Christer Pettersson - Syndabocken

Idag uppmärksammas årsdagen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. 26 år har gått och i år har dagen av naturliga skäl inte uppmärksammats i närheten av så mycket som ifjol, då det var 25 år sedan. 25 är en jämnare siffra (och ifjol var även det datum mordet hade blivit preskriberat om inte lagen hade hunnit ändrats), och nu har vi det uppmärksammade barnet Estelle att fokusera på istället, men nog ska det ältas lite om Christer Pettersson igen. Aftonbladet är än en gång mästare på att koka soppa på en Christer Pettersson-spik. En soppa som blir smaklösare och smaklösare för varje år som går – det var inte Christer Pettersson som mördade Olof Palme. Jag har tidigare skrivit om detta ganska komprimerat här, men dagen till ära väljer jag att publicera en väldigt expanderad version av den texten. Var så goda:

 



 



I mångas ögon gick sanningen om mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986 i graven i och med Christer Petterssons död år 2004. Att det var Pettersson som sköt Palme är för många den enda accepterbara sanningen. Att han friades av en enig hovrätt spelar ingen roll, de flesta lever i tron att det ändå var Pettersson som utförde dådet. Polisen arbetade i stort sett inte med teorier om alternativa gärningsmän mellan den tid som flöt mellan frigivningen av Pettersson och fram till hans död 15 år senare. Tingsrättsdomen och Lisbet Palmes självsäkra vittnesmål, sensationsmedias rapporteringar om Palmemordet och Petterssons odlande av sin egen myt är de främsta faktorerna till att den allmänna uppfattningen är att det var Christer Pettersson som sköt Olof Palme. Att så skulle vara fallet är osannolikt, han har begått många dåd i sitt liv, till och med ett dråp, men han mördade inte Olof Palme.

 

Christer Petterson dömdes för mordet på stadsminister Olof Palme av en oenig tingsättsjury den 27 juni 1989 men friades av en enig hovrättsjury den 2 november samma år. Hovrätten ansåg att bevisen mot Pettersson var allt för svaga, den tekniska bevisningen var obefintlig och att det dessutom saknades en motivbild. Men i majoriteten av det svenska folkets ögon var det Pettersson som mördade Olof Palme den 28:e februari 1986. Från den första häktningen av Pettersson den 14:e december 1988 och medierapporteringen av den, fram till Petterssons död den 29:e september 2004, fick han leva med den ständiga känslan av att anses vara skyldig till detta mord. När det i februari 2011 var 25 år sedan Palmemordet inträffade uppmärksammades dådet väldigt mycket i media, igen. Återigen ansågs Pettersson av många vara den skyldige till dådet. När jag berättade för andra att jag är väldigt intresserad av denna för Sverige så otroligt viktiga händelse, kom nästan alltid frågan om Christer Petterssons eventuella skuld upp. Men varför stannade bilden av Christer Pettersson som gärningsman kvar i folks medvetande efter den friande domen? Det vill jag så gott det går redovisa, omfattningen av denna en av världens största mordutredningar är enorm så jag har valt ut de, enligt mig, mest väsentliga delarna.

 

 

Människor tror allt för ofta på vad de läser i tidningar och ser på TV. Jag vill med detta exempel på något som felaktigt blivit en sanning mana folk till att själva ta reda på fakta om saker de vill veta mer om i stället för att döma någon utifrån hörsägen. Mina personliga erfarenheter från andra människor är att många tror allt för mycket på vår nyhetsrapportering. Tänk själv, ta reda på fakta och tänk källkritiskt!

 

 

 

Frågeställningar

 

På vilka grunder dömdes respektive friades Christer Pettersson?

Kan det ha varit Christer Pettersson som mördade Olof Palme?

Varför anses Christer Pettersson av så många vara mördaren?

Om det inte var Christer Pettersson, vem var det då som utförde dådet?

 



Fakta

 

Redan den 28:e maj 1986, på dagen exakt tre månader efter mordet på Sveriges socialdemokratiska stadsminister Olof Palme förhördes Christer Pettersson upplysningsvis om sina förehavanden på mordkvällen. I det läget förelåg ingen misstanke om brott. Pettersson hade under den aktuella kvällen uppehållit sig på den illegala spelklubben Oxen i närheten av mordplatsen. Klubben var känd för att dra till sig människor från samhällets utkant och han kunde tänkas ha sett eller hört något intressant kring tidpunkten för dådet. Efter detta förhör tog det ca två och ett halvt år innan polisen började tänka på Pettersson som en tänkbar gärningsman. Hans telefon sattes på avlyssning och han hämtades åter in för förhör den 14:e december 1988. Det skulle dröja nästan ett helt år innan han försattes på fri fot igen.

 

Under det förhör som nu utspelades ingick även en vittneskonfrontation där Lisbet Palme, änka till Olof och dessutom brottsoffer eftersom gärningsmannen försökt mörda henne också, pekade ut Christer Pettersson som förövaren. I och med detta utpekande häktades Pettersson och sedermera väcktes åtal mot honom. Utöver Lisbets vittnesmål hade ett annat vittne sett Pettersson utanför biografen Grand under mordkvällen, den biograf där makarna Palme såg filmen Bröderna Mozart för att strax efter filmens slut bli beskjutna i ett gathörn några hundra meter därifrån. Enligt vissa vittnesuppgifter ska dessutom Pettersson ha ett rörelsemönster som är likt det hos den gärningsman flertalet vittnen sett i och kring det så kallade Dekorimahörnet, det gathörn där Sveavägen möter Tunnelgatan, den plats där Olof Palme sköts till döds.

 

Enligt den fällande tingsrättsdomen var det Christer Pettersson som mördade Olof Palme, han dömdes till livstids fängelse men överklagade och hovrätten ansåg att bevisen mot honom var allt för vaga och han försattes på fri fot. Efter den friande domen arbetade den så kallade Palmegruppen inom polisen mestadels med att hitta nya bevis mot Pettersson, men trots nya vittnesuppgifter och en alternativ motivbild för dådet avslog Högsta domstolen resningsansökan mot honom. De nya bevisen ansåg som allt för svaga för att leda till en fällande dom.

 

Tiden mellan frigivningen och sin död levde Christer Pettersson mycket på myten om sig själv som tänkbar gärningsman. Svensk media spelade mycket på detta, främst TV3, där Pettersson ofta ställde upp och gav ett skrämmande intryck. I media kom ibland nya vittnesuppgifter fram, det handlade exempelvis om att han skulle ha skjutit Palme av misstag, i tron att det var langaren och ägaren till spelklubben Oxen, Sigge Cedergren eller att han mördat Olof Palme på uppdrag av den samhällshatande vännen Lars Tingström, mannen som i media kallades ”Bombmannen”. Många olika uppgifter, men det blev aldrig någon resningsansökan mot Christer Pettersson, han avled år 2004 och många tror att han tog sanningen med sig i graven. Efter hans död fortsatte spekulationerna och polisen trodde att Pettersson grävt ned mordvapnet vid sin mormors grav, en plats han enligt uppgift besökte ofta.

 

Vem som mördade Olof Palme vet ingen, förutom den eller de som var inblandade i mordet. Det fakta man verkligen har om mordet är platsen där han sköts, vilken typ av ammunition som användes, ungefär vilken typ av skjutvapen och en ungefärlig längd på gärningsmannen. Olof Palme var en stark politiker med många fiender, och det har talats om högerextremister inom Stockholmspolisen, amerikanska CIA, rasistiska organisationer från Sydafrika, allt från enskilda galningar till stora organisationer. Dock har hittills inga konkreta bevis framkommit, rykten och indicier är det som polisen har att arbeta med.

 

 

 

Analys

 

Det starkaste vittnesmålet mot Christer Pettersson är tvivelsutan Lisbet Palmes utpekande, ett bättre vittne än någon som varit så nära inpå mördaren är svårt att få och hennes uppgifter bör stämma, naturligtvis skulle hon inte peka ut någon annan, hon vill se den skyldige få sitt straff för dådet. Detta är i alla fall den bild av vittnet Lisbet som gemene man har. Visst, jag tror också att hon vill ha rätt man dömd för dådet, och jag tror att hon tror att det verkligen var Pettersson hon såg den där kvällen. Men jag tror inte att det var han som stod där. När Lisbet pekade ut Pettersson var det efter att konstant ha matats med information från spaningsledningen och hon visste att det var en 41-årig alkoholist som var aktuell som tänkbar gärningsman. Inte bara Lisbet visste detta, Expressen hade också fått veta att Christer Pettersson skulle in för förhör, och det gick att läsa i tidningen samma dag han togs in. Det var inte svårt för Lisbet att peka ut den person som nu misstänktes. Inte nog med att Lisbet hade förhandsuppgifter om den misstänkte, övriga personer i konfrontationsgruppen bestod mest av poliser och den ovårdade Pettersson utskiljde sig markant utseendemässigt mot de andra med sin putande mage och avvikande klädstil, han var dessutom den enda med ljusa skor i gruppen och bara en sådan liten detalj gör att han sticker ut. Dessutom står han som nummer åtta av tolv, och det är en allmänt vedertagen sanning att den misstänkte oftast har en relativt central placering i konfrontationsgruppen. Även helt opartiska testkonfrontationer med ovetande amerikaner har med stor majoritet senare pekat ut Pettersson som den som de tror är den kriminella i skaran, så att Lisbet skulle peka ut honom var nog inte så svårt för spaningsledningen att förutse. Hade inte Pettersson pekats ut så hade polisen blivit tvingade att släppa honom, bevisvärdet i Lisbets utpekande var avgörande.

 

De övriga vittnesmålen är inte heller helt tillförlitliga, polisen trodde att det var Pettersson och därför valde man att till rättegången kalla de vittnen som kom med uppgifter som passade in. Det vittne som i förhör påstods ha sett Pettersson stå och nervöst stirra utanför biografen Grand under ett par sekunder fick vittna, men det vittne som påstod att den så kallade ”grandmannens” signalement inte alls överensstämde med Pettersson kallades inte, trots att hon såg denne man under flera minuter. De vittnen som uppehöll sig i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan såg gärningsmannen springa iväg snabbt och spensligt upp för den långa trappan mot Malmskillnadsgatan. Detta i kombination med beskrivningar av en man med kompakt kropp passar helt enkelt inte in på Pettersson.

Petterssons kända kriminella aktiviteter år 1986 innefattar bland annat en vält kassaapparat på ett systembolag, bråk med civilklädd polis, snatteri för 27 kr och 40 öre, stöld av cigarettlimpa, kastande av en stol och krossande av en fönsterruta på ett socialkontor och ett lägenhetsinbrott där han stal en videobandspelare. Att mitt emellan dessa handlingar klämma in en så kyligt utförd och perfekt avrättning av Sveriges högsta statsman går helt enkelt inte. Den labile alkoholisten och narkomanen Christer Pettersson kan inte ha begått en handling som resulterat i en av världens största ouppklarade brottsmålsutredningar, ett mord utfört med en så speciell ammunition, av typen Winchester metal piercing, som aldrig varken förr eller senare funnits att tillgå i Sverige, framtagen som den var åt den amerikanska polisen för att kunna skjuta genom pansar. Det hela blir en omöjlig ekvation och han stämmer helt enkelt inte in.

 

Christer Pettersson var under hela sitt vuxna liv djupt nere i alkohol- och narkotikamissbruk och efter den friande domen såg han sin chans till att tjäna pengar. Han hade en hög intelligenskvot och han visste hur han skulle hantera media för att tjäna pengar på sin roll som tänkbar stadsministermördare. Redan vid den första intervjun efter frigivningen ser man en tydlig tendens till det fortsatta rollspelet med media, Pettersson säger till reportrarna att han är en så bra skådespelare att han nog skulle kunna dölja sitt värv om han hade varit skyldig. Redan där spelade han på sin roll som eventuell gärningsman och det känns som att han har insett att pengar finns att tjäna på sitt ofrivilliga kändisskap. TV3 sände en rad ”sensationella” program där Pettersson berättade lite, och gav vissa antydningar om att han skulle vara skyldig. Det svenska folket såg programmen, men tänkte nog inte så mycket på de stora summor Pettersson betalades för att berätta sin ”sanning”. Pettersson tjänade pengar och TV3 fick väldigt många tittare och en stor del av dessa trodde på Petterssons historier, mycket tack vare kvällspressen som på sändningsdagarna publicerade löpsedlar med lösryckta citat från de sensationsprogram som de hade fått en förhandstitt på. Ironiskt nog visade lögndetektortestet Pettersson trots allt ställde upp på att han högst troligt talade sanning när han hävdade sin oskuld. Varför skulle han ställt upp på detta om han var skyldig kan man fråga sig. Hade Pettersson skjutit Olof Palme hade han helt enkelt inte ställt upp, det hade för honom varit lättare att leverera ännu ett ”erkännande”.

 

Inte bara TV3 gjorde sitt i TV-världen för att odla myten om Christer Petterssons roll som mördaren. TV4 sände 1995 en väldigt uppmärksammad dokumentär i två delar kallad Satans mördare. Första delen handlade om politikern Olof Palme, men i den spektakulära och kontroversiella andra delen lades för första gången teorin om att Pettersson skulle ha skjutit Palme i tron att det var hans langare fram. Knarklangaren och Christer Pettersson-vännen Sigge Cedergren fick till och med agera skådespelare i en rekonstruktion av mordet. Även SVT sände en dokumentär, Jag såg mordet på Olof Palme där en narkoman som påstod sig ha sett Christer Pettersson utföra dådet fick väldigt stort utrymme. Dokumentären sändes 2006, två år efter att Pettersson dog, och avsikten med den var att avslöja Pettersson. Dock var tillförlitligheten i vittnesmålet svagt, vittnet Roger Östlund har konstaterats av både tingsrätten och hovrätten uppehålla sig inne på biografen Grand vid tiden för mordet, ändå fick han så stor plats i en dokumentär, finansierad av den statliga televisionen. Och än en gång blev frågan om Petterssons skuld aktuell.

 

Vem eller vilka jag personligen tror mördade Olof Palme varierar, ibland tycker jag mig verkligen se den högerextrema kretsen av poliser som enda självklara kandidater. Samtidigt känns det som att Sverige är för litet, om det hade gått till så som många påstår, att en konspiration på ett flertal personer utförde dådet, då hade det nog kommit fram förr eller senare, trots att många polisers agerande tiden före och efter dådet går att ifrågasätta. Många av de ökända högerextrema poliserna var i tjänst mordnatten och vissa vittnesuppgifter gör gällande att andra poliser än de i tjänst också setts i områden kring mordplatsen aktuell kväll. Att någon stor internationell organisation skulle ha utfört mordet känns i mina ögon som ett slags önsketänkande, att Palme skulle ha varit en så stor politiker att han sågs som ett så allvarligt hot. Inga bevis finns som sagt inte om någonting där heller, trots de uppgifter en och annan har kommit med genom åren. Ju mer man läser om mordet, desto mindre känns det som att man vet, man hör diverse olika teorier och till sist verkar det som att det i direkt anslutning till makarna Palme mordnatten befann sig mängder av mördare redo att slå till. När man läser om alla misstänkta personer inser man att det inte kan stämma, är någon av teorierna om tänkbar baneman sann så är alla andra falska, då förstår man hur mycket som bara är rena spekulationer. Tyvärr är det nog så att bara mördaren och eventuella medhjälpare vet hur det gick till. Om de fortfarande är i livet.

 

 

 

Framtida forskning

 

Polisens Palmegrupp arbetar fortfarande med en lösning på detta mord, som efter Kennedymordet och Lockerbiesprängningen påstås vara världens största brottsutredning. Palmeutredningens chef Stig Edqvist har förklarat att ”mordet i princip inte går att lösa”. I och med att huvudvittnet Lisbet Palmes så säkra utpekande av Christer Pettersson kan anses vara påverkat av utredningsgruppens agerande så blir det i princip omöjligt att använda henne igen. Ett nytt vittne måste träda fram och då det finns en belöning på 50 miljoner kronor att hämta så borde högst troligt ett existerande vittne redan ha talat ut. Utredningen idag går mest på sparlåga, man kollar upp de tips som kommer in och det man försöker få fram är mordvapnet för att sedan kunna knyta det till en person och till Sveavägen. Palmegruppens medlemmar är till åren gångna, och pensionen närmar sig för flertalet. De som tar över kommer att få det svårt att sätta sig in i det i det närmaste oändligt stora materialet, det tar uppskattningsvis 12 år för en utbildad jurist att läsa igenom allting, om han läser åtta timmar per dag.

 

 

 

 

Aftonbladet, Aftonbladet, GP


Sven Anér - Affären Anti Avsan (ännu en vimsig bok om Palmemordet)



Den här bokens författare, "privatspanaren" Sven Anér (som är en av dem som fått just ordet "privatspanare" att jämställas med "galenpanna") hävdar med säkerhet att den moderate riksdagsmannen Anti Avsan mördade sveriges statsminister Olof Palme. Eller, det gör han inte rakt ut men han hävdar att Avsan befann sig vid närheten av dekorimahörnan minuterna innan där han via en walkie-talkie mottog en bekräftelse att fullfölja en order och mörda Palme.

Det så kallade polisspåret alltså, Anér "vet" att det var polisen som mördade Palme och varje halmstrå han finner blir till starka bevis för att så är fallet. Lejonparten av boken bygger på en mängd förvirrade brev som Anér fått skickade till sig, men knasiga idéér och önskningar om att Anér ska sluta skriva om Anti Avsan. Väldigt förrvirrande men Anér kan koka soppa på en spik och vips så har man skrivit sig ännu en förvirrande bok om Palmemordet!

Den enda funderingen man har efter att ha läst denna bok (förutom "när ska gubben ge sig egentligen") är: VARFÖR STÄMMER INTE ANTI AVSAN BRALLORNA AV ANÈR? Hade någon anklagat mig för något dylikt så hade jag i alla fall dragit igång en rättslig process, det är då ett som är säkert. Vill Avsan dölja något? Det är det enda av värde man tar med sig efter att ha läst denna bok. Men det ska ni såklart inte göra. Vilka böcker man bör läsa om Palmemordet har jag skrivit om tidigare.


Betyg: 2/10

Elving Gruvedal - Den slutliga sanningen om Palmemordet

Den här boken, som bär undertiteln En annorlunda mordutredning, nygamla indicier är en av de allra sämsta böckerna jag läst om mordet på Olof Palme och händelsens eftermäle. Det är ett hedervärt försök att skriva en bok som i princip enbart handlar om att Christer Pettersson är oskyldig till dådet, men behövs det verkligen en hel bok för att övertyga människor om det? När det dessutom redan skrivits så många böcker med den infallsvinkeln. Att Christer inte mördade Olof Palme har väl de flesta förstått, själv skrev jag två A4-sidor som väldigt kortfattat täckte in det mest väsentliga om hans oskuld (det kan ni läsa om här).

Författaren Gruvedal kommer egentligen inte med något nytt, han använder sig för mycket av det som står i andra böcker, sådant som redan vridits och vänts på, och någon slutgiltig sanning om mordet har han såklart inte. I sådana fall hade han ju varit 50 miljoner kronor rikare.

Boken är dock inte helt utan poänger, den duger att läsa för den som är lite mer än normalintresserad av fallet, men tyvärr verkar den inte ens ha korrekturlästs, det är väldigt många stavfel i den. I snitt ett par stycken på varje sida. När man skriver en bok bör man för övrigt stava rätt på viktiga personer i svensk nutidshistoria, vilka är Ingvar Karlsson och Tomas Kvick? Nä, läs Inuti labyrinten (Kari och Pertti Poutiainen), En iskall vind drog genom Sverige (Lars Borgnäs) eller Mordgåtan Olof Palme (Gunnar Wall) istället. De böckerna kan jag starkt rekommendera för dig som vill ha bra och nutida samhällsböcker. Tyvärr kan jag inte säga det samma om denna bok, trots att det märks att Gruvedal gjort så gott han kan, och det är ju hedervärt på sitt sätt.


Betyg: 3/10


En bok, många stavfel

Palmemordet - nu som serietidning

Eller, kanske inte en serietidning i vanlig bemärkelse, men huvuddragen av storyn i något som är sammanställt i ett dokument som ser ut som en serietidning modell deckare. På 126 sidor!!! Jag fick en kommentar av någon som läst ett av alla mina blogginlägg om Palmemordet. Jag fick en intressant länk av honom (?), en "crash course", dvs. en snabbkurs i Palmemordets alla (nåja) vändningar... Jag har inte hunnit läsa igenom hela, men det verkar väldigt intressant i alla fall, så tack till du tipsaren som kallar dig arlagryning. Ni kan själva kolla in serien här!


Korsningen Sveavägen/Tunnelgatan, tidigt i mars 1986


http://www.scribd.com/doc/50376852/Palmemordet-snabbkurs-allt-som-ar-mystiskt

Sven Anér - Polisspåret

Detta är Sven Anérs dagboksanteckningar från de sista månderna av 1987 (utgiven 1988), det vill säga mindre än två år efter Palmemordet. Ja, det är ännu en bok jag läser om ämnet. Sven började bra, men har blivit mer och mer konspiratorisk ju mer åren går. Vid tiden för dådet var han nästan uppe i pensionsåldern, så det var väl trevligt för honom att få något att ägna pensionen åt. Han är fortfarande aktiv, skriver en hel del fortfarande på sin blogg. Det verkar vara en heltidsuppgift för Sven att skriva till myndigheter och begära ut olika papper, jag läste någonstans att "privatspanare som Anér, som ständigt begär ut papper" har sinkat hela Palmemordsutredningen ganska så mycket. Det är inte svårt att förstå när man kollar in hans hemsida.




Hursomhelst, den här boken är ganska intressant, främst för att den är skriven och utgiven innan en viss Christer Pettersson kom in i bilden. Senare Palmemordslitteratur har oftast i allt för stor utsträckning handlat om huruvida han är skyldig eller oskyldig till dådet. Här ägnas det mest åt det s.k. "polisspåret", att poliser ligger bakom dådet. Många intressanta frågor ställer han sig, och myndigheter, MEN t.ex. den omtalade lägenheten där en polis hade avlyssningsutrustning och en "SS-hjälm" blir ganska löjlig när den ältas om och om igen. Vad exakt bevisar det att man äger en "SS-hjälm". Att man har mördat Sveriges statsminister?

Det är i alla fall en del bra fakta Anér tagit fram genom åren, här sätter han dock lite väl stor tilltro till vittnet Lars Krantz (som dog nu i december 2010). Krantz var en man som blev mer och mer knäpp ju längre tiden gick, han drev sidan Nationalmordet (som jag inte har någon lust att länka till i bloggen) där han driver minst sagt galna teser om vem eller vilka som låg bakom dådet. (Nej, Lars, det var INTE Lisbeth som sköt!).

Betyget blir ett slags läsvärdesbetyg som gäller för personer intresserade av ämnet.


Betyg: 6/10

GW tror att Palmes mördare lever, men det verkar inte reportern göra...

Igår på expressens hemsida publicerades en krönika av Leif GW Persson. Palmemordet "firar" ju 25 år på måndag och nu ska svensk media skriva en vända till om detta dåd. Det har ju varit relativt tyst om det de senaste åren, speciellt efter att Christer Pettersson gick bort, 2004. De flesta lever ju i tron att det trots allt var honom, men det är inte en teori jag håller som allt för sannolik. Hade det varit Christer Pettersson hade han varit dömd för det, inte bara i tingsrätten. Den s.k. "bevisningen" mot honom var allt för osannolik för att hålla.


Ständigt denne Pettersson!


GW skriver i alla fall så här om sina teorier angående gärningsmannen:

"För det första tror jag att du lever och att du gör det i frid med ditt samvete. Till och med nöjd med dig själv och det du har gjort. Vid tiden för brottet var du cirka fyrtio år gammal, cirka hundraåttio centimeter lång, god fysik, intresserad och duktig skytt, handlingsmässigt ytterst kapabel och speciellt i trängda lägen. Du har utmärkt lokalkännedom i Stockholm (vilket enkelt kommer sig av att du troligen levt och arbetat där i hela ditt liv). Du är ostraffad, har inga kända personliga problem, uppfattas av din omgivning som en välordnad och hygglig karl. Lite tystlåten kanske, mån om din privata integritet."

Självklart bara ren spekulation, men tydligen var det så intressant att expressens pappersutgåva satte det på förstasidan.

Nåväl, för att knyta an till min rubrik... Christer Pettersson verkar fortfarande "sälja", kolla själva på rekonstruktionen GW gör tillsammans med Expressens reporter som inte verkar överge teorin om Pettersson som gärningsmannen. När GW redogjort att så troligen inte är fallet går han över till att få GW att säga att SÄPO ligger bakom dåded. Det blir nog ingen Guldspade till dig iår heller, Christian Holmén.

http://tv.expressen.se/nyheter/inrikes/1.2336618/se-hela-gw-s-rekonstruktion
http://www.expressen.se/nyheter/1.2336964/leif-gw-jag-tror-att-palmes-mordare-lever

Gunnar Wall - Mordgåtan Olof Palme

Jag kommer förhoppningsvis att recensera samtliga böcker jag läser (och de ljudböcker jag lyssnar på) under den nya kategorin Boktipset i den naiva tron att det har någon form av läsvärde för andra än mig själv.

Gunnar Walls tidigare bok om Palmemordet är en drygt 1000 sidor tjock historia uppdelad i två delar vid namn ”Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet”. Den är väldigt välskriven och späckad med intressanta fakta, ett riktigt tungt verk, men tyvärr är det lite väl omfattande och språket blir emellanåt invecklat. Att ungefär halva boken, runt 500 sidor, avhandlar Hans Holmér och Ebbe Carlsson-affären otroligt detaljerat gör det dessutom till en ganska krävande bok att läsa, även om man som mig är mycket intresserad av ämnet. Men den bör såklart läsas, den är viktig!

 

 


Mordgåtan Olof Palme och författaren Gunnar Wall

 

 

Detsamma kan man säga om Gunnar Walls nya bok, Mordgåtan Olof Palme (Semic förlag, 2010). Här använder Wall ett mycket mer levande och charmigt språk, den är mer levande helt enkelt. Författaren har nyligen (2010) träffat och intervjuat nyckelpersoner, bland annat vittnet Anders B, som var bara ett fåtal meter bakom makarna Palme vid attentatet. En man som vägrat prata med journalister och media på över 20 år. Spaningsledaren Stig Edqvist berättar att han tar på stort allvar att Palme fanns på över tjugo dödslistor från olika regimer och underrättelsetjänster.

 

Till skillnad från ”Mörkläggning…” är den också rikt illustrerad men relevanta fotografier, bland annat för mig tidigare osedda skisser från vittnen från Sveavägen och ett par fotografier från Christer Petterssons lägenhet i Sollentuna 1988.

 

Mordgåtan Olof Palme börjar mycket bra, men tyvärr har Wall ett allt för stort intresse i Ebbe Carlsson-affären, de dryga 500 sidorna från förra boken dyker upp igen, dock nedbantat till ca 150 sidor. Men det blir trist att läsa det igen.

 

Mest intressant är nog genomgången av Pelle Svenssons trovärdighet beträffande Lars ”Bombmannen” Tingströms berättelse om att det var han som lejde Christer Pettersson att begå dådet. Advokat Svensson påstår sig ha vetat detta sen april 1986. Intressant att han efter detta datum valt att gå hårt fram i misstankar mot scientologer och högerpoliser, trots att han ”visste” att det var Pettersson. Att Tingström också 1986 berättade att kungen och justitieministern stod på tur var visst något Svensson höll inne med också, trots att ”mördaren” Pettersson gick lös!

 

Tidigare har jag hållit En iskall vind drog genom Sverige av Lars Borgnäs som den perfekta ”introduktionen” till mordet på Olof Palme, efter att ha läst en tredjedel av denna bok trodde jag att jag i framtiden skulle välja att rekommendera denna istället, men tyvärr tappade den för mycket med kapitlen om Ebbe Carlsson, buggningarna och smugglingarna. Boken är dock riktigt bra och läsvärd, trots min invändning.

 

En bild på Christer Petterssons kök, Rotebro 1988

I Gunnar Walls nya bok Mordgåtan Olof Palme ingår det på bildsidorna ett par bilder tagna av polisen i Christer Petterssons lägenhet 1988. Jag tänker bjuda på den fina bilden på hans kök:



 

Det mest anmärkningsvärda är väl texten som står skriven på en kökslucka, det står ”Vad Tjänar det till att vinna en diskussion om man i alla fall inte vinner den människa man talat med”. Vad som menas med det vet jag inte. Men nog är det tänkvärt? Pettersson hade en uppmätt IQ på 130, så vad för skit som helst skrev han nog inte där på den gula luckan. Ovanför fläkten, där av askkopparna på till vänster av spisen att döma röks en och annan cigarett, ser vi tre rader med kryddor och annat. På raden längst upp ser vi längst till höger en blå gips- eller porslinskatt. Kan det vara en gåva från någon av hans småsystrar, kanske?




En närbild på det intressanta köksklottret, m.m.

 

På mittenraden ser vi en skylt, förmodligen stulen någonstans, jag kan tyvärr ej urskilja texten men det ser ut att stå ”…MENTALA…” på den översta raden, ”P.G.A DENNA..” på den mellersta och ”ANSVARAS EJ” på den understa. Under den hänger en väggprydnad, förmodligen ganska flottig av allt stekos. På det vita området under sitter en skylt som Christer Pettersson högst troligt plockat ned någonstans ifrån, där står ”För Din och andras trevnad håll rent och snyggt.” Han verkar ha läst den ofta, för det är faktiskt ganska rent och snyggt hemma hos Christer. Till höger om spisen ser vi att den översta kökslådan, den som vanligen används till bestick i det svenska hushållet, är borta! Vad kan ha hänt där, har Christer i vredesmod rivit ut luckan och slängt den mot en vägg, för att se den krossas i tusen bitar? Finns det en enkel förklaring? Vad vet vi? Jo, han har i alla fall flyttat ner besticken till låda två, om man räknar uppifrån.




"Cadillac", "34:an" och en karikatyr av en muskelbyggare?
 


Ovanför kylskåpet ser vi en inramad väggbonad, tyvärr kan jag inte utläsa texten på den heller, nedanför den, på den gula luckan, ser vi två stycken vinylsinglar 7”. Det känns väldigt tråkigt att inte kunna se vilka skivor det är, jag spontangissar på ”Cadillac” av The Hep Stars och ”34:an” av Per Myrberg, men det kan vara precis vad som helst. Under/bredvid singlarna ser vi ett par foton, ett föreställer en kvinna, Christers mamma kanske? På kylskåpet sitter en teckning, vet inte vad det är men ser ut som en karikatyr av en muskelbyggare. På väggen till höger om kylskåpet hänger det en sax. Den är grön, precis som köksstolarna.


Han var inte kapabel att begå det genomtänkta mordet på Olof Palme, men han hade det i alla fall väldigt fint hemma!


Jag infriade mitt nyårslöfte 2010

Inför år 2010 hade jag ett enda nyårslöfte, att under året läsa minst fem böcker om mordet på Olof Palme. Det löftet infriades med råge, då jag hann med hela 12 stycken:

 


Ebbe – mannen som blev en affär,
Anders Isaksson

Mordet på Palme och polisspåret, en vitbok

Mörkläggning – Statsmakten och Palmemordet, del 1, Gunnar Wall

Mörkläggning – Statsmakten och Palmemordet, del 2, Gunnar Wall

En iskall vind drog genom Sverige – Mordet på Olof Palme, Lars Borgnäs

Inuti labyrinten – om mordet på Olof Palme, Kari & Pertti Poutiainen

Palmemordets nakna fakta, Ingemar Krusell

Jakten på Olof Palmes mördare – de tre första månaderna, Ann-Marie Åsheden

Cover Up: Palmemordet, Sven Anér

Rättegången om mordet på Olof Palme – en advokats analys, Claes Borgström

Jag och Palmemordet, ”33-åringen”  (Victor Gunnarsson)

Olof Palme är skjuten!, Hans Holmér

 


En bok i månaden alltså, kan tillägga att jag utöver dessa under året läst ett 40-tal böcker till, så det är ett hyggligt facit. Det lär finnas ett 50-tal böcker om Palmemordet utgivna i Sverige och jag tänker såklart försöka läsa alla, tids nog. Många tror att jag har varit väldigt intresserad av detta mord länge, men så är inte fallet. Jag har alltid funnit det intressant, men det var först för ett drygt år sen jag verkligen fastnade för detta fall.


 
Expressens och Kvällspostens tidningar 1 mars 1986, lär ha sålt bra!


Jag kommer väldigt väl ihåg när jag fick veta att Olof Palme hade mördats. Den första mars 1986 var jag lite mer än 9,5 år. Kvällen innan hade jag sett den då skräckinjagande TV-serien ”V” vilket mina föräldrar inte var helt nöjda över, min moster Eva var på besök från Gävle också, det minns jag. När jag glad i hågen vaknade, förmodligen lycklig över att det var lördagsmorgon och därmed Go’morron Sverige vilket garanterade lite tecknat i form av Hacke Hackspett. Men ett äventyr med den lilla blå fågeln blev det inte. Istället förkunnade min far att ”Olof Palme är död, han sköts till döds inatt”, eller något sådant, minns faktiskt inte exakta meningen. Lite senare under morgonen gick jag ut och åkte pulka med en vän, och det tog oss ganska lång tid innan vi nämnde händelsen. Dialogen om händelsen lär väl ha låtit så här:

 

”Hörde du att Olof Palme blev mördad?

”Ja”

”Sisten ner för backen är sämst!”

  

Varför har jag då på senare tid blivit så intresserad av detta? Det var nog P3 Dokumentär som verkligen fick mig att förstå hur mycket Olof Palme var inblandad i egentligen. En stor del av allt som hänt i Sverige under den sista halvan av 1900-talet hade han ett finger i. Att sätta sig in i Palmemordet och alla tänkbara gärningsmän ger en fantastisk överblick över de största händelserna i Sverige då. Allt hänger liksom ihop, Norrmalmstorgsdramat, Ebbe Carlsson, Bordellhärvan/Geijeraffären, Christer Pettersson, IB-affären, morden på PKK-avhoppare, Baseballigan… ja, de flesta av de mest intressanta stora händelserna i Sverige. Jag tror att huvudanledningen till att mordet inte går att lösa är att det helt enkelt finns för många tänkbara gärningsmän. Det var många som ville bli av med den provocerande socialisten Palme. Att mordet är olöst, och förmodligen också alltid kommer att vara det, samt att man vet så otroligt lite om vad som egentligen hände på brottsplatsen, trots att det är så grundligt genomgånget gör detta till den i särklass mest intressanta händelsen i Sveriges historia!



Platsen där Olof Palme sköts ihjäl!


Sist jag var i Stockholm hade jag inte alls samma intresse för detta som jag har nu, nästa gång jag besöker huvudstaden vet jag några kvarter jag verkligen vill besöka och noga undersöka!


Frågan är bara - vilket nyårslöfte ska man avge inför 2011? Fem böcker om andra världskriget kanske?


Det var inte Christer Pettersson som mördade Olof Palme

Detta borde egentligen vara självklart, i och med hovrättens friande dom är ju Pettersson den enda människa som faktiskt har på papper att han inte är Olof Palmes mördare! Trots detta är den allmänna uppfattningen, ända sedan Pettersson för första gången greps, att han är mördaren. När jag brukar berätta för bekanta att jag är intresserad och påläst om Palmemordet får jag i stort sett alltid frågan om min åsikt angående Petterssons eventuella skuld, och där är svaret att jag är övertygad om att han är oskyldig. Det var inte Christer Pettersson som mördade Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme den 28:e februari 1986!



Skyldig till mycket, dock ej till mordet på Olof Palme



Lisbeths vittnesmål
Den främsta anledningen till den bestående misstanken mot Pettersson är att Lisbeth Palme, som var väldigt nära när dådet begicks, så säkert pekade ut honom som gärningsman innan den fällande tingsrättsdomen. Att Pettersson genom detta utpekande skulle vara gärningsmannen är dock långt ifrån självklart, samtliga jurister i tingsrätten ville fria Pettersson! Det finns väldigt många omständigheter som begränsar tillförlitligheten i Lisbeths identifiering. Dådet begicks en mörk februarikväll, mannen som sköt mot makarna Palme syntes från Lisbeths synvinkel i motljus från Dekorimabutikens skyltfönster. Händelseförloppet var relativt snabbt och det var fråga om en för Lisbeth okänd person. Hennes kortvariga iakttagelse av gärningsmannen under ett mycket upprört tillstånd kan inte ha gett ett så bestående intryck att hon skulle minnas, och med stor säkerhet peka ut, Pettersson nästan tre år senare. Allt fokus vid tillfället för dådet borde helt logiskt ligga på den blödande och nyss nedskjutna maken.


"Det ser man ju, vem som är alkoholist!"


Den stora anledningen till att Lisbeth pekade ut Pettersson vid den första konfrontationen den 14:e december 1988 var att hon under lång tid matats med information från spaningsledningen. Uppgifterna om att Pettersson skulle tas in för förhör gick att läsa i Expressen redan innan Pettersson själv informerats om det. Lisbeth visste åldern, och att mannen som skulle in för förhör var alkoholist. Övriga personer i konfrontationsgruppen var mestadels poliser, och den ovårdade Pettersson var lätt att utskilja. Under vittneskonfrontationen var t.ex. Pettersson den ende med ljusa skor, något som kan tyckas sakna betydelse, men hans skor av joggingmodell urskiljer sig väldigt mycket från alla andras mörka skor. Dessutom står han som nummer 8 av 12, och det är en allmänt vedertagen sanning att den misstänkte oftast har en relativt central placering i konfrontationsgruppen. Även helt opartiska testkonfrontationer med ovetande amerikaner har med stor majoritet senare pekat ut Pettersson som den som de tror är den kriminella i skaran.


Myten Christer Pettersson
Pettersson själv valde fram till sin död att leva på myten om sig själv som potentiell gärningsman, detta har nästan lika starkt som Lisbeths vittnesmål bidragit till den allmänna uppfattningen att han troligen är skyldig. Han var djupt nere i missbruk under 90-talet och missade inte en chans att tjäna pengar på sin ”eventuella skuld”. TV3 med Aschberg i spetsen fick tittare och Pettersson fick pengar. Ett ömsesidigt utnyttjande, men det omtalade lögndetektortestet Pettersson trots allt ställde upp på visade att han högst troligt talade sanning när han hävdade sin oskuld. Varför skulle han ställt upp på detta om han var skyldig, kan man fråga sig.

 

Christer gör det omtalade lögndetektortestet, TV3 1994


Grandmannen
Utöver detta är rättshaveriet kring den påstådda skulden mot Pettersson fyllt av tvivelaktiga uppgifter. Det vittne som i förhör påstods ha sett Pettersson stå och nervöst stirra utanför biografen Grand under ett par sekunder fick vittna, men det vittne som påstod att den så kallade ”grandmannens” signalement inte alls överensstämde med Pettersson kallades inte, trots att hon såg denne man under flera minuter! De vittnen som uppehöll sig i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan såg gärningsmannen springa iväg, snabbt och spensligt upp för den långa trappan mot Malmskillnadsgatan. Detta i kombination med beskrivningar av en man med kompakt kropp passar helt enkelt inte in på missbrukaren Pettersson. Petterssons kända kriminella aktiviteter år 1986 innefattar bland annat en vält kassaapparat på ett systembolag, bråk med civilklädd polis, snatteri för 27 kr och 40 öre, stöld av cigarettlimpa, kastat en stol och krossat en fönsterruta på ett socialkontor och ett lägenhetsinbrott där han stal en videobandspelare. Att mitt emellan dessa handlingar klämma in en handling som resulterat i en av världens största ouppklarade brottsmålsutredningar blir helt barockt!



Korsningen Tunnelgatan/Sveavägen, 28 februari 1986



Utöver allt detta saknas även en motivbild, vilket är väldigt sällsynt vid en regelrätt avrättning av detta slag. Många riktigt löjeväckande motivbilder har förslagits, utöver nya sensationella ”vittnesmål” från diverse opålitliga missbrukare måste det värsta ändå vara att Pettersson skulle ha skjutit Palme av misstag, i tron att det var hans langare Sigge Cedergren! Men varför skulle det dröja flera år innan Petterssons bekanta delgav utredarna sina vittnesuppgifter, belöningen på 50 miljoner måste helt enkelt ha lockat fram någon av det klientelet att berätta, även om de tillhörde Pettersons vänskara. Detta klientel är väl känt för att göra allt för pengar då det främjar deras personliga missbruk och leverne. Inte heller övriga vittnesmål avseende Pettersson inger något större förtroende, de flesta verkar vilja komma åt belöningen på 50 miljoner kronor. Pettersson passar helt enkelt inte in som gärningsman till detta dåd. Pettersson gillade för övrigt Palme, om det har många av hans vänner vittnat.


Tyvärr kommer vi högst troligt aldrig att få veta vem som mördade Olof Palme, men det var inte Christer Pettersson! Christer Pettersson är den enda människa i världen som har papper på att han inte begick mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.


free counters

RSS 2.0