Så mycket Ebbot

Så vek jag då ner mig till sist och gav, tack vare Ebbot Lundbergs medverkan, programmet Så mycket bättre en chans. Vanligtvis brukar jag unvika de allra största programmen vars avsikt är att underhålla så många som möjligt, då de sällan berör mig det minsta. Tog dock inte många minuter innan jag fastnade i detta. Programmets upplägg (i och för sig likt så många andra TV-produktioner inköpt från en utländsk förlaga) är i det närmaste genialt. Sju artister från vitt skilda (nåja) genrer samlas för att framföra varandras låtar. En artist per program och de övriga medverkande tolkar varsitt självvalt verk av denne. Om det nu är självvalt, här behöver man inte vara någon fullblodscyniker för att förstå att TV4 och skivbolag till viss del styrt och ställt.
 
 
 
 
 
Nu har jag sett två program och jag får, lite motvilligt men ändå glädjande för mitt framtida tittande, säga att jag faktiskt gillar det jag ser (och i vissa fall hör) trots att jag inte alls känner att allting är så spontant som det verkar. Jag tror till exempel att de som får sina låtar framförda inte alls blir tagna på sängen när de en minut innan låten framförs får veta vilken låt artisterna valt. Förmodligen är det tagning tre eller fyra av låten vi ser i slutprodukten, men ja, det mesta klipps ju ihop för att fungera dramaturgiskt nu för tiden. I första programmet var det Lill Lindfors som stod i centrum och de versioner av låtarna som framfördes var i ärlighetens namn överlag ganska bleka och förutsägbara. Förutom Ebbbot, den forne Union Carbide Productions- och The Soundtrack Of Our Lives-hjälten. Han lyckades omvandla den i och för sig trevliga "Fri som en vind" till något som lät i det närmaste som ett tema från en James Bond-film, framfört av sextiotalsbandet Love. Till och med en liten blinkning till Led Zeppelin petade han in i slutet och Lill blev så tagen att hon började prata om att hon ville pyssla med rock'n'roll (hur spontant det nu kändes, ungefär lika konstlat som när hon i slutet av programmet försökte sig på någon form av rap och hip-hopdans med Ken Ring). Hur som helst märktes det att Ebbot gick in helhjärtat i projektett och han var helt klart bäst i det första programmet.
 
I andra avsnittet som sändes i helgen var det Bo Sundström från Bo Kaspers Orkester som var i fokus. Ett band som jag personligen tycker är väldigt bleka, har dock inte lyssnat på något av deras album eller ens deras texter men de har inte tilltalat mig alls. Även denna gång var det Ebbot som levererade bäst. Likt Kung Midas lyckas han göra guld av precis vad han vill. Låten "Dansa på min grav" låter i original ganska småputtrig och texten försvinner in i någon form av behagligt gung men Ebbot lyckades verkligen beröra med sin version som redan nu känns som en stark kandidat till årets bästa låt, och då menar jag inte bara i TV-programmet. Jävlar vilken sångröst han har. Thåström är sveriges bästa sångare men vem är egentligen den näst bäste, är det Freddie Wadling eller Ebbot?
 
 
 
 
Inte så pjåkigt. Men, det är egentligen en stor del av programmet som känns överflödigt, och något som redan efter två avsnitt retar mig är middagsdelen då det ska tas upp något allvarligt som ska locka fram tårar hos de medverkande (och oss som tittar). Lill berättade om hur det var att vara ensamstående mamma och Bo Sundström berättade om sin döde lillebror och om kämpiga delar av sitt äktenskap. Nästa vecka ska årets "rappare" Ken Ring berätta om när någon dog i hans famn (såg vi i teasern) och Agnes Carlsson ska förmodligen berätta om när hon råkade spilla ut en hel flaska sockerdricka över sin samling Pokémonbilder.
 
Men trots allt ett väldigt sevärt och intressant program som jag kommer se klart hela säsongen av och faktiskt så ångrar jag att jag inte sett de tidigare säsongerna. Dock, se programmet genom ett kritiskt filter. Men det ska man ju göra med allt man ser så det visste ni ju redan. 

Äntligen lite finkultur i Allsång på Skansen!

Nu har årets säsong av det mest svenskaste av svenska - Allsång på Skansen - dragit igång igen. Våra mest folkkära artister står i kö för att vara med och lalla, och TV-tittarna uppgår väl till ungefär 4-5 miljoner per avsnitt. En given succé, år efter år, trots att programledarna byts ut, det är väl den där lille Måns nu, innan var det Anders Lundin, Lasse Berghagen och Bosse Larsson, om jag inte är helt ute och cyklar. TV4 kör på med sitt Lotta på Liseberg (som inte blev Lotta på Hinseberg denna sommar som jag hade hoppats på).
 
Jaja, varför snackas det om något så mesigt som allsång i den här creddiga bloggen? Jo, min bloggkollega/Werner/Wingman Mattias hade fotograferat sin TV när programmet sändes och när jag såg bilden förstod jag på en gång. De har börjat sjunga allsång till riktigt bra låtar, kolla här när den glada Skansen-publiken sjunger med till en av Iggy Pops mest kända låtar, "The Passenger" från 1977:
 
 

Satt du också och tittade på introt till Juttu-språka på finska för att få se lite tecknat?



Är man som mig född i mitten av 70-talet kommer man ihåg den här vinjetten till Juttu - språka på finska. Det kanske är svårt för de av Pokemon epilepsidrabbade Generation RedBull-kids som växte upp under senare generationer att ta in att det i stort sett inte visades något tecknat alls på de två TV-kanalerna vi hade. Visst, en gång i veckan var det Tom & JerryLilla Sportspegeln och på lördagarna satt man och såg Go' Morgon Sverige bara för att få en skymt av Hacke Hackspett. Mer tecknat än så var det knappast, och någon videobandspelare hade man inte heller alltid tillgång till. Jag kommer ihåg att jag verkligen gillade den här vinjetten, av den enkla anledningen att den var tecknad. Jag känner även en några år äldre kvinna som var "kär" i mannen i Anslagstavlan-vinjetten. Så svältfödda på tecknat var vi.

DDR-TV när den var som allra bäst

Någon av de fina människorna i min favoritgrupp på Facebook, Sunkadelic, hade idag den goda smaken att posta detta klipp inspelat 1977. Klippet är från programmet Ljudgalen och det föreställer musikern Lasse Dahlberg som demonstrerar en synthesizer av märket Moog. Dock ser det ut som Robert Gustavsson som klätt ut sig i en ljushårig Lisbet Palme-peruk. Dock hade det inte blivit lika bra som det här originella inslaget:





Noterbart är inte bara det faktum att Lasse får gå loss i nästan en hel kvart på bästa sändningstid och att man slänger in ett par minuter med läskiga Hieronymus Busch-aktiga målningar, det man reagerar på mest är, som någon kommenterat klippet på YouTube, att detta program är en repris från 1985. 1985 kunde man utan att tveka visa ett åtta år gammalt program om modern teknik.

Rederiet, vad kan man skriva om det?

Jag har i sällskap med min bättre hälft den senaste tiden återvänt till den största svenska TV-serien någonsin. Jag pratar naturligtvis om Rederiet. Ironikern och nostalgikern inom mig mår väldigt gott av att återse serien igen (när den gick första gången såg jag i ärlighetens namn inte klart den, då jag helt enkelt tröttnade) och väldigt mycket har jag glömt och vissa saker undrar jag varför de inte dykt upp än. Jag har sett hela 86 avsnitt av den och exempelvis har inte Tony Sjögrens så kallade chicken-race dykt upp än. Vem han racade mot har jag faktiskt glömt men har för mig att det var Henrik Bjurhed, men minnet kan svikta.

Det har i alla fall uppstått ett litet problem, det var ju bäddat för världens bästa blogginlägg, en djupgående analys av någonting ur serien. Problemet är att jag inte gjort några stödanteckningar och det händer så mycket i serien hela tiden så jag har lite svårt att hålla koll på allting. Det hade varit väldigt kul att skriva en lista med seriens värsta bad-boys eller kunnat ha en liten fuck-count och räknat ut vem som haft det största antalet sexpartners. Tror att nämnda Tony S och Bjurhed ligger (höhö) bra till. Om nu inte självaste överbocken Reidar Dahlén skulle toppa listan. Dock har han "bara" haft tre stycken under de första 86 avsnitten men om man räknar med hans tidigare amorösa eskapader så är han nog oslagbar. Hur som helst, jag önskar att jag vid ett tidigare stadium tänkt ut något vettigt att göra om det här. Men vi får se, något lite längre funderar jag på att skriva, kanske någon liten topplista. Ingen som har något förslag? Om ni nu minns allt från Rederiet?



Wiehe, nu är du allt bra överkänslig...

Jag tycker i och för sig också att E-Type är värdelös men är det inte att överreagera att gråta i ett halvår över detta? Eller var verkligen eurodiscotolkningen av "Titanic" så dålig? Det kanske den var. När jag tänker efter så förstår jag nog Wiehe.



Shit, vad spännande!



Alldeles strax börjar Debatt på SVT1, och det är ett bra och seriöst program. Att det börjar är i sig inte sådär jättemärvärdigt och värt ett eget blogginlägg men ikväll är det minsann dags för min fru att göra TV-debut. Hon hade skrivit ett intressant blogginlägg om "förortsproblematiken" här i Göteborg för ett tag sedan och en pigg medarbetare på SVT Göteborg hade visst googlat fram inlägget i förmiddags, kontaktat Carola och bjudit in henne till TV-studion ikväll. I direktsänding! Oj, oj, oj vad spännande. Jag själv är väldigt nervös inför detta, kan tänka mig att min kära fru är ännu mer nervös. Hon är en smart och begåvad person men jag kan tänka mig att det inte är sådär jättelätt att sitta i TV och diskutera med erfarna debattörer. Om hon nu får komma till tals.

Carola ska ha stor cred för att hon ställer upp, att hon vågar ta chansen att vara med i TV. Själv hade jag säkert ballat ur, det är bra mycket lättare att vara en stöddig Tangentbords-Tarzan hemma vid datorn än att sitta i TV. Oj, vad spännande detta är! Hoppas på en intressant debatt nu! I programmet ska det utöver det eskalerande våldet i Göteborgs förorter handla om den eventuella U-båten utanför Göteborg och dessutom ska en av de oskyldiga terroristmisstänkta från ifjol träda fram.

Gammal TV-serie blir som ny, grymt bra låt!


Här är en YouTube-länk till fighten på Diamond League-galan

Inte bara i ishockey det slåss bland deltagarna, även ett 1500-meterslopp kan visst urarta rejält. Aftonbladet och Expressen (där de även tar upp att slagskämparna riskerar någon form av påföljd, samt att bråket verkar ha startat pga ett missförstånd) skriver i vanlig ordning med stora rubriker, nästan lika stora som de om dagens tragedier i Norge. Däremot länkar de inte till ett videoklipp till fighten, men som tur är finns SEX NOLL TVÅ till er tjänst, titta på (det inte allt för farliga) klippet här:



Christian Bale-Look-A-Liken skolkade visst från historielektionerna


R.I.P. James "Zeb Macahan" Arness, och förlåt att jag skojade om dig

Jag som gjorde mig lustig över denne mans gångstil här i bloggen förra veckan, nu har han visst trillat av pinn. Jättetråkigt, Zeb Macahan, vi glömmer dig aldrig. Och jag tycker inte att DU gick lustigt i den där TV-serien, det var jag som gick lustigt när jag hade träningsvärk.


Zeb Macahan, en av mina barndomsidoler

Aftonbladet, GP, DN, SvD, ST

Jag som trodde att det blivit skottpengar på reality-TV-deltagare

"Kulorna ven - på tv-dejt", Aftonbladets rubrik fångade min uppmärksamhet så jag blev tvungen att läsa artikeln. Dock visade det sig visst att det hela var ett misstag, de som sköt mot reality-TV-programsdeltagarna gjorde det av misstag, de var egentligen fågeljägare som inte såg det unga paret. Lite trist, jag som trodde att de hade börjat skjuta av denna typ av TV-människor eftersom de börjar bli allt för många. De borde utsättas för samma behandling som älgarna, räkna dem och skjut av några varje år så att de inte blir allt för många.


Linda Rosing, realitykändis

Kvällens Efterlyst bjuder på den bankrånande nallen!

Kommer ni ihåg mannen som rånade Swedbank på Frölunda Torg härom veckan, iklädd en björndräkt? Ikväll ska visst Efterlyst ta upp fallet i sin säsongsavslutning. Känns som att jag måste kolla! Va, kollar jag inte alltid på det? Nej, inte nu längre, när GW var med missade jag aldrig ett program men när Tommy (och senare även Lapidus) kändes det allt mer stelt. Men ikväll ska jag försöka spana in den kriminella nallen!


Gangsternallen!

Det förklarar ju ett och annat...



Vad personerna på andra sidan TV-rutan tog för droger för att härda ut framgår kanske av artikeln, jag har ej Aftonbladets Plus-tjänst och har tyvärr (?) ej läst hela artikeln, men har någon gjort det får ni gärna höra av er!

TV-ögonblicken vi minns - Leif GW Persson bråkar med Stig-Björn

Under Boston Tea Party-avsnittet som avhandlade brott och kriminalitet bjöds såklart Leif GW Persson in som expert. Han får frågan om vem som är den mest uppenbart skyldige som friats i en rättegång. Stadsvetaren och socialdemokraten Stig-Björn Ljunggren vet svaret, men GW håller inte med! Ännu ett klassiskt TV-ögonblick med Leif GW Persson, mycket nöje:


Jag vet att Palmemordet och Christer Pettersson får ganska så mycket uppmärksamhet dessa dagar, inte bara i den här bloggen. Men, det här klippet tål att ses, om och om igen! Stig-Björn blir rejält ÄGD!

TV-ögonblicken vi minns - Leif GW Persson pratar om mediecensuren

Från Efterlyst den 19:e maj 2010. Leif GW Persson, professor i kriminologi, börjar lessna mer och mer på Hasse Aros politiska korrekthet, han är inne på slutet av sin sista säsong som bisittare i det populära programmet och ställer Aro mot väggen lite under den traditionella "Fråga professorn"-stunden i slutet av programmet!


free counters

RSS 2.0