Jello Biafra och jag

Bloggläsare med gott minne kanske minns hur glad jag var i somras över den mycket stilfulla Bruce Springsteen-tischan jag införskaffade mig i samband med Ullevikonserterna? Nähä, det gör ni inte? Men, i alla fall var det så att jag var jättenöjd över den ända tills jag såg att Orup hade på sig en exakt likadan på promotionbilder tagna i samband med X Factor som var någon form av underhållningsprogram där de skulle ta fram nya lovande artister (åh, vilken originell idé). Det var ju lite otroligt trist men se här, självaste Jello Biafra från Dead Kennedys har också haft en nästintill likadan. Dock vet man aldrig var man har honom, han kanske har den ironiskt, vad vet jag. Men, det spelar ingen roll. Duger den åt Jello så duger den åt mig. Orup, han hade säkert bara lånat tröjan av någon stylist i vilket fall...
 
 
 

Mysteriet med The Cult-tischan

Har sett en film ikväll och nu kommer jag inte att kunna sova inatt. Inte för att den var speciellt läskig utan för att den lämnade mig med en stor obesvarad fråga; varför hade GSI-mannen Patrik Agrell (gestaltad av Mikael Tornving) filmen igenom på sig en t-shirt med tryck föreställandes omslaget till The Cults album Sonic Temple från 1989? Alltså, det är inget fel att gå omkring i en sådan men jag bara undrar hur det gick till från idé till manus till spelfilm. Kommer att ligga sömnlös nu till långt in på småtimmarna...
 
 
Så många frågor som aldrig tycks få något svar...
 
 
The Cults mest kända låt är förmodligen "She Sells Sanctuary" (även känd som "Gevalia-låten"), men näst mest känd är väl hiten från GSI-mannens favoritskiva, "Fire Woman":
 
 
 
 
Allt som oftast ett fantastiskt bra band förutom den där skivan med en indianunge på omslaget, där tror jag bandet hade rökt för mycket peyote eller något för den är bara flummig och värdelös. Jag orkar inte ens googla fram vad den heter för det har jag då glömt. Ceremony? Ja, så var det nog. Undvik den.

Bruce första singel?

Nu ska jag inte vara spydig och nedlåtande mot kollegor i bloggvärlden, men jag råkade googla in mig på en modeblogg och kände mig tvungen att göra denna intressanta skärmdump:
 
 
 
 
Nej, Born In The U.S.A. är inte Bruce Springsteens första singel, han hade släppt fler än 20 singlar innan den. Dessutom är det omslaget till ALBUMET Born In The U.S.A. på den där tröjan, singelomslaget ser annorlunda ut, med en Springsteen som hoppar framför flaggan. Dock hade bloggaren rätt i att han "e så jävla bra". Det var bara det.
 
 
 
Såhär ser det ut, omslaget till SINGELN Born In The U.S.A.

Mick Jagger och swastikan

1978 var punken och dess efterföljande mode något som verkligen bröt ut inom musikvärlden, en man som oavsett sin ålder vänt kappan efter vinden och hakat på de flesta trenderna i sin iver att behålla sitt ungdomliga sinne är Mick Jagger. Eller Sir Mick Jagger som vi ska tilltala honom efter adlingen som skedde 2002. Man kan fråga sig vad drottning Elizabeth II hade tyckt om utmärkelsen om hon hade haft lite bättre koll på populärkulturen, jag tror faktiskt inte ens att hon vid tillfället ens visste vem Jagger var, men vad hon definitivt inte visste var att han 1978 skuttade omkring på scenen i en t-shirt med en swastika på. Nu är såklart inte Mick Jagger nazist, det var inte de flesta andra samtida bärare av denna symbol heller. Sid Vicious bar gärna sin tröja med nämnda solsymbol men det var såklart endast i provocerande syfte. Detsamma gällde väl Jagger, ville vara lite rebellisk och ungdomlig sådär, men man kan inte låta bli att undra över vad Mick Jagger och de som bestämmer vilka engelsmän som ska adlas tycker om detta tilltag idag?
 
 
 
Jagger är nere med punkkidsen, 1978.


Festlig karikatyrmålning föreställandes The Rolling Stones

Den charmanta kvinnan jag är gift med tog sig igår en sväng förbi marknaden vid Gustav Adolfs torg i Göteborg, där det säljs allt möjligt krimskrams. Hon köpte en The Beatles-tischa med motivet från A Hard Day's Night (filmen, inte skivan) åt mig vilket jag blev väldigt glad över, men ska man bli glad eller ledsen över att t-shirten med motivet här nedanför inte fanns i rätt storlek? Hon hade köpt den åt mig i sådana fall, säger hon:
 
 
Ron Wood med den där hållningen. Rätt kul faktiskt.
 
 

Dagens T-shirt: Dead Kennedys (logo)

Det har inte uppdaterats så där överdrivet frekvent i denna kanske kronjuvelen av mina bloggkategorier. Mest för att det har varit kallt så in i bomben och då har man inte samma möjligheter att glida runt i coola tischs. Men, nu är det soligt och som vi göteborgare säger "gött" och då passar det perfa att damma av sina gamla t-shirts för ännu en säsong (nej, 2012 blir nog inte heller året jag växer upp)? Vad i t-shirtväg passar det bättre att inleda det som vi nog kan kalla försommar med än en med Dead Kennedys klassiska logotype (känd från det här välbesökta Sweco-inlägget)? Förmodligen ingenting. Här är den i alla fall, ryggen ser lika dan ut men där är trycket bara i vitt. California über alles!


Det som syns till höger är en toalettdörr med barnteckningar på!

Dagens T-shirt: The Rolling Stones

Dagens, eller rättare sagt häromdagens, t-shirt är förmodligen en av de vanligaste tröjorna med musikrelaterat tryck som finns på marknaden. The Rolling Stones berömda tunga pryder den och det är faktiskt första gången jag använder den sen Dressman-gateaffären avslöjades för nästan ett år sedan. Det är inte alltid det lättaste att visa sin kärlek till världshistoriens bästa rockband i dessa cyniska och kalkylerat ekonomiska tider. Igår fick mina barn varm korv på ICA Maxi i köpcentrat 421 i Högsbo, och där satt jag med min t-shirt samtidigt som de rakt över restaurangen (nåja) sålde t-shirts med varianter av samma logotype i en Dressmanbutik. Kändes sådär lagom rock'n'roll.





Visst, det är säkert snygga t-shirts de säljer där och det är väl egentligen inget fel på att gå in där och köpa sig en tröja men jag har konsekvent vägrat, jag må tåla mycket vad gäller mina idoler (om man nu har sådana längre) och när det kommer till The Rolling Stones tål jag väldigt mycket, uppenbarligen. Trots att jag inte använt tröjan på länge så fullkomligt älskar jag den. Den inköptes på Punkt Shop vid Sergels Torg i Stockholm, i samband med ett besök i den kungliga huvudstaden sommaren 2003, ett besök som kröntes med att The Rolling Stones spelade på Stockholms Stadion, en av de bättre konserter jag har bevittnat. Man må säga mycket om The Rolling Stones, eller i alla fall om hela cirkusen runt bandet, men den musik de spelat in kommer aldrig att devalveras, hur mycket de än tänjer på kredibiliteten hos sitt varumärke. Jag kommer fortfarande tycka att de är världens bästa band om de så säljer sitt namn till McDonald’s. En ”Big Mick”, någon?


Dagens T-shirt: Kris Kristofferson (den gråhårige gubben från "Blade")

För gamla rockrävar som läser MOJO (sådana som undertecknad själv alltså) är han känd som en gudabenådad låtskrivare och sångare som dessutom gjort några mer än godkända skådespelarinsatser i mer än godkända Hollywoodfilmer (exempelvis den sköna truckerfilmen Convoy). Vi vet också att han jobbade i studion i Nashville där Bob Dylan skrev och spelade in dubbelalbumet Blonde On Blonde 1965/1966 innan den egna låtskrivarkarriären tog fart. För damer 50+ är han känd som den där stilige mannen som sjöng ”Help Me Make It Through The Night” på 1970-talet, för damer 50- är han helt okänd och för unga män med RedBull i kostcirkeln är han bara ”gubben från Blade” (smålarviga vampyractionfilmer med Wesley Snipes som Kris förmodligen bara ställde upp i för att det genererade väldigt mycket pengar).

 

Kris Kristofferson, denne elegant! Jag bevittnade en konsert med honom i mars 2007 på Konserthuset i Göteborg när var på turné efter att ha släppt den riktigt bra skivan This Old Road. Tyvärr gick jag därifrån lite smått besviken. Visst, att enbart få befinna sig i samma lokal som denne man är en ynnest, men bitvis kändes den skäggige mannen lite ofokuserad och glömde bort någon textrad här och något ackord där. Konserten var absolut inte dålig men nog hade jag ändå hoppats på att mannen varit lite mer alert, sina då nästan 71 år till trots. Utanför konserten såldes det i alla fall piratkopierade t-shirts för en hundralapp styck. Givetvis köpte jag en, de var faktiskt riktigt snygga, och vem vill inte gå omkring med ”gubben från Blade” på magen? Ni får ursäkta den ganska taffliga kvalitén på bilderna, slöfotade med min iPhone istället för elegant fotograferade med systemkameran.

 

 

Framsidan och baksidan på tischan, fotomonterade med Paint, minsann!



Pst! Kris bästa skiva är helt klart den fantasifullt döpta debuten Kristofferson från 1970 (återutgiven 1971 med det ännu mer fantasifulla namnet Me And Bobby McGee efter att Janis Joplin fått en stor hit med just den låten som är hämtad från denna skiva). På skivan finns en mängd klassiska låtar, förutom nämnda ”Help Me Make It Through The Night” och ”Me And Bobby McGee” återfinns bakislåten ”Sunday Morning Comin’ Down” som Johnny Cash fick en stor hit med, så jag rundar av detta lilla inlägg med en video där Kris Kristofferson gör sin ”Sunday Morning Coming Down” i sällskap av "the man in black", enjoy:




Dagens T-shirt: Depeche Mode (The Singles Tour 86-98)

För ett par veckor sedan gjorde jag en rejäl grovstädning i min klädkammare och slängde nästan en hel full sopsäck med kläder, vissa hade jag haft i över tio år till och med. Mycket skjortor med vida ärmar enligt dåtida trender, typ, och lite andra kläder som jag förhoppningsvis aldrig kommer att sakna. Skönt att rensa ut det man inte vill ha, men det jag aldrig kommer att göra mig av med är främst mina gamla konserttröjor. Idag klär jag mig stolt i Depeche Modes t-shirt från "The Singles Tour 86-98", inköpt efter bandets konsert på Globen i huvudstaden 1998. För nästan 13 år sedan, alltså. Det var en väldigt bra konsert för övrigt.


dm8698 the singles tour depeche mode globen stockholm 1998 t-shirt
(ni får ha överseende med den pinsamt dåliga kvalitén på fotografiet)

Dagens T-shirt: Den gode, den onde, den fule

En T-shirt med trycket från en av mina favoritfilmer, Den gode, den onde, den fule, förmodligen den bästa westernfilmen som någonsin gjorts!



Dagens T-shirt: Ramones (Gabba Gabba Hey)

Idag klär jag mig i min snygga Ramones t-shirt med gruppfoto (originalsättningen!) och texten GABBA GABBA HEY. En roligare T-shirt än den vanliga Ramonesloggan som det såklart inte är något fel på heller, kan tilläggas!




Kuriosa: Denna T-shirt köpte jag ca. en kvart efter att jag gifte mig med min fru.

Dagens T-shirt: Guns N' Roses (dödskalle med puffror)

Denna oemotståndliga T-shirt fick jag av min fru i början av detta millennieskifte, och då hade hon väl haft den ända sedan 1992-1993 ungefär, så det är en riktig raritet som jag tror att hon ångrar att hon gav mig. Snygg är den, dock rejält uttvättad! Jag bär den med stolthet trots att Axl Rose gör sitt bästa för att botoxa och dreadlocka gruppens namn ner i fördärvet. Styrkan i bandets fyra första och egentligen enda "riktiga" album går inte att ta bort!


Framsida


Baksida

Dagens T-shirt: Las Vegas-Elvis med den amerikanska flaggan

Idag skulle jag och min kära fru bege oss ner till Frölunda Torg för att spana in alla de nya butikerna som premiäröppnade idag. Jag hade spenderbyxorna på mig och köpte ett par nya skor, ett par böcker (Den motvillige monarken, äntligen!, och en om 90-talet som jag förmodligen kommer att återvända till i denna blogg inom en mycket snar framtid). Men nu handlar inte detta inlägg om en massa shoppandes, det handlar om min T-shirt. Dagen till ära blev det min snygga tröja med Elvis Presley, en av musikhistoriens allra största, en mycket snygg tröja med en Las Vegas-klädd Elvis med den amerikanska flaggan.


Den är min!


Jag är myckte nöjd över denna T-shirt, men jag måste säga att jag faktiskt är ganska avundsjuk på alla som har T-shirten jag visar nedan, DEN vill jag verkligen ha!


Den är dock inte min, tyvärr, tyvärr....

Dagens T-shirt: The Hellacopters

Denna T-shirt införskaffade jag på Sundsvalls Gatufest 1997, efter att för första gången sett The Hellacopters live, levererandes en fullständig knock out till föreställning. De öppnade med "(Gotta Get Some Action) Now!", bara en sån sak! Den som sålde T-shirten till mig för det helt acceptabla priset 100:- var ingen mindre än Backyard Babies-trummisen Peder Carlsson som följde med The Hellacopters som merc-försäljare denna sommarturné. Jag lyckades se bandet igen på hösten samma år, när de nyss släppt sin andra skiv Payin' The Dues. De var väldigt bra då med, även om "(Gotta Get Some Action) Now!" kom först som extranummer, tillsammans med The Rolling Stones-covern "Gimme Shelter". Denna spelning lyckade jag få med mig spellistan, som jag såklart fortfarande har kvar, den dyker väl upp i inscannad form i denna blogg framöver. Nåväl, till dess får ni hålla till godo med en bild på denna, en T-shirt jag är väldigt stolt över (dock var det inte sådär jättekul att se en replika av den till salu under 2007 års upplaga av Way Out West-festivalen). Skitsamma, min är ett äkta original i alla fall! Dessutom gör den sig mycket bra till en jeansjacka!


Den klassiska The Hellacopters-loggan!

Dagens T-shirt: Den smältande dödskallen

Hela 49:- (eller om det var 50:-) kostade denna fräsiga t-shirt på NewYorker, Frölunda Torg. Prisvärt, tycker jag!



Dagens T-shirt: Grateful Dead (Deadhead-loggan)

Idag gjorde jag mig extra fin inför ett möte med min fru nere på stan. Vi skulle flankera gatorna kring Andra Långgatan, eller "Andra Lång" som det vackra folket säger. Valet av t-shirt blev idag Grateful Dead-tröjan med den klassiska "deadhead"-symbolen. För alltid odödliggjord via Don Henleys hitlåt "Boys Of Summer", förresten. Kände mig lite hippeaktig i min Mats Alm-frisyr när vi gick in i den militär- och skinhead-influerade butiken men sen kom jag att tänka på att Grateful Dead hade fans hos de amerikanska Hells Angels, och dessutom var det en mycket trevlig säljare där inne, som hade sig själv fotad tillsammans med rockgruppen Knights In Satans Service från ett möte från tidigt 80-tal. Det var roligt. Hursomhelst en av mina favoriter i t-shirtgarderoben, detta:



Dagens t-shirt: Charles Bronson

Idag klär jag mig modemedvetet i en t-shirt med ett tryck föreställandes Charles Bronson. Motivet är hämtat ur Death Wish 3, den allra tuffaste filmen i den serien. Ja, det är den där den där Charles Bronson (i pensionsåldern, typ) helt ensam gör upp med ett stenhårt MC-gäng.



Att blogga om vad man har för kläder på sig är lite väl tjejigt kanske...

...men idag är jag iklädd min t-shirt föreställandes Freddy Krueger och det kan inte gå denna blogg obemärkt förbi! Kan tillägga att min äldsta dotter Sydney är måttligt förtjust. Hon som brukar vara så tuff springer och gömmer sig när jag har den på mig!


Sweet Dreams!

free counters

RSS 2.0