Minnessten över Cliff Burton, Dörarp

Jag har besökt landets mest historiska mark, i alla fall när det handlar om hårdrock. Vilken annan svensk plats med hårdrocksanknytning nämns med samma mytologiska termer som Dörarp norr om Ljungby, den lilla hålan med 145 invånare som 1986 blev vida omtalat då Metallicas turnébuss välte i en olycka som tog basisten Cliff Burtons liv? Ja, möjligen Cortina då.

 

 

 

Clifford Lee Burton, 1962-1986

 

 

 

Det är relativt lätt att hitta till denna plats, kommer man på E4:an norrifrån så är det skyltat med Dörarp ett par mil ovanför Ljungby och där svänger man av. Man kör på ”gamla” E4 parallellt med nya, och svänger således egentligen inte in i Dörarp (om man inte kör fel, vilket förmodligen en och annan nyfiken turist gjort – men i Dörarp syntes inte ens en liten närbutik till, så litet är det) utan platsen, vid den numera nedlagda vägkrogen Gyllene Rasten, ligger precis INNAN man kommer till sjön som ligger mellan gamla E4 och Dörarp. Själva minnesstenen ligger bara femtalet meter från gamla E4. Kommer man på den från norr så ligger denna plats alltså på höger sida, strax innan man far in i själva Dörarp. På denna plats ligger alltså en minnessten för Cliff Burton (själva bussolyckan var egentligen ett par hundra meter söder om stenen, på en åker) som restes 2006, 20 år efter olyckan.

 

Cliff Burtons betydelse för Metallica kan inte underskattas, för rent krasst är det såhär: de tre första albumen med bandet, Kill ’em All, Ride The Lightning och Master of Puppets = väldigt bra, de efterföljande albumen = inte så kul. Sen kan det faktum att James Hetfield mer och mer sjunger som en parodi på sig själv spela stor roll i bandets försämring men de melodislingor och idéer Burton bidrog med gjorde bandet till vad de var i början – ett fantastiskt band. Efter Burtons död blev bandet mycket större, rent utan ett av världens allra största band alla kategorier men det är inte att likställa med att de skulle ha blivit bättre.

 

 

 

Hälsningar från fansen...

 

 

 

Jag kommer faktiskt ihåg allra först gången jag hörde Metallica. Det var hemma hos min klasskompis Magnus som hade spelat in Master of Puppets-LP’n på kassettband. Kraften som slog mig från den smattrande öppningslåten ”Battery” var chockerande. Det här var så mycket hårdare än allt annat jag dittills hade lyssnat på i hårdrocksväg. Jag tror att detta var hösten 1988, strax innan ”One” släpptes på singel, bandet första musikvideo och den låt som först öppnade dörren för bandets kommersiella genombrott som kom rejält 1991 med The Black Album, som var en effektiv riffig kommersiell historia men vid den tiden kändes Nirvana som ett bättre alternativ.

 

Det var hur som helst en väldigt speciell känsla att få befinna sig på denna plats som man har hört talas om så länge. Minnesstenen var fin och det var rörande att se att fans lämnat sina små hälsningar till legendaren. Fans från Polen, Italien och Tyskland hade lagt dit sina saker på denna plats som emellanåt förmodligen ”gravplundras” av okänsliga individer. Ett flertal plektrum hade de lagt där också. Det kändes som en fin minnesplats, jag tror att många har känt samma speciella känsla som jag gjorde när de besökt den. Cliff Burtons aska är för övrigt strödd över Maxwell Ranch i Kalifornien, ett av hans favoritställen.

 

Befinner ni er i krokarna är det helt klart att rekommendera en liten omväg för ett hedrande besök på denna plats, avslutar inlägget med min favoritvideo med Cliff Burton, från Metallicas hyllningsvideo Cliff 'em All som kom på VHS 1987, "For Whom The Bell Tolls" live den 31:a augusti 1985. Handen på hjärtat, har Metallica gjort någon bättre låt än denna? Har någon förresten sett hårdare ut än vad Cliff Burton gör i detta klipp, i sina utsvängda jeans, jeansjacka och Misfits-tischa?

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: mrdantefontana

Fint skrivet. Jag minns fortfarande när jag fick nyheten att Cliff gått bort. Och, i Sverige! av alla ställen. Tung dag det där. Håller fullständigt med gig i din analys över bandets karriär med och utan Cliff. Väl vald låt också. Tack!

Svar: Tack så mycket. Jag hade ingen koll på Metallica 1986, jag var vid tillfället förmodligen djupt försjunken i Depeche Mode-albumet "Black Celebration", dock lyssnade jag på Metallica mer än något annat band 1989-1991 (dvs min höstadieperiod). Besök platsen om du har möjlighet.
Jonas (SEX NOLL TVÅ)

2012-09-02 @ 15:52:55
URL: http://easydreamer.blogspot.com/
Postat av: mrdantefontana

Har faktiskt besökt platsen. Dock långt innan den vackra stenen kom på plats. Jag är något lite äldre än du. Jag var tvättäkta hårdrockare åren 1983-1986. Lyssnade på kill 'em all bara några veckor efter den släppts. Efter 1986 droppade jag mina boots och jeansjacka med ryggtryck (Saxon). Men, eftersom hårdrocken var min första stora kärlek finns den med mig i små doser än idag. Att första gången höra Metallica och deras Hit the Lights var en upplevelse. Hårdrocken hade tagit ett stort farligt steg längre fram.

Svar: Jag började lyssna på W.A.S.P., Twisted Sister och Iron Maiden i tidig ålder, sen blev det mycket Depeche Mode en period, sen blev jag "hårdrockare" igen för att någon gång i slutet av högstadiet mer gå in för Nirvana, Ramones och annat. Kul att du var med redan från början, men förstår då att du verkligen hört Metallicas musik förändras till det sämre.
Jonas (SEX NOLL TVÅ)

2012-09-02 @ 16:13:15
URL: http://easydreamer.blogspot.com/
Postat av: SpaderEss

Kommer ihåg det väldigt väl, då det sammanföll med att N.J.B. gänget kom hem från studion när deras första singel spelats in. Skrev lite om det här.
http://spaderess.blogspot.se/2012/05/let-good-times-roll-del-2-en-bit-av.html

Sorgligt som sagt. Läser just nu Metallica boken och han verkar ha varit en väldigt skön lirare över lag.

Svar: Jag läste hela din "serie", tror aldrig jag gav dig beröm för den mycket fint skrivna och väl illustrerade följetong. Jag läser faktiskt också Metallicaboken just nu, lånade den för några dagar sedan, har kommit till strax efter utgivningen av Kill 'em All. Mycket bra skriven överlag, men tycker verkligen att den fick en dålig översättning, Enter Night blir "Droger, terapi och rock'n'roll". Det låter bara skvaller om det.
Jonas (SEX NOLL TVÅ)

2012-09-02 @ 18:30:09
URL: http://spaderess.blogspot.se/
Postat av: SpaderEss

Tack, det var roligt att skriva om gamla tider.:-) Jo, översättningar blir sällan bra, men jag hoppas att boken fortsätter som den börjat. Jag är ocå i faggorna av Kill 'em All.

Svar: Ja, det är helt klart lovande. Jag blev så fruktansvärt sugen att börja utforska alla de där NWOBHM-banden som avhandlas där i början, har rätt dålig koll där. Har du några rekommendationer?
Jonas (SEX NOLL TVÅ)

2012-09-02 @ 20:19:37
URL: http://spaderess.blogspot.se/
Postat av: SpaderEss

Det finns så många, men mina favoriter är Judas Priest, Demon, Iron Maiden, Angel Witch, Saxon och givetvis mina husgudar Motörhead. Def leppards 2 första plattor (resten har jag svårt för).

De flesta banden knutna till NWOBHM har något godis att bjuda på och sedan är det ju dom som mer eller mindre är godis rakt igenom.

Svar: Okej, tack för tipsen! Judas har jag såklart hört en del av men mest lösa låtar här och där, Iron Maiden har jag hört allt av men föredrar de tre första, innan det blev för mycket melodislingor kan man säga. Motörhead älskar jag allt med. Saxon har jag mest hört "hits" med också. Def Leppard har jag hört de mest kända albumen av, Angel Witch och Demon kan jag inte minnas att jag har hört. Ska försöka botanisera mer i denna djungel. Gillar att lyssna på nya grejer och det är inte direkt svårt att göra det i dagens läge :-)
Jonas (SEX NOLL TVÅ)

2012-09-02 @ 21:16:07
URL: http://spaderess.blogspot.se/
Postat av: Anonym

Vi var där i onsdags på väg ner till Sweden rock och passade på att göra en avstickare. Tragisk historia.24 pr gammal och skulle varit 53 i år..

2015-06-08 @ 12:48:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
free counters

RSS 2.0