett jota med att göra. I den svenska översättningen blir den tyvärr mer tafflig än nödvändigt och det drar ner värdet i den betydligt.

 

Jag tänker inte bli långrandig denna text om denna bok vars originaltitel är det lite tuffare Watch You Bleed – The Saga Of Guns N’ Roses, men det är en helt okej genomgång av bandets historia som helt klart är värd att läsa om man gillar bandet, men välj i stället den engelska versionen om ni får tag i den. Det haltar för mycket i översättningen (även om det såklart blir lite festligt att de afroamerikanska funkrockarna Living Colour i den svenska översättningen kallas ”black metal bandet”). Dock är det inte bara översättningen som tabbar sig, jag har tidigare rapporterat om en grov årtalsmiss och liknande tabbar återfinns det fler av här.

 

Men, som sagt, gillar man bandet kan man faktiskt plöja boken, mina invändningar till trots. Nu har jag i alla fall beställt GN’R-basisten Duff McKagans självbiografi It’s So Easy (och andra lögner), den hoppas jag mer på.

 

Ska vara lite snäll med betyget, eftersom jag utgår från att den är mycket bättre på engelska.

 

 

Betyg: 6/10

 

 

Lite bonus:

Guns N’ Roses framför sitt faktiskt väldigt lyckade rapmetal-experiment ”It Tastes Good, Don’t It” med en minst sagt obscen text. Denna låt gavs tyvärr aldrig ut på skiva men framfördes live några gånger:



 



Lite mer bonus:

Guns N’ Roses låt ”Cornshrucker” som heller aldrig gavs ut. Jag tror att den var påtänkt för GN’R Lies men till och med på den hade den nog ansetts som allt för oanständig. Ni kan ju prova med att räkna snuskiga ord eller nåt, men bra är den:

 




97-97 vart har du tagit vägen nu?

Mannen vars rygg den här bloggen är känd för att klia, MattiasNonsensakuten, skrev en riktigt rolig uppdatering av den gamla JustD-slagdängan "87-87" idag och den kan ni alla kolla in och skratta igenkännande åt och ni hittar den här. Texten ska visst vara ett "hafsverk" men nog blev den rejält fyndig. Och perfekt att länka till en kväll som denna när man vill bjuda sina läsare på något roligt men inte riktigt har motivationen att genomföra något. I morgon kanske...

Till dess (eller när det nu blir) får ni hålla till godo med en bild på mig själv från (just d)etta år, 1997. Jag var ganska nyss fyllda 21, hade precis köpt (jajamensan, 15.000:- gick den loss på!) min första lägenhet i Korsta i nordöstra Sundsvall. Det här fotot är taget när jag precis hade flyttat in, Billy-hyllan signalerar att jag inte direkt hade kommit i ordning. Jag jobbade på Vin & Sprit-fabriken och pluggade lite och sådär. Och gjorde väl mitt bästa för att se ut som Jim Morrison. Dock tror jag inte att Ödlekungen bar vita strumpor. Eller jeans heller för den delen. Sen tror jag inte att han drack Norrlands Guld heller, men han hade nog gillat det. Trevlig helg på er!


Vänsterfoten?!?! Vad sjutton håller jag på med?

Lyssna på Stålmannen, säg aldrig ja till en cigarett!

Förr, innan TV'n och datorn stal barns lediga tid, var det barnens läsande av serietidningar föräldrarna klagade på. Det ansågs fördummande. Dock fanns det en hel del fina budskap dolda i den USA-imperialistiska propagandan så enbart hemska kan de inte ha varit serietidningarna. Kolla in Stålis här, i full färd med att stoppa nikotinets framfart. Lysande!





BREAKING NEWS - Nu har det hänt stora grejer!

Aftonbladet, den hetaste kandidaten till årets Guldspade, förnekar sig inte. Jag har till min telefon deras tjänst BREAKING NEWS (ja, det utskrivs med versaler). Tjänsten, som är gratis, skickar ut ett meddelande så fort det hänt någonting spännande, eller ska man säga "spännande"? Breaking News betyder ungefär "Väldigt intressanta nyheter som precis har inträffat och som du förmodligen är intresserad av att veta", och vad tycker då Aftonbladets ledning är denna typ av nyheter? Jo, saker i stil med detta som kom upp i söndags:




Jaha, en fotbollsspelare har gjort mål i en match. Visst, Fernando Torres är en av få fotbollsspelare jag i alla fall känner igen på foto, och jag vet såklart att fotboll är världens största sport och väldigt många är intresserade av fotboll, men är det intressant för allmänheten att just han har gjort mål i en match? Nja. Har tänkt på de här nyheterna de kallar BREAKING NEWS ett tag nu, och gjorde en skärmdump för eventuellt framtida bruk. Intressant att det två minuter senare kom ännu en för allmänheten jättespännande och viktig nyhet:




Precis den typ av nyheter vi alla vill veta. Tack, Aftonbladet.

Cortina, platsen där AC/DC gjorde sin svenska konsertdebut 1976

Idag körde jag av en slump förbi en väldigt intressant plats, Cortina i Vinberg. Jag hade väl en någorlunda hum om vart platsen låg men jag blev faktiskt lite förvånad när jag körde förbi den, man kör in vid Falkenberg och kör mot Ullared för att ta sig dit. Vad är det då som är så intressant med detta dansbandsställe? Jo, där gjorde - tro det eller ej - AC/DC sin första Sverigespelning, 1976, som pausunderhållare (!!!) till dansbandet Jigs (ja, de med "Robot Romeo"). Hur det kom sig att Australiens hårdast rockande band hamnade i den här hålan tänker jag inte gå in på, det står det att läsa om exempelvis här, men nog kändes det lite speciellt att beträda den här marken. Bon Scott har varit här för i helvete! Klassisk mark.









Bert Lennart - snacka om komplett underhållare

Finns det något inom underhållning som han inte behärskar?

Några tänkvärdheter från Henry Rollins (Axl Rose, take notes!)


Rådgivande omröstning... vilken frisyr tycker ni att jag ska ha?

Jag börjar bli hyggligt less på mitt hår nu, det har blivit på tok för långt. Har under vintern mestadels dolt mitt barr under en mössa, men nu när det börjar bli lite varmare funderar jag på att skaffa mig någon form av frisyr igen (sist jag klippte mig var förra sommaren och då rakade jag av mig alltihopa så ni kan ju tänka er ungefär hur det ser ut nu). Dock undrar jag vilken frisyr jag ska välja att skaffa mig. Enklast, och billigast, är ju att plocka fram sin gamla trimmer och bara skala av alltihopa, fördelen är att man slipper bry sig, nackdelen är väl att jag inte direkt passar jättebra i det. Men, vad tycker ni, ska jag återanvända någon av mina tidigare frisyrer som syns på bilden här nedanför? Vilken frippa är jag snyggast minst ful i?




1. Jugend
2. Failed Synth
3. Kungen av Kungsan
4. Adult
5. Prison
6. Bobby
7. Modboy
8. 70's Tennis
9. "Charlie Sheen"


Lämna gärna ert förslag i kommentatorsfältet, välj mellan 1-9, eller ännu hellre en bildlänk till något bättre.

En facebookstatus jag blev ganska så nöjd över


I och för sig stavas det väl Blanche Fleur kanske, men skit samma, budskapet går fram ändå! Hur uppfostar ni med döttrar era barn? Får de leka, skita ner sig och ha kul eller har ni dem som prydnad? Behandlar ni dem som "prinsessor" kanske ni borde skaffat er dockor att leka med istället?

Jan Gradvalls legendariska recension av The Doors-boxen i tidningen Pop

"En strandraggare med Rimbaud i backfickan förblir ändå alltid en strandraggare". En klassisk sågning av The Doors-boxen som gavs ut 1997. Betyget blev 1 av 10 för Jim och grabbarna.



Lazy sunday afternoon...

Världens tråkigaste blogginlägg brukar börja med att beskriva att man inte har någon fantasi att blogga eller att man är lite för trött eller något sådant - ja, men skit i att blogga då, liksom. Däremot kan man krydda beskrivandet av sin lättja med en lite rolig bild som man har haft liggandes där på hårddisken i ett halvår så blir inlägget genast lite roligare:




Ja, jag har en lat söndag idag. Eller, i morse sprang jag en halvmil i alla fall, men efter det så har det inte direkt varit någon action. Barnen ser en film, jag ska försöka lägga ifrån mig laptopen och försjunka in i en bok. Det är en lazy sunday afternoon idag, en sån som The Small Faces sjöng om för ett tag sedan. Fast, den låten handlade säkert egentligen bara om knark. Fortsatt trevlig helg på er!


Och ja, jag vet att den bara heter "Lazy Sunday", uppladdaren har tabbat sig!

Varför är det så ofta faktafel i böcker?

Just nu läser jag boken Welcome To The Jungle – Legenden om Guns N’ Roses av författaren Stephen Davis. En rakt igenom väldigt intressant och bitvis välskriven bok om ett av världens största rockband. I ett kapitel berättas det om när Axl Rose för första gången åker från Indiana till Los Angeles ”sent 1979” för att leta upp vännen Izzy Stradlin. Där beskrivs på ett levande sätt hur Axl släpps av i närheten av busstationen i centrum och möts av billig skit, gräsförsäljare, horor, tiggare, knarklangare och nattöppna burritostånd, bland annat. För att göra scenen mer levande för läsaren har författaren skrivit: ”en bergsprängare matade ’The Message’ av Grandmaster Flash and the Furious Five: It’s like a jungle sometimes/it makes me wonder/how I keep from going under”.

 




Jamen, det var väl bra beskrivet, och man kan dra en parallell till Guns N’ Roses låt ”Welcome To The Jungle”, kom kanske Axl på embryot till den där och då? Jättesmart att liksom väva in att han hörde gatans moderna musik där. Men, om man är intresserad av den moderna populärmusikens historia vet man att ”The Message” gavs ut först 1982. Han kan omöjligt ha hört den låten där. Sen om han har sagt det i en intervju eller om det är författarens hittepå-journalistik vet jag inte, men denna typ av faktafel förstör så mycket av min läsupplevelse. Det övriga materialet tappar tyvärr i trovärdighet och det är trist när boken i övrigt är riktigt intressant.

 

På ett annat ställe står det att Slippery When Wet från 1986 är Bon Jovis debutalbum. Själv tillhör jag dem som inte förknippar Jon Bon Jovi och hans orkester med direkt angenäma lyssningsupplevelser, men nog visste jag att detta inte var bandets första skiva. Jag visste att de hade gjort två eller tre album innan, kollade upp det snabbt och Slippery When Wet är bandets tredje skiva. Det tog mig några sekunder att kolla upp det.

 

Ska det vara så svårt att skiva en bok baserad på fakta som inte innehåller en massa faktafel av denna sort? Vissa kanske tycker att jag är larvig som stör mig på dessa saker, men människor betalar för dessa böcker, de som skriver dem får betalt, och den som korrekturläser får också betalt. Sen har jag säkert gjort en del fel själv exempelvis här i bloggen, MEN jag har ingen korrekturläsare (även om min fru snabbt brukar upptäcka eventuella slarvfel), jag får inte betalt för det jag skriver och ingen har betalat för att läsa det heller.

 

Ser någon ett fel jag gjort här i bloggen blir jag för övrigt glad om det kommenteras så att jag kan ändra så fort som möjligt. Rätt ska vara rätt!


Samtidigt, hemma hos manusförfattaren till Sean Banan i Seanfrika


Jakten på världens bästa låt, del 34

"Machine Gun" av The Commodores

Lionel Richies musikaliska arv förknippas främst med pinsamheter som "Hello" (med världens kanske sämsta musikvideo) och "Say You, Say Me", för att inte tala om "We Are The World" som han skrev tillsammans med Michael Jackson. Smetiga pekoral och riktiga skitlåtar - även om den sistnämnda drog in ofantligt stora pengar till de svältande i Africa men rent musikaliskt var det såklart en bedrövelse.

Om nu den gode Richie var pinsam under 80-talet så hade han då ett formidabelt 70-tal bakom sig, som medlem i funkbandet The Commodores. De flesta har hört Faith No Mores "Easy" och säkert gillat den, men många vet inte att det är en väldigt originaltrogen cover på The Commodores-låten. "Three Times A Lady" är också en låt ni kan ha hört av The Commodores men den är väl inte sådär jätterolig, en liten föraning om vad som komma skulle när han inledde sin solokarriär.

Här är däremot något av de mest svängiga låtar som spelats in, den instrumentala "Machine Gun", från debutalbumet med samma  namn från 1974. Första gången jag hörde denna låt var i en scen i filmen Boogie Nights, en sekvens där man genom ganska korta klipp får se framgångssagan Dirk Diggler växa fram. Snabba klipp där Dirk bränner pengar och roar sig. Och dansar. Till just denna låt. När jag hörde den första gången förstod jag också vart Beastie Boys samplat vissa partier till låten "Hey Ladies", en annan fantastisk låt som kanske dyker upp i den här bloggen framöver.

Var så goda, den första instrumentala låten i den här "listan", här i ett framträdande från den legendariska amerikanska TV-showen Soul Train. Hur många dåliga grejer Richie än gjort så kan ingen ta ifrån honom det här. Jag har svårt att tänka mig att någon på denna planet var coolare än Lionel Richie 1974:



GN'R-trummisen Steven Adlers självbiografi, Appetite For Destruction

 



Appetite For Destruction; Sex, droger & Guns N' Roses av Steven Adler


Ännu en bok om en knarkande musiker som man gillar när man läser om honom trots att han betett sig som en riktig idiot under hela sitt vuxna liv. Trummisen Steven Adler var med och grundade Guns N’ Roses, det utan tvekan största rockbandet i slutet av 80- och början av 90-talet men kickades ut inför inspelningarna av Use Your Illusion-skivorna. Däremot medverkar han på debutalbumet Appetite For Destruction, världshistoriens mest sålda debutalbum. Detta är såklart Adlers största bedrift här i världen och lika självklart som att Janne Olssons bok Stockholmssyndromet till största delen handlar om Norrmalmstorgsdramat handlar denna bok om tiden runt albumet. Ett album som för övrigt gett namn åt boken (och till Adlers nuvarande band, Adler’s Appetite).

 

Kort GN’R-historik: Steven Alder och Slash är barndomskompisar och startar Guns N’ Roses tillsammans med Axl Rose och Izzy Stradlin som tidigare spelat tillsammans i ett band som hette Rose. Samtliga medlemmar kommer från Los Angeles men bandet blir komplett i sin originaluppsättning när Seattlebördige Duff MacKagan svarar på en annons där bandet söker efter en basist. I princip samtliga medlemmar pysslar inte med något svagare än heroin och det är fullständigt makalöst att det här gänget lyckas leverera 80-talets utan tvekan bästa rock’n’roll. Eller att de ens lyckades samla ihop dessa fem strulputtar in i en inspelningsstudio över huvud taget.



 

Appetite For Destruction - ett av världens bästa rock'n'roll-album!

 



Det är såklart om tiden i Guns N’ Roses man vill läsa och det är efter att ha läst Slash biografi intressant att höra Adlers synvinkel på vad som egentligen hände när bandet bildades och varför det gick som det gick med bandets originaltrummis. Adler har enligt egen utsago behandlats illa, när bandet skulle uppträda på en välgörenhetsgala fick han inte ens veta innan vilka låtar som skulle spelas och då var det bland annat en låt de aldrig spelat tidigare. Förmodligen var det Axl som av någon anledning ville manövrera bort Adler från bandet. Adler luras bland annat till att skriva på ett kontrakt där han avsäger sig alla framtida inkomster från bandet mot en engångssumma på 2000 dollar.

 

Vad kapitlet kallat ”Axhole” handlar om behöver man inte vara raketforskare för att lista ut. Axl var en formidabel sångare och fantastisk frontman, men privat fick han en skruv lös där uppe i pallet när framgången började komma. En skruv som blev allt lösare ju större bandet blev för att sedan trilla av helt någon gång runt 1996 då han ersatte Slash med någon konstig UFO-aktig filur med en hink på huvudet.

 

Att Axl var en primadonna kom inte som någon nyhet, en hel del har man läst om honom tidigare. Samma dag som bandet ska skriva skivkontrakt med Geffen håller Axl sig undan, de andra hittar honom mediterandes uppe på taket (!) till den legendariska klubben Whiskey. När bandet strax innan det stora genombrottet får en exklusiv chans att spela förband till Alice Cooper dyker Axl inte ens upp, så bandet får istället jamma och improvisera någon form av konsert och inför den numera legendariska konserten MTV filmade och sände under namnet Live At The Ritz vägrar Axl gå på scen och allting blir en halvtimme försenat. Anledningen? Han hittade inte sin bandana.

 



Ett gäng sminkade pundare; Duff, Izzy, Axl, Slash & Adler

 



Man får dessutom veta hur det gick till när bandet ska komma överrens om hur alla royalties ska delas upp. Axl kräver mest i royalties men ingen annan säger ett ord. Adler säger att eftersom Axl skriver de mesta av texterna bör han ha lite mer, men ingen annan säger något om det heller. Adler erbjuder sig att ge Axl 5% av sina royalties. Ingen säger något. Axl får då 25%, Slash, Duff och Izzy 20% och Adler 15%. Alla nöjda, utom Adler.

 

Adler beskriver ärligt och utlämnande om inte bara livet med Guns N’ Roses. Sin uppväxt, där han faktiskt avslöjar en obehaglig upplevelse i de tidiga tonåren, en händelse som han fram till denna bok inte yttrat ett ord om till någon berättas det levande om och detsamma gäller den långa period som tyngre drogmissbrukare efter han lämnade Guns.

 

Som vanligt belönas läsaren av en rock’n’roll-biografi av stora mängder sex, droger och tja, ännu mera sex och droger. Bland annat får vi veta vad Adler och Mötley Crüe-basisten Nikki Sixx hittar på hemma hos den sistnämnde och exakt hur bisarrt och udda Aerosmiths Steven Tyler hanterar ett gäng med groupies.

 



Bandets utan tvekan gladade medlem - Steven "Popcorn" Adler

 



Något som tyvärr drar ner helhetsintrycket är att korrekturläsaren verkar ha gått på semester när det var en tredjedel kvar att läsa igenom. Helt plötsligt dyker det upp en mängd slarvfel. Att gruppen Megadeth stavas Megadeath får man väl acceptera, men när Aerosmith-sångaren Steven Tyler får sitt efternamn ändrat till Taylor flera gånger på samma sida blir man väldigt irriterad. Speciellt eftersom namnet stavades rätt på uppslaget innan.

 

Det här är en bok helt klart väl värd att läsa om man har det minsta intresse av Guns N’ Roses, jag kan inte annat än rekommendera den.

 

Snart väljs Guns N’ Roses förresten in i Rock ’N’ Roll Hall Of Fame och det sägs att samliga originalmedlemmar kommer att närvara vid ceremonin. Fan vet om det stämmer, ingen av medlemmarna har pratat med Axl på länge. Kommer de att spela någon låt där och då? Det vette tusan, men enbart att få se dessa fem människor stående bredvid varandra kommer att bli ett stort ögonblick. Om det nu inträffar. Det hänger som vanligt på den där bångstyrige Axl, allting.

 



Betyg: 7,5/10

Fyra ovärdigt korta bokrecensioner

Har läst några böcker den senaste tiden och känner att jag måste redovisa lite om dem här bara sådär rakt upp och ner och ganska så komprimerat. Tyvärr får ni inga matiga och referensfyllda recensioner av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte orkar. Lite ovärdigt mot författarna kanske, men så får det bli denna gång. Har just läst Guns N' Roses-trummisen Steven Adlers självbiografi och den ska jag skriva lite längre om, men nu får ni hålla till godo med dessa korta rapporter:


Just Kids av Patti Smith


Fantastisk välskriven bok om Pattis liv tillsammans med konstnärsvännen Robert Mapplethorpe, rekommenderas starkt till den som är intresserad av konst, New York, musik och välskrivna böcker i största allmänhet. Patti Smith är helt klart mycket begåvad även som författare och når rent poetiska höjder i denna bok. Stark åtta. (8/10)



Gustavs grabb av Leif GW Persson


Allas vår favoritkriminologs självbiografi är både rolig och berörande, en stor del av boken ägnas åt den så kallade bordellhärvan och det är något som jag tycker är väldigt intressant. Men även hans unga år beskrivs ingående. Gillar man GW (klart man gör!) så gillar man denna bok. (8/10)



Dramat på Norrmalmstorg av Per Svensson


Är man som mig intresserad av den svenska nutidshistorien så är detta en bok man med stor behållning kan ta sig an. Trots att den är skriven av en journalist från Expressen. Denna dag-för-dag-skildring av vad som hände inne på banken de där dygnen 1973 då Janne Olsson och Clark Olofsson fick hela landet att engagera sig i detta fall är faktiskt helt ok. Mycket om politik och hur det såg ut i Sverige under denna intressanta tid. Komplettera gärna med Janne Olssons självbiografi Stockholmssyndromet - en självbiografi. (6/10)



Svenska koncentrationsläger i Tredje Rikets skugga av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg


En genomgång av hur det fungerade på de svenska koncentrationsläger Sverige hade runt tiden för andra världskriget. Läger som tog emot kommunister och nazister och andra oliktänkande. En helt klart intressant bok, men den är i ärlighetens namn lite väl träig att läsa. Trots den imponerande researchen. Men, är man mer intresserad av ämnet än vad jag är så uppfattar man den nog som bättre än vad jag gör. Dock är det alltid intressant att läsa om Socialdemokraternas visioner och byggandet av folkhemmet. (6/10)

Världspremiär för Bruce Springsteens nya album, på ett ICA Maxi nära dig!



På tisdag släpps ett av årets mest efterlängtade album, Bruce Springsteens Wrecking Ball. Dock har ICA Maxi-butiker runt om i landet helt missat vilket releasedatum det var som gällde denna gång och helt sonika ställt ut skivan i butik. Tre dagar före den officiella världspremiären ICAs presschef hävdar att det för personalen är "omöjligt att hålla koll på det officiella datumet när skivan ska släppas". Tror fan det, ICA kan ju inte ens ha koll på datumen på sin egen köttfärs!

Satt du också och tittade på introt till Juttu-språka på finska för att få se lite tecknat?



Är man som mig född i mitten av 70-talet kommer man ihåg den här vinjetten till Juttu - språka på finska. Det kanske är svårt för de av Pokemon epilepsidrabbade Generation RedBull-kids som växte upp under senare generationer att ta in att det i stort sett inte visades något tecknat alls på de två TV-kanalerna vi hade. Visst, en gång i veckan var det Tom & JerryLilla Sportspegeln och på lördagarna satt man och såg Go' Morgon Sverige bara för att få en skymt av Hacke Hackspett. Mer tecknat än så var det knappast, och någon videobandspelare hade man inte heller alltid tillgång till. Jag kommer ihåg att jag verkligen gillade den här vinjetten, av den enkla anledningen att den var tecknad. Jag känner även en några år äldre kvinna som var "kär" i mannen i Anslagstavlan-vinjetten. Så svältfödda på tecknat var vi.

Hur man gör för att slippa att barnen fingrar och försöker nalla när man skär mat

Visa dem den här bilden och berätta att det kan hända en olycka om man är för klåfingrig, det fungerar garanterat:




Nej, jag har inte visat bilden för mina barn, för när jag hittade den hade de redan börjat nå den åldern där de slutar fingra sådär jättemycket när man skär korv och grönsaker inför middagen. Men, ni kanske har problem med små hungriga och klåfingriga barn där hemma? Visa dem bilden ovan, vips så är problemet löst!

Grattis på 70-årsdagen, Lou Reed



Idag fyller Lou Reed 70 år. Lou är en musiker som gör precis vad som faller honom in vilket är en snäll omskrivning för att han inte har gjort någonting riktigt vettig på ungefär hur lång tid som helst. Senast han kläckte ur sig ett riktigt bra album var 1978 då han släppte Street Hassle. Men, creddig är han och har man varit med om att starta världens (kanske) viktigaste och bästa band The Velvet Underground kommer man undan med i stort sett vad som helst (gränsen går väl någonstans vid bisarra samarbeten med Metallica och Pavarotti). Men, nu glömmer vi Loutallica-albumet Lulu, U2's version av "Perfect Day" och det faktum att Lou Reed ser ut som E.T. och istället fokuserar vi på låten "Heroin" från Velvet Underground & Nico (den så kallade "bananskivan"). En av världens bästa låtar från ett av världens bästa album. Lou Reed har skrivit den och det är en anledning så god som någon till att älska honom. Grattis, Lou!



Andra chansen

Nej, det här inlägget handlar inte om det där programmet som så många svenskar väljer att titta på (eller, på ett ställe gör det ju faktiskt det!) men det handlar om ett så kallat slöbloggandeinlägg igen. Dags att reprisera lite Facebookstatusar och krydda det med ett par bilder. Mycket nöje? Det vette tusan, men trevlig helg på er i alla fall!

 

 

Väntar på att Sheena ska somna men det kan ta ett tag misstänker jag, hon hade nämligen smugit sin in i köket på dagis och druckit upp en mugg med kallt kaffe som stod där och lockade på diskbänken. Kanske därför hon är så speedad nu och ligger och låter och har sig i sitt rum.

 

 

 

Tänker avvakta med tidslinjen tills den dyker upp av sig själv. Då tänker jag mottaga den med glädje och använda den där fina bilden där Christer Pettersson ligger naken på en fäll som bakgrundsbild. Kommer att bli jättefint.

 

 

 

Har vid 35 års ålder lärt mig acceptera min klena skäggväxt, växer väl ok men inget alls framför öronen så schyssta polisonger är bara att glömma. Idag kom dock ett rejält bakslag, noterade två gråa skäggstrån på hakan!

 



‎Sätt lås på gylfen grabbar, brudarna är galna! /Svensk titel på den amerikanska "vuxenfilmen" Babyface från 1977.

 

 

 

I Malmö tar många det här med skottår bokstavligt.

 

 

 

Jag har läst namnet Sean Banan men jag har inte hört honom än. Säg, är det något jag har missat? Är han bra?

 

 

 

 

 

 

Ordet "infamös", borde det införas i SAOL tycker ni?

 

 

 

För de som inte hinner/orkar gå på gym men som ändå vill få in lite konditionsträning i sitt liv lanserar Friskis & Svettis nu sin sitt-app.

 

 

 

‎3 371 000 svenskar såg på melodifestivalen i lördags vilket betyder att 6 100 174 svenskar gjorde något annat.

 

 

 

Aftonbladet skriver om 9-årige Viktors scoop: Fredrik Reinfeldt gillar Magnus Uggla. WOW! Vilket scoop, verkligen oväntat! Man trodde ju att hans favoritmusik var gjord av artister som Einstürzende Neubauten, Nation Of Ulysses och Albert Ayler.

 

 

 

Jag fattar ingenting, "OLLAS" fungerar på wordfeud, men "OLLAD" fungerar inte!

 

 

 

 

 

 

Bevara monarkin, stoppa kungen i formalin.

 

 

 

Idag erhåller min fru Carola den stora guldmedaljen i tålamodskategorin, kvinnan har stått ut med mig i tolv år. Träffat mig dagligen. Skulle ni palla det? Nä, misstänkte det. Jag älskar den kvinnan!

 

 

 

Det rapporteras att Victoria och Daniels bebis är fullt normal. Glädjande nyheter, men tänk på att tidningarna skrev samma sak när morfarn föddes.

 

 

‎Victoria hade lite problem vid förlossningen, ungen ville inte komma ut självmant så barnmorskan fick ta till Estelle-rycket.

 



‎- Pappa, du är min lilla gulleplutt!
- Men, jag är väl inte så liten?

- Jo, det är du. Om man jämför med havet.
/Min femåring Sydney och jag söndagsfilosoferar lite

 

 

 

 

 

 

Hur många gånger i ens liv inträffar detta: man är ute och kör med firmabilen och radion spelar en sprillans ny Springsteen-låt med titeln "Death To My Hometown" EXAKT när man kör förbi Ullevi? Låten i sig var i ärlighetens namn inte i närheten av att vara så omtumlande som själva händelsen, för det kändes MAGISKT. Oh July, where art thou?

 

 

 

Om Depeche Mode-sångaren Dave Gahan blir impotent får han börja sjunga "I Just Can't Get It Up" i refrängen istället.

 

 

 

Undrar hur mossig min 21-åriga arbetskollega tycker att jag är när jag kopplar in iPhonen i jobbstereon och spelar GN'R Lies från 1988?


free counters

RSS 2.0