Så mycket Ebbot

Så vek jag då ner mig till sist och gav, tack vare Ebbot Lundbergs medverkan, programmet Så mycket bättre en chans. Vanligtvis brukar jag unvika de allra största programmen vars avsikt är att underhålla så många som möjligt, då de sällan berör mig det minsta. Tog dock inte många minuter innan jag fastnade i detta. Programmets upplägg (i och för sig likt så många andra TV-produktioner inköpt från en utländsk förlaga) är i det närmaste genialt. Sju artister från vitt skilda (nåja) genrer samlas för att framföra varandras låtar. En artist per program och de övriga medverkande tolkar varsitt självvalt verk av denne. Om det nu är självvalt, här behöver man inte vara någon fullblodscyniker för att förstå att TV4 och skivbolag till viss del styrt och ställt.
 
 
 
 
 
Nu har jag sett två program och jag får, lite motvilligt men ändå glädjande för mitt framtida tittande, säga att jag faktiskt gillar det jag ser (och i vissa fall hör) trots att jag inte alls känner att allting är så spontant som det verkar. Jag tror till exempel att de som får sina låtar framförda inte alls blir tagna på sängen när de en minut innan låten framförs får veta vilken låt artisterna valt. Förmodligen är det tagning tre eller fyra av låten vi ser i slutprodukten, men ja, det mesta klipps ju ihop för att fungera dramaturgiskt nu för tiden. I första programmet var det Lill Lindfors som stod i centrum och de versioner av låtarna som framfördes var i ärlighetens namn överlag ganska bleka och förutsägbara. Förutom Ebbbot, den forne Union Carbide Productions- och The Soundtrack Of Our Lives-hjälten. Han lyckades omvandla den i och för sig trevliga "Fri som en vind" till något som lät i det närmaste som ett tema från en James Bond-film, framfört av sextiotalsbandet Love. Till och med en liten blinkning till Led Zeppelin petade han in i slutet och Lill blev så tagen att hon började prata om att hon ville pyssla med rock'n'roll (hur spontant det nu kändes, ungefär lika konstlat som när hon i slutet av programmet försökte sig på någon form av rap och hip-hopdans med Ken Ring). Hur som helst märktes det att Ebbot gick in helhjärtat i projektett och han var helt klart bäst i det första programmet.
 
I andra avsnittet som sändes i helgen var det Bo Sundström från Bo Kaspers Orkester som var i fokus. Ett band som jag personligen tycker är väldigt bleka, har dock inte lyssnat på något av deras album eller ens deras texter men de har inte tilltalat mig alls. Även denna gång var det Ebbot som levererade bäst. Likt Kung Midas lyckas han göra guld av precis vad han vill. Låten "Dansa på min grav" låter i original ganska småputtrig och texten försvinner in i någon form av behagligt gung men Ebbot lyckades verkligen beröra med sin version som redan nu känns som en stark kandidat till årets bästa låt, och då menar jag inte bara i TV-programmet. Jävlar vilken sångröst han har. Thåström är sveriges bästa sångare men vem är egentligen den näst bäste, är det Freddie Wadling eller Ebbot?
 
 
 
 
Inte så pjåkigt. Men, det är egentligen en stor del av programmet som känns överflödigt, och något som redan efter två avsnitt retar mig är middagsdelen då det ska tas upp något allvarligt som ska locka fram tårar hos de medverkande (och oss som tittar). Lill berättade om hur det var att vara ensamstående mamma och Bo Sundström berättade om sin döde lillebror och om kämpiga delar av sitt äktenskap. Nästa vecka ska årets "rappare" Ken Ring berätta om när någon dog i hans famn (såg vi i teasern) och Agnes Carlsson ska förmodligen berätta om när hon råkade spilla ut en hel flaska sockerdricka över sin samling Pokémonbilder.
 
Men trots allt ett väldigt sevärt och intressant program som jag kommer se klart hela säsongen av och faktiskt så ångrar jag att jag inte sett de tidigare säsongerna. Dock, se programmet genom ett kritiskt filter. Men det ska man ju göra med allt man ser så det visste ni ju redan. 

Kommentarer
Postat av: SpaderEss

Jag gillar programmet och har följt det från starten. Dock tycker jag att årets upplaga är den blekaste låtmässigt än så länge. De enda som levererat är precis som du säger Ebbot och i viss mån Ulf Dageby.

Håller även med om att programmet är lite väl "mallat" men det är skönt med ett musikprogram som inte enbart går ut på att tävla eller att vara nedrig. Jag gillar den trevliga tonen. Dock kan jag inte annat än störa mig å det grövsta på Ken Ring. Jävlar vad den mannen är upptagen med att försöka vara nidbilden av sig själv. Han stod verkligen inte först i kön när intelligens delades ut. till och med Agns stod längre fram i kön. :-)

Svar: Ja, det är väldigt gemytligt, men det vore helt klart mer intressant att plocka bort det där inslaget när de ska göra något ihop, konst av skrot osv, roligare att höra dem sitta runt middagsbordet och dra sköna stories.
Jonas (SEX NOLL TVÅ)

2013-11-06 @ 14:16:59
URL: http://spaderess.blogspot.se/
Postat av: SpaderEss

Jo

2013-11-08 @ 00:02:21
URL: http://spaderess.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
free counters

RSS 2.0